Skivrecensioner, DI Weekend
Depeche Mode
Titel: Delta Machine
Skivbolag: Sony
Betyg: 3
Tommy Nilsson var inte först med att göra en Tommy Nilsson. Även Depeche Mode har förvandlat sig till Black. Flera gånger till och med.
Det finns absolut ingenting futuristiskt längre över synthesizermusik, även om fansen fortfarande försöker hävda det. Depeche Mode debuterade 1981. Det gör att Depeche Modes debutsingel ligger närmare Bill Haleys ”Rock around the clock” i tiden än samtida musik. Rent kulturellt är Depeche Mode i dag jitterbug
Men Depeche Modes imponerade förmåga till överlevnad, decennium efter decennium, har varit att med jämna mellanrum göra en Black, dvs att presentera sig som hårdare och mörkare.
Ibland blir det krystat. Ett problem är Dave Gahans sång som hamnar allt närmare Soundgarden. Han försöker låta som han bott under en bro i Seattle, druckit hembränt ur sina Doc Martens och haft hår till midjan sedan lågstadiet. Tyvärr, Gahan, ditt pass säger Basildon.
Men ”Delta Machine” levererar musikaliskt. Analoga synthesizers ger ett icke-kliniskt sound som för tankarna till DAF när tyskarna svettades som mest. Mest överraskande är att Martin Gore verkar ha lyssnat så mycket på Beatles. ”Angel” ekar av John Lennons ”Mind games”, ”Heaven” av ”While my guitar gently weeps”
Jan Gradvall
Olle Ljungström
Titel: Släng in en clown
Skivbolag: Metronome/Warner
Betyg: 3
Det finns ett ljungströmskt sätt att betrakta världen. Det är som han plockar upp ord med pincett, håller upp dem som prismor i solen och skickar iväg ljuset i en helt annan riktning än man förväntat sig. Ingen annan artist skulle kunna skriva rader som: ”Nu är jag OS-värd igen/ Undra hur det ska gå”.
Inledande spåret ”Han kommer förbi” är en ny Olle Ljungström-klassiker. De första fyra-fem gångerna jag lyssnade trodde jag att han sjöng om en ”likebomb”, en kommentar till att man samlar ”likes” på Instagram och Facebook.
När jag får texthäftet ser jag att han i själva verket sjunger ”lightbomb”, en slags strålningbomb. Och plötsligt ändrar hela texten karaktär och handlar om en självmordsbombare. Lite som när Paul Simon i den skenbart ljusa ”The boy in the bubble” lägger in en rad om en bomb i en barnvagn.
Karriärmässigt känns det annars som Olle Ljungström i dag är stående på en perrong mellan två tåg som rusar åt olika håll. Framåt rusar hans popularitet; hans medverkan i ”Så mycket bättre” har gjort att den breda publiken slutligen upptäckt en av svensk musiks främsta sångkataloger. Samtidigt är hans kapacitet och produktivitet på väg åt andra hållet. Det har gåt 13 år sedan Olle Ljungström gjorde ett bra album, saknaden av forne låtskrivarpartner Heinz Liljedahl är stor.
Nya albumet går på kryckor. Stundtals låter det som Olle Ljungström bara provsjungit en vers eller två medan hans medmusiker okritiskt bara jammar med. Struktur lyser med sin frånvaro. Stundtals faller allt på plats ändå som i ”Hallå! Bibbi Andersson”, en annan fullträff.
Det är fint att 35 år efter att Reeperbahn och Ebba Grön tävlade om att vara Sveriges coolaste rockband höra bandens frontfigurer på var sitt håll skriva hyllningssånger till Bergmanskådespelerskor; Thåström hyllade Harriet Andersson på sitt senaste album.
Jan Gradvall
Phosphorescent
Titel: Muchacho
Skivbolag: Dead Oceans/Border
Betyg: 4
Ett tips för att upptäcka ny musik: följ First Aid Kit på Twitter. Bland uppdaterinar av deras turnéliv rekommenderar systrarna Söderberg ibland om album de lyssnar på. Det var First Aid Kit som fick mig att lyssna på det här albumet av Phosphorescent, en skäggig singer-songwritern från Alabama. Phosphorescent hade en isande ödslig akustisk sång med i den bästa filmen om finanskrisen, ”Margin Call”. Ännu bättre och mer originell blir han när han nu adderar elektronik som i magiska öppningsspåret ”Sun, arise!”.
Jan Gradvall
Matti Bye
Titel: Faro (Soundtrack)
Skivbolag: Rotor Records
Betyg: 4
Talande tystnad. Det är utmärkande för pianisten och kompositören Matti Bye av flera skäl. Dels för att han gjort sig kände som ackompanjatör av stumfilmer. Dels för att han har en unik förmåga att ge tonerna utrymme och låta dem hänga i luften likt fåglar sittande på en elledning. Matti Byes betagande vackra soundtrack till bioaktuella ”Faro” placerar honom bland världens främsta filmmusikkompositörer.
Jan Gradvall