Krönika, Dagens Industri
Weekend 30 mars
Krönika
Jan Gradvall
Var inte så blyg. Det är en fras vi bär med oss genom hela livet. Från dagis och skola via skoldanser och all slags socialt umgänge till yrkeslivet och anställningsintervjuer.
Att vara extrovert, att bjuda på sig själv, rankas som den främsta av egenskaper.
Introvert, däremot, har samma begynnelsebokstäver som invalid. Ingen ser någon potential i tystlåtenhet och stirrande i golvet.
Men för alla oss som under uppväxten aldrig förmådde vara utåtriktade – som aldrig kunnat ”bjuda på oss själva” – så är den nya boken ”Quiet; The power of introverts in a world that can’t stop talking” (Viking) av Susan Cain en revansch och en uppenbarelse.
Susan Cain, egentligen utbildad advokat, skriver om hur vi i det västerländska samhället hela tiden undervärderar kapaciteten hos introverta, vilket leder till ”ett enormt slöseri med talang och kapacitet”.
I en intervju i tidningen Psychologies säger Susan Cain säger att vi lever i en kultur ”med ett extrovert ideal”.
På skolor och på arbetsplatser rankas nästan alltid de människor högst som är utåtriktade, självsäkra och underhållande. Egenskaper som att vara fundersam, tystlåten och allvarlig associeras med att vara introvert.
Det är alltid de extroverta som går segrande genom gallringen i anställningsintervjuer. Och det är alltid de extroverta som rustas för ledarskap.
Det är därför inte så konstigt att rädslan för blyghet har gått så långt att föräldrar i USA, och även till viss del i Sverige, söker professionell hjälp för barn som anses för blyga.
Men Susan Cains bok, med många undersökningar som stöd, argumenterar för att det i längden tvärtom ofta är de introverta som lyckas bäst.
Den som är introvert har stor vana av att vara ensam. Studier visar att förmågan att vara ensam är avgörande för att utveckla kreativitet.
Titta på introverta människor som Bill Gates, Mark Zuckerberg, JK Rowling och Angela Merkel.
Ingen av dem skulle ha gjort avtryck på en anställningsintervju, ha pratat mest på ett stormöte eller vara roligast på en kickoff.
Eller titta på popartisten Morrissey, de introvertas apostel. I The Smiths-låtar som ”How soon is now?” och ”Ask” sjunger Morrissey uttryckligen om sin förlamande blyghet och hur den präglat hela hans liv, negativt men också positivt: hans handikapp blev hans kraft.
Susan Cain ger i ”Quiet; The power of introverts in a world that can’t stop talking” exempel efter exempel på hur introvertas egenskaper undervärderas.
Finanslivet domineras, åtminstone utåt sätt, av extroverta. Men undersökningar visar att introverta långsiktigt gör bättre investeringar och tar färre onödiga risker. Extroverta är inblandade i fler bilolyckor.
I österländsk kultur har man en annan syn på blyghet. Blyga och känsliga barn har en helt annan status på skolor.
Medicinska studier visar att det finns skillnader i hjärnan mellan de som blir introverta respektive extroverta. Introverta reagerar starkare på olika slags stimulans: ljud, smaker, synintryck. Små doser räcker.
Blir det för mycket blir man snabbt överstimulerad och får akut behov av att stänga av.
Återigen leder det till missbedömning vid sociala sammankomster. Medan den extroverte får näring och energi av att befinna sig i centrum på möten eller på fester, så kan det få helt motsatt effekt för den introverte.
”Var inte så blyg”. Jo, det kan man visst få vara. Det kan vara det som är ens kraft.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
FILMMUSIK
Polarprisvinnaren Steve Reichs ”Three movements” hörs i ”Hunger games”. Steve Reich också aktuell genom nypremiären av ”Different trains” på Judiska Teatern 18 april.
HYRFILM
”Drive”. Förra årets största bioupplevelse finns nu som hyrfilm. Soundtracket av Cliff Martinez är lika starkt som filmen. Den musik jag skrivit mest till senaste året.
TV
”American Horror Story”, premiär på TV11 söndag. Ryan Murphy, skapare av ”Glee” och ”Nip/Tuck”, ligger bakom denna skräckdramaserie. Jessica Lange fick en Golden Globe för sin biroll.
+
BONUS NR 1:
En boxningsring. I ena hörnet står en känguru. En riktig känguru med boxningshandskar.
Vad man ändå blir ännu mer chockad av är att i andra hörnet står Woody Allen.
Känguruboxninen är en av många förbluffande scener i den lysande och över tre timmar långa Woody Allen-dokumentär som nu finns att köpa på amerikansk dvd, ”Woody Allen: A documentary”.
Den största förtjänsten med denna dokumentär att man lägger så stort fokus på Woody Allens tidiga år som komiker. Förutom att boxas i teve med kängurur började Woody Allen med att i flera år skriva skämt åt andra.
När Woody Allen gick i high school sålde han upp mot 50 skämt om dagen till tidningskolumnister, teveprogramledare och andra komiker. Och blev snabbt, till sin pappas förtret, den i familjen med högst inkomst.
När han till slut blev den Woody Allen vi känner i dag, egentligen en skapad karaktär, var det ett resultat av att ha prövat sig fram och slipat sitt hantverk i över tio år.
Dokumentären är gjord av PBS, den amerikanska public service-kanalen.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Efter ett 17 månader långt uppehåll mellan säsong 4 och 5 är ”Mad men” tillbaka i svensk teve. För första gången sänder Kanal 9 med endast en veckas fördröjning. Nypremiär söndag 22.00.
Alla de som fortfarande inte sett ”Mad men” tror att det är en glamorös serie om snyggt klädda män och kvinnor på reklambyrå i New York på 1960-talet.
I själva verket har serien bara blivit mörkare och har mer gemensamt med ”Scener ur ett äktenskap” än någon amerikansk serie.
Vad ”Mad men” handlar om är livets oundvikliga ensamhet, något som kan bli särskilt påtagligt när man befinner sig mitt i livet.
När jag premiäråret 2007 gjorde den första svenska intervjun med seriens skapare Matthew Weiner slog han redan då fast:
”När jag skrev piloten till ”Mad men” befann jag mig, utifrån sett, på toppen av mitt liv. Jag var 35 år och hade ett bra och mycket välbetalt arbete. Jag hade en vacker fru och flera barn. Ändå kände jag en gapande tomhet som växte i mig. Du vet, känslan av, ”Is this it?”.”
”Utifrån det började skissa jag på en karaktär som befann sig i en liknande situation. Jag ville att han skulle ett ha ett jobb som både var glamoröst, kreativt och välavlönat; ett jobb som alla andra avundas. Jag valde reklambranschen, men kunde egentligen lika gärna ha valt tevebranschen.”
”För vad ”Mad men” handlar om, för mig, är ”upward mobility”, att varje steg uppåt kostar oss någonting. För att lyckas förverkliga en dröm måste göra avkall på något annat. Och alla karaktärer i ”Mad men” brottas med detta. De undrar varför de inte är lyckliga.”
Matthew Weiner, i dag hyllad som tevevärldens främste manusförfattare, berättade också att han bott i Sverige.
”Jag har bott på Kungsholmen”, sade Matthew Weiner plötsligt under intervjun. ”Min pappa var forskare och jobbade på Karolinska Institutet när jag var sju år. Det var tidigt sjuttiotal, men möblerna var från sextiotalet och var så annorlunda det vi hade hemma i USA. Många av möblerna var även danska, jag vet, men jag tänkte på min tid i Sverige när vi designade kontoret i ”Mad men”. ”
Jan Gradvall