Skivrecensioner, DI Weekend
Mando Diao
Titel: Infruset
Skivbolag: Sony
Betyg; 5
Natten mellan söndag och måndag hålls den amerikanska Grammygalan. Om 12 dagar är det dags för den svenska.
En kategori som finns i USA men lyser med sin frånvaro i Sverige är bästa sång. Om det fanns sådan kategori detta år skulle jag – i stenhård konkurrens med Sarah Dawn Finers ”Till dig” – ge priset till Björn Dixgård för ”Strövtåg i hembygden”. Björn Dixgård sjunger låten som en gårdfarihandlare med en plunta i bakfickan och en morakniv innanför västen. Likt en ”method actor” suddar han ut skillnaden mellan text och framförande. Det är en av de stora sånginsatserna i svensk rockhistoria.
I frånvaron av en sångkategori vore det inte fel om Mando Diao i stället får en Grammis för årets bästa album. (Jag är med i Grammisjuryn och har röstat, men vet inte vem som vinner.) I en era när albumförsäljningen mer eller mindre upphört har Mando Diaos album med tolkningar av Gustaf Fröding hittills sålt i 120 000 exemplar, varav över 100 000 fysiska. Ingen annan svensk artist i dag ens i närheten av det.
”Infruset” gräver sig djupare och djupare ned i den svenska folksjälen. Tre månader efter att det släpptes är albumet också mer aktuellt än någonsin, med en Frödingturné som inleddes förra helgen och tevereklam för Volvo som använder just ”Strövtåg i hembygden”.
För några år sedan var jag med och skrev boken ”Tusen svenska klassiker”. Om vi gjort den boken i dag hade ”Infruset” varit självskriven.
Jan Gradvall
Swans
Titel: The Seer
Skivbolag: Young God/Border
Betyg: 4
En av rockmusikens viktigaste uppgifter är att ge lyssnaren huvudvärk. Om man förväntar sig att förstå allt vid första lyssningen förminskar man både sig själv och musiken.
Jag blev nyfiken på det här albumet när jag läste att Kristofer Steen älskade det. Kristofer Steen är gitarrist i Refused och även operaregissör och Wagnerkännare. Ett av Refused största konstnärliga ögonblick var när medlemmarna för hand rev en sommarstuga till tonerna av en bergsprängare som dundrade ut Siegrfrieds sorgemarsch ur ”Ragnarök”.
New York-bandet Swans 119 minuter långa och tålamodskrävande dubbalbum ”The Seer” framkallar precis den typen av bilder. Albumet släpptes 2012 men låter ännu mer relevant nu under Wagneråret 2013 då det är 200 år sedan Richard Wagner föddes.
”The Seer” låter som Siegfried, Wotan och Brünnhilde samlats i ett loft på södra Manhattan, plockat upp gitarr, bas och trummor och sedan manglat fram en modern motsvarighet till Velvet Undergrounds ”Sister Ray” eller just ”Ragnarök”. Dånet är magnifikt.
Lyssna i hörlurar och dina hörselgångar blir bredare.
Jan Gradvall
Ron Sexsmith
Titel: Forever endeauvor
Skivbolag: Cooking Vinyl/Cosmoz
Betyg: 4
För tio år sedan gav tidningen Mojo ut en bilaga om tidernas bästa sångare, en bilaga som jag sparade och regelbundet läser om. Sådana listor domineras oundvikligen av soulmusikens mästare: Marvin Gaye, Al Green, Sam Cooke, Nina Simone, Aretha Franklin, David Ruffin. Om jag gjorde en egen lista, en tanke jag processat sedan dess, skulle en av få vita popsångare som platsade vara kanadensaren Ron Sexsmith. För mig är han i klass med Rick Danko i The Band och Karen Carpenter. Hans stämma är absolut klar. Han sjunger som en korgosse som bär en vuxens mans sorg och erfarenheter.
Ron Sexsmiths albumproduktion är ojämn, men ”Forever endeavour” är hans finaste stund sedan ”Retriever” från 2004. Ju mer lågmäld Ron Sexsmith är, desto högre hörs hans musik. Ju mindre Ron Sexsmith tar i som sångare, desto större blir kraften i hans röst.
Jan Gradvall
Anders Eklöf & Mats Persson
Titel: Klavikord
Skivbolag: Compunctio/Naxos
Betyg: 4
Klavikord var det vanligaste klaverinstrumentet i Sverige på 1700-talet. När pianot gjorde entré slogs locket igen. De få klavikord som finns bevarade har samlat damm på museum – ända tills de nu återupptäcks av två konstmusiker.
Anders Eklöfs album ”Nor” var med på The Wires lista över 2009 års bästa konstmusikskivor. Här plockar han fram en cittra och ackompanjerar Mats Persson på klavikord i både improviserade och nyskrivna kompositioner. Rummen de spelat in i ges lika stor plats som instrumentet. Tonerna liksom svävar i luften. Resultatet blir enastående vackert och suggestivt.
Skivetiketten Compunctio drivs av producenten Andreas Runeson och formgivaren Tomas Einarsson. Den påkostade utgåvan är ett konstverk i sig.
Jan Gradvall