Frukostmöte med Loney, Dear

Emil Svanängen, som gör musik under namnet Loney, Dear, har gjort höstens vackraste popalbum. På samma album tonsätter han Tranströmer. I DI Weekends serie Frukostmötet träffade jag honom på Salinos i Stockholm, Publicerad i DI Weekend 23 september.

Frukostmöte med Loney, Dear

Namn: Emil Svanängen. Mulitinstrumentalist och sångare. Gör musik under namnet Loney, Dear.
Ålder: 32 år.
Familj: Nej.
Bor: ”Försöker att inte bo så mycket”. Mantalskriven i Solna.
Bakgrund: En av Sveriges mest hyllade popartister utomlands. Debuterade 2003. Turnerat världen över sedan genombrottet 2007.
Tjänar: ”Det vet man inte när man är egenföretagare. Det går in och ut mycket pengar när man turnerar med band. Men omsätter uppåt ett par miljoner.”
Aktuell med: Nya sjätte albumet ”Music hall” släpps 6 oktober. USA-turné i november.
Åt till frukost: Latte, apelsinjuice och tonfiskmacka på Salinos, Karlbergsvägen, Stockholm.

Din musik har jämförts med Brian Wilson.

”Det är väldigt smickrande. Förmodligen har det mest att göra med hur jag började göra musik. Jag satt ju hemma ensam, helt isolerad från omvärlden, och spelade in mina första album i mina föräldras källare i Jönköping. Jag började göra inspelningar när jag var sex år.”

Bland utländska artister som hyllat dig finns Bon Iver

”Vi gjorde en festivalspelning i Tyskland i somras. Det fanns en sjö, jag hoppade i och badade. Där i vattnet simmade någon plötsligt fram, pekade på mig och sade: ’Jesus Christ, it’s you!”. Det var Justin Vernon i Bon Iver. Tydligen hade mitt album ’Loney, Noir” (återutgivet 2007 på amerikanska Sub Pop) betytt mycket för honom”.

Ditt nya album, ”Hall music”, ger du ut själv. Är det ett medvetet val att du inte längre ligger på ett skivbolag?

”Ja. Jag har fått frågor från typ alla. Men det känns inte smart att ligga på ett skivbolag just nu. Att ta bort sina enda inkomster från skivförsäljning vore som att skjuta sig själv i foten.”

Du menar att inkomster försvinner om du ligger på skivbolag?

”För mig är det så. Det enda sättet för en artist att tjäna pengar vad det gäller fysisk skivförsäljning i dag är att sälja skivorna själv vid konserter. Men en egentligen ännu viktigare anledning till att jag återigen ger ut mina skivor själv är att det var så jag började. Senare befann jag mig plötsligt sig i en dinosaurievärld där jag var tvungen att köpa mina egna skivor från skivbolaget om jag ville ge bort dem till folk. En motbjudande känsla. Jag vill bestämma själv. Om jag nu vill sälja album för 20 kronor kan jag göra det.”

I november påbörjar du och ditt band en turné i Nordamerika.

”Det är en så kort turné att man knappt kan kalla det för det. Snarare en promotionresa med spelningar inbokade. Vi spelar bara i storstäderna: New York, Chicago, Los Angeles, San Fransisco, Montreal, Toronto.

Så vad är planen? Att komma tillbaka nästa år för en större turné?

”Det är alltid planen! Att turnera igen och igen och igen. I början hatade jag att turnera, tyckte det tog tid från viktigare saker. Det var en sorg för mig när jag mitt upp i en kreativ period var tvungen att avbryta för turnéer. Ett år gjorde vi 180 spelningar. Men i dag har jag lärt mig att verkligen uppskatta liveinspelningar, inte bara som ett levebröd.”

Ditt sätt att spela piano har ibland har drag av jazz.

”Det kan spåras till att jag var prao hos Esbjörn Svensson.”

Du var bokstavligen prao hos honom?

”Ja, När jag gick på högstadiet i Jönköping sökte jag praoplats hos Esbjörn Svensson Trio. Och fick det! Det var innan EST breakade på allvar. Det var fantastiskt att få studera hans sätt att göra musik på nära håll.”

Du har också varit med och spelat på en låt på Veronica Maggios senaste album, ”Vi kommer alltid att ha Paris”

”Det var skitkul att få jobba med henne. Hon hade hört min låt ’Ignorant boy, beautiful girl”. Redan samma dag jag träffade henne åkte jag sedan hem och spelade in allt samma kväll. Sen tog det ett år innan jag fick producenten Christian Walz slutversion. En hel del var ändrat, men det viktigaste för mig var att min basstämma var kvar. Jag älskar bas. Basen som funktion är min passion.”

Basens funktion i musik är intressant…

”Fruktansvärt intressant! Det har att göra med valören, i vilken oktav man befinner sig. Min major på musikhögskolan lärde mig att vem som helst kan improvisera i diskanten men kommer man i mellanregistret gäller det att vara lite mer noggrann. Och ännu mer så i basen. I basen blir tonernas valör värd ännu mer. Det är där skönhet uppstår. Basen som funktion är min passion.”

Paul McCarntey är ett bra exempel på hur melodiskt det går att spela bas.

”Han är den del av den underbara triangeln. Det är Carol Kaye som spelade bas på alla Brian Wilson-produktioner. Hon skrev i princip all viktig bas i Kalifornien på 1960-talet. Det är Motown-basisten James Jamerson. Och det är Paul McCartney. Kanske är min passion för bas förklaringen till jag inte är så förtjust i metall. Basens roll där är så underordnad.”


Jan Gradvall