Skivrecensioner, DI Weekend
Gary Clark Jr
Titel: The Bright Lights EP
Skivbolag: Warner
Betyg: 4
Om blues i dag blivit musikgenrernas motsvarighet till Grekland så är Gary Clark Jr dess Angela Merkel. Hela den uträknade bluesnationens framtid vilar i hans händer.
Gary Clark Jr från Austin, Texas, är allt som genren blues i dag inte är: ung, hipp, svart, snygg, rik på idéer. Han hushåller med det mest värdefulla ur historien: akustiskt 1930-tal, elektriskt 1960-tal, Hendrix förståelse även för återhållsamhet. Och hyllas av alla från Alicia Keys och Questlove i The Roots till Eric Clapton.
Jan Gradvall
Linnea Olsson
Titel: Ah!
Skivbolag: Götterfunk
Betyg: 3
Cellons renässans i populärmusiken är till stor del en Arthur Russell-effekt. När Geoff Travis på Rough Trade vågade ge ut den skissartade och djupt introverta ”World of echo” 1986 så sålde albumet i några hundra exemplar. Men just nu är det albumet förmodligen mer inflytelserikt bland unga musiker än ”Sgt. Pepper” och ”Exile on main street”. Nej, inflytande kan aldrig mätas i försäljning. Alla i musikbranschen borde tatuera in den meningen på sina handleder.
Linnea Olsson, ung cellist utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm, kan sin Arthur Russell (1951-1992). Till komp av ingenting annat än sin egen cello, som hon utnyttjar som den vore ett helt band, växlar hon mellan raka poplåtar (”Giddy up!” borde spelas av P3) och mer fragmentariska låtar där hennes musik blir som allra mest intressant. Till nästa album får Linnea Olsson gärna lämna popmusikens mittfåra helt och hållet och söka sig ännu längre ut i marginalerna; mot Laurie Anderson, mot Philip Glass.
Jan Gradvall
Isabelle Faust + Claudio Abbado & Orchestra Mozart
Titel: Violin Concertos, Berg & Beethoven
Skivbolag: Harmonica Mundi
Betyg: 4
Visst kan man berätta djupt personliga saker även genom klassisk musik. Albumet inleds med Alban Bergs ångestridna, hjärtskärande violinkonsert från 1935, där han bearbetar chocken efter en ung närståendes insjuknande och bortgång.
Att därefter uppleva övergången till Beethovens violkonsert D-dur Op. 61 från 1806 – varma, ljus, hoppfull – blir som att höra en gestaltning av sorg som slutligen lättar. Sakta lägger båten ut från land, för att citera Wiehes förbättring av Dylan.
Och tyska violinisten Isabelle Faust, som fyller 40 år nästa vecka, spelar som om hon har upplevt både mörkret och ljuset och förstår vad som krävs för att ta sig däremellan.
Den som väljer att köpa cd:n får också årets finaste skivomslag. En inzoomning på Gustav Klimts porträttmålning av sin unga brorsdotter Helene Klimt som han tog hand om efter sin brors död.
Jan Gradvall
The Lijadu Sisters
Titel: Afro-beat soul sisters
Skivbolag: Soul Jazz
Betyg: 4
I en historieskrivning om kreativa musikstäder under olika årtionden skulle Lagos på 1970-talet ha en lika framträdande plats som London på 1960-talet och Memphis på 1950-talet.
Kretsen kring Fela Kuti och King Sunny Adé skapade ett musikklimat som gav svallvågor världen över. Ginger Baker i Cream, känd som världens bästa trummis, trodde han tagit trummande så långt det gick. Det var innan han hörde Tony Allens spel med Fela Kuti. Ginger Baker blev så tagen att han flyttade till Lagos, Nigeria, och byggde en studio där.
Paul McCartney och Wings åkte vid samma tid till Lagos och spelade in sitt album ”Band on the run”. En musikfestival i Lagos 1977 vittnar om staden som smältdegel för musik från hela världen. På samma festival spelade Stevie Wonder, Gilberto Gil, Sun Ra, Mighty Sparrow och Donald Byrd.
De senaste åren har det kommit flera fantastiska samlingsskivor med musik från Lagos på 1970-talet. Allt på Afro Strut, Honest Jon’s och Soundway rekommenderas varmt.
Och nu släpper Soul Jazz denna blixtrande samling med Taiwo och Kehinde Lijdau, tvillingsystrar som med sin hemvävda stämsång låter som ett nigerianskt First Aid Kit inträngda i baksätet med Nile Rodgers och Bernard Edwards i Chic samtidigt som Carlos Santana kör mot rött ljus.
Förutom denna samlingsskiva släpper Knitting Factory även systrarnas fyra studioalbum från 1976-79 separat.
Jan Gradvall