Krönika, Dagens Industri

Weekend 14 oktober
Weekend 14 oktober

Krönika

Jan Gradvall

Betjänten: ”The same procedure as last year, Miss Sophie?” Grevinnan: The same procedure as every year, James.”

Precis så är det även inom filmen.

Inför varje nytt år frågar sig filmkritiker vilka nya filmtrender som kommer att dominera. Nytändning för film noir? Slutligen genombrott för rumänsk film? Men publikens svar blir alltid som grevinnans i den klassiska nyårssketchen.

Det blir superhjältar i år igen, James.

Det är lätt att tro att förrådet med möjliga superhjältar att göra film av snart måste vara tömt. Men de två dominerande serietidningsförlagen, Marvel Comics och DC Comics, grundades båda på 1930-talet – materialet räcker för åtskilliga decennier framöver.

I somras kunde vi se biopremiärer av ”Green Latern” (figuren skapad 1940) och ”Captain America” (1941) och ”Thor” (1962). Det är svårt att tänka sig någon annan genre där man kan få en tonårspublik intresserad av något egentligen så gammalt.

Parallellt med detta nystartar man regelbundet gamla trotjänare som ”Spider-man” och ”Superman”. Nya skådespelare, nya dräkter, samma superhjältar.

”X-Men: First class” – hyrfilmspremiär på onsdag – utnyttjar också det allt vanligare föryngringstricket med att göra en prequel, dvs berättelsen vad som hände innan

Så varför fortsätter dessa superhjältar att år efter år vara så omåttligt populära? Standardsvaren brukar bli varianter på ”behov av verklighetsflykt” och ”hård marknadsföring”.

Men det förklarar inte den dragningskraft som en docka av Spider-man har på en treåring.

Det första svar jag tagit del av som kommit närmare kärnan återfinns i den nya boken ”Supergods: Our world in the age of the superhero”(Jonathan Cape) av Grant Morrison, själv serietidningsförfattare.

Tillsammans med Alan Moore och Neil Gaiman tillhör Grant Morrison de britter i 50-årsåldern som i dag förnyar superhjältegenren.. Grant Morrison har skrivit för bland annat ”X-Men, ”Fantastic Four” och ”Stålmannen”.

I boken ”Supergods” skriver han både om serietidningarnas historia och om sin egen uppväxt med den. Det är lika mycket memoar och som analys, vilket också ger eftertryck åt hans slutsatser. Hela hans liv har präglats av superhjältar.

I en intervju i Entertainment Weekly sammanfattar Grant Morrison sin teori: ”Superhjältarna är vi. Det är vi som sliter av oss skjortan och blottar den lysande bokstaven där under. När jag läste historierna som barn så trodde jag att jag var karaktären. Jag var Peter Parker. Jag var Clark Kent, alltså var jag också Stålmannen. Budskapet i berättelserna är att en enda person kan faktiskt göra skillnad. Och den personen kan vara du.”

Vad det handlar om är alltså inte alls verklighetsflykt utan snarare dess raka motsats. En önskan om att i högre grad påverka sin egen befintliga verklighet.

På Judiska Museet i Stockholm pågår fram till 13 november en utställning om superhjältar – Stålmannens skapare var judar – som visar hur tillkomsten av tecknade superhjältar är kopplad till integrationsprocesser.

I diskussioner om kultur placeras alltid serietidningar om superhjältar och romaner på motsatta sidor av barrikaderna. Men utan att på något sätt påstå att de har lika högt konstnärlig kvalitet så fyller de samma funktion.

De hjälper oss, både barn och vuxna, att förstå vår omvärld och oss själva. Freud talade om att utforska sin tankar. Det är lättare att våga ge sig djupt in i det outforskade om man gör det klädd som en superhjälte.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

BIO
”Bobby Fischer against the world”. Dokumentär om världens genom tiderna främste schackspelare. Filip & Fredrik blev så tagna att de tillägnade sitt Kristallen-tal till Bobby Fischer.

HYRFILM
”You don’t know Jack”. Al Pacino är Al Pacino är Al Pacino. HBO-producerad film gjord direkt för teve om dödshjälpsaktivisten Jack Kevorkian..

BOK
Malcolm Lowry, ”Under vulkanen” (Modernista). Nyutgåva av romanklassiker från 1947. Drabbande förord av Klas Östergren som fokuserar på den avgörande roll som alkohol har i romanen.

+

BONUS NR 1:

Ett tecken på att en roman nått under skinnet på läsarna: det amerikanska förlaget finner det nödvändigt att i den senaste upplagan lägga till en avslutande intervju där författaren får svara på frågor som romanen gett upphov till.

”Tretton skäl varför” (Pocketförlaget) av Jay Asher har långsamt växt till ett fenomen och har blivit samtidens kanske mest omtalade tonårsroman.

Efter fyra års tvekan har nu författaren även gått med på att sälja filmrättigheterna. Amerikanska superidolen Selena Gomez är klar för huvudrollen

”Tretton skäl varför” handlar om ett ämne få författare av tonårsböcker vågat närma sig – självmord. När Clay Jenson kommer hem en dag upptäcker han ett paket med sitt namn på. Inuti finns ett antal kassettband inspelade av Hannah Baker, hans klasskamrat och första kärlek som två veckor tidigare tagit sitt liv.

Genom boken får vi sedan följa Hannahs röst från kassettbanden. I sin berättelse listar hon de ”Tretton skäl varför” hon gjorde det. En berättelse som når samma spänning som en thriller.

Jay Asher fick boken refuserad 12 gånger innan ett förlag nappade.

Boken gavs till slut ut 2007. Och nu i somras gick den upp som etta på New York Times pocketförsäljningslistan.

För att bemöta det enorma gensvar boken fått – många vill berätta om sina egna erfarenheter av självmord – har förlaget startat en sajt, 13RWProject.com, där läsarna kan lägga upp både egna berättelser, fotografier och videor.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Vilken bok trängde sig nyligen förbi Harry Potter och Marvels superhjältar på de engelska och amerikanska försäljningslistorna för iPad-böcker? Och ett tag till och med sålde bättre än Angry Birds?

Svar: TS Eliots långdikt ”The Waste Land” från 1922.

Henry Volans, chef för digital utgivning på Faber and Faber, säger till tidningen The Word: ”When I read the headline ’TS Eliot replaces Angry Birds as Greatest App’, that’s when I knew something very thrilling was happening”.

”The Waste Land” kostar 105 kr som app hos svenska iTunes. Förklaringen till framgången är att den kompletterar kraften i TS Eliots poesi och gör upplevelsen multimedial.

Appen innehåller bland annat hyperlänkade kommentarer, en film där skådespelerskan Fiona Shaw framträder och flera olika uppläsningar. Förutom författarens egen röst kan man även välja mellan Alec Guinness, Ted Hughes och Viggo Mortenson.

En annan litterär app som fått stor uppmärksamhet i USA är Jack Kerouacs ”On the road”. Appen innehåller vägkartor över hela den resa genom USA som skildras i boken samt Jack Kerouacs eget originalmanuskript.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 3:

Filmversioner av romaner ökar kraftigt försäljningen. Det betraktas i dag som ett vedertaget faktum. Nyutgåvor med bilder från filmen på omslaget har till exempel blivit standard.

Men kan en dålig film också bromsa bokförsäljningen?

Den frågan väcks med filmversionen av Dave Nicholls ”En dag” som i dag får svensk biopremiär.

Tidigare i höstas fick Dave Nicholls roman rubriker när den slog alla tiders försäljningsrekord i England för en vuxenroman under en vecka i augusti månad.

Närmare 100 000 exemplar på en vecka är en fantastisk siffra för en roman som då redan hade varit ute i två år. Tidigare rekordinnehavaren Dan Brown fick stryk med 15 000 exemplar.

Dave Nicholls roman har också varit en mycket stor framgång i Sverige, permanent uppskyltad hos till exempel Pocket Shop

Men: rekordet sattes veckan innan biopremiären i USA och England.

När filmen sedan visades blev den slaktad av kritiker.

Och sedan dess har alla artiklar om Dave Nicholls ”En dag” fokuserat på vilken fruktansvärt banal och långtråkig film det är, snarare än att det är en roman som bygger på en unik idé: 20 kapitel som under 20 år skildrar två huvudpersoners tillvaro den 15 juli.

I filmversionen spelas huvudpersonerna av Anne Hathaway och Jim Sturgess. ”En dag” är regisserad av danska Lone Scherfig som tidigare gjorde en utmärkta och hyllade ”An education”.

Jan Gradvall