Krönika, Dagens Industri
Weekend 9 mars
Krönika
Jan Gradvall
Är det överhuvudtaget möjligt att Melodifestivalen kan bli mer spektakulär, vulgär och omdiskuterad än den varit i år? Det skulle i så fall vara om man genomför en regeländring.
Att de tävlande får tillstånd att döda varandra under deltävlingarna.
Detta är upplägget för ”The Hunger Games”, det både mest sedda och våldsammaste tv-programmet i historien.
Det årliga ”The Hunger Games” trollbinder tittarna i Panem, eller USA som landet kallades innan kriget. Från det sargade landets 12 regioner väljer en postapokalyptisk Christer Björkman ut ett barn från varje region i åldern 12-18 år som sedan får tävla mot varandra i direktsändning.
Vinnare blir den som överlever.
”The Hunger Games” är namnet på en roman som nu också filmatiserats och får biopremiär i Sverige och resten av världen 23 mars.
Förhandsintresset för filmversionen är enormt. ”The Hunger Games” har den senaste månaden varit på omslaget till alla internationella filmtidningar.
När amerikanska biljettsajten Fandango startade förköp till filmen förrförra veckan slog ”Hunger games” det gamla förköpsrekord som tidigare innehades av den tredje ”Twilight”-filmen.
Det finns även en koppling mellan ”The Hunger Games” och den extremt populära vampyrserien ”Twilight” på så sätt att det var ett blogginlägg av ”Twilight”-författarinnan Stephenie Meyer som fick många att även läsa ”The Hunger Games”.
Bara ett par dagar efter att ”The Hunger Games” gavs ut i september 2008 skrev Stephenie Meyer på sin blogg att boken var så spännande att hon tagit med sig den på en middag och fortsatt smygläsa den under bordet.
Den första upplagan på 50 000 exemplar sålde slut innan bokförlaget hann blinka. Därefter har ”The Hunger Games” och de två uppföljarna i trilogin sålt i 12 miljoner exemplar och sålts till 38 länder. På svenska heter boken ”Hungerspelen” och finns i Månpocket.
”The Hunger Games” är skriven av Suzanne Collins, en 49-årig tvåbarnsmamma bosatt i Connecticut. Hennes pappa arbetade som strateg i amerikanska flygplanet och blev senare doktorand i statsvetenskap.
Suzanne Collins säger i en intervju att pappan drevs av övertygelsen om att alla, även barn, måste känna till verkligheten i krig och därför ständigt berättade om det. Pappans berättelser från framförallt sitt år i Vietnam är en av förklaringarna till att hon skrev en så våldsam bok.
Men ögonblicket som fick henna att börja skriva var när hon en kväll satt hemma och kanalsurfade framför tv:n. På en kanal var det en dokusåpa där några unga människor kämpade för att inte röstas ut. På en annan kanal var det dokumentära bilder på unga människor som stred i ett verkligt krig.
Suzanne Collins var trött, de olika tv-bilderna flöt samman. Och plötsligt hade hon utkastet till historien klar för sig i huvudet.
I USA kategoriseras ”The Hunger Games” som barn- och ungdomsbok och Suzanne Collins blev den första barn- och ungdomsförfattare i USA att sälja över en miljon e-böcker.
Suzanne Collins blev därmed också den sjätte medlemmen i ”Kindle Million Club”, författare som sålt över miljonen e-böcker i Amazon Kindle Store.
Filmversionen av ”The Hunger Games” är regisserad av Gary Ross, en gång manusförfattare till den geniala Tom Hanks-filmen ”Big”.
Huvudrollen spelas Jennifer Lawrence som slog igenom häromåret i ”Winter’s bone”, en film vars fattiga, lantliga miljöer påminner om upptakten till boken, vars huvudperson kommer från Appalacherna.
Temalåten till filmen är specialskriven av Arcade Fire. Och är så bra att den skulle komma sist i Melodifestivalen.
(slut)
GRADVALLS VAL
BIO
”The Artist”. Många var skeptiska när jag i en krönika i januari hävdade att en svartvit fransk stumfilm skulle vinna Oscar som bästa film. En hyllning till fillmkonsten som mantalskriver sig c/o hjärtat. 5 av 5.
DANS
”Twenty looks or Paris is burning at the Judson Church”, Moderna Dansteatern, Stockholm, 10-11 mars. Dansföreställning som utgår från ”Voguing”, den fantastiska gaysubkultur jag skrev om på dessa sidor för 2 veckor sedan.
KONST
Eija-Liisa Athila. Moderna Museet, Stockholm. Den filmiska installationen av en vertikal gran förändrar för alltid ens uppfattning om perspektiv. Och den 53 minuter långa ”Var är var?” träffar hårdare än allt på bio.
+
BONUS NR 1:
Den 15 mars är det idus martiae. Mitten på varje månad kallas på latin för idus. Den romerska kalendern gick helt efter månens cyklar och mitten på månaden firades med fest.
Just den 15 mars har gått till historien som dagen då Julius Caesar mördades efter en politisk kupp där 60 olika personer var inblandade. I Shakespeares pjäs om Julius Casear säger en spåman till Caesar: ”Akta dig för idus av mars”.
”Idus av mars” hade också varit den raka och korrekta översättningen av den utmärkta politiska thrillern ”Ides of March” som på svenska dock tyvärr fördummats och anonymiserats som ”Maktens män”.
Filmbolaget verkar inte ens medvetna om sin snudd på perfekta timing när ”Maktens män” (”Ides of March”) nu släpps som hyrfilm på onsdag 14 mars, dagen innan idus av mars.
”Maktens män” är regisserad av George Clooney som också själv varit med och skrivit manus och spelar en av huvudurollerna. Förutom ett supertajt konspirationsmanus med just romerska kvaliteter innehåller filmens också superbt skådespeleri.
Ryan Gosling är utmärkt i huvudrollen. Ännu bättre är Philip Seymour Hoffman och Paul Giamatti som två konspierande skuggfigurer lika avgörande för utfallet i maktspelet som Brutus och Cassius.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Plötsligt handlar den bästa nya musikjournalistiken om Beethoven. Åke Holmquist fick före jul Expressens pris Spelmannen för sin tegelsten ”Beethoven. Biografin” (Albert Bonniers Förlag).
Åke Holmquist vann 1961 tv:s ”Kvitt eller dubbelt” i ämnet Beethoven. På 974 sidor tecknar han i boken ett så fascinerande porträtt av en mytomspunnen musiker – stendöv, stendöd, stekhet – att man kan bli sittande framför Spotify i dagar.
En av de bästa texterna i amerikanska ”Best Music Writing 2011” (Da Capo Press) handlar också om Beethoven.
Musikjournalisterna Alex Ross och Daphne Carr har valt ut de bästa texterna som skrevs om musik i amerikanska tidningar 2011. Det fördomsfria urvalet i antologin spänner från hiphop och Michael Jackson till klassisk musik.
Justin Davidson, Pulitzerbelönad kritiker på New York Magazine, inleder sin text om Beethoven med att skriva att Beethoven var en kort man med en brottares fysisk och käkben som Kirk Douglas.
Därefter förflyttar han oss läsare till uruppförandet av ”Eroica”, Beethovens tredje symfoni, på en teater i Wien i april 1805 som var så radikalt och ljudmässigt våldsamt – ”flirtande med kaos” – att publiken chockades lika mycket som när Einstürzende Neubauten, tyska radikalister i Beethovens fotspår, gjorde musik med slagborrar på 1980-talet.
Justin Davidson kallar ”Eroica” för ”det första symfoniska psykodramat”. För att i dag förstå hur radikal musiken var för 100 år sedan är det bara en fördel om man aldrig hört symfonin förut.
Justin Davidson: ”De som inte är så kunniga inom klassisk musik oroar sig ofta för att de inte har tillräckligt stor kunskap om bakgrunden för att uppskatta ett stycke. Men ofta är det precis tvärtom. Nybörjare lyssnar utan förutfattade meningar och kan drabbas av faran och oförutsägbarheten”.
Jan Gradvall