Rocken och kroppen
Sydsvenskans kultursida hade sommarserien Beach 2011 där inbjudna skribenter fick skriva på temat kropp. Mitt ämne blev Rocken och kroppen. Publicerad på Sydsvenskans kultursida 15/8 2011.
Text: Jan Gradvall
Vad som fick mig att slutligen köpa ett gymkort var en konsert med Bob Dylan.
När publiken letade efter sina sittplatser viskade min kompis Mia: ”Titta, alla har LP-kroppar”.
Majoriteten av publiken – 95 procent män, 95 procent drygt medelålders – hade fyrkantiga kroppar som påminde starkt om de skivpåsar flera också hade med sig på konserten.
Jag tittade mig omkring.
Och vad jag såg, i ett kalejdoskop av hundratals Lustiga Huset-bilder med förvrängd kropp, var mig själv 20 år senare.
När Dylan sjöng sina sånger den kvällen – ”There must be some way out of here, said the joker to the thief” – fattade jag ett av mitt livs viktigaste beslut. Om jag inte morgonen efter gått till SATS hade jag också fått en LP-kropp.
I dag har jag visserligen långt ifrån en mp3-kropp, utan övervikt, men min uttänjda fysionomi är åtminstone inte en avspegling av hela min omfattande skivsamling.
Rocken och kroppen lever i ett symbiotiskt förhållande.
Medan utövande av rock kan vara en fysiskt krävande aktivitet – Mick Jagger springer lika mycket under en konsert som Annichen Kringstad – så är rocklyssnande det rakt motsatta.
Jämför med sport. Det är i regel stor skillnad mellan de som sportar mest och de som ser mest sport på tv.
Ju större musiksamling, desto större behov av gymkort.
Kroppens utformning påverkar även själva musikens utforming.
Det tydligaste exemplet på det är Bruce Springsteen.
Inför ”Born in the USA” skaffade Bruce Springsteen en helt ny kropp. Hundratals timmar under skivstången förvandlade honom från känslig och anemisk outsider till den kroppsarbetande New Jersey-arbetarklass hans egen far representerade.
Det var en förvandling kongenial med titelspårets bicepsrefräng och det bredspåriga temat på hela skivan.
Jämför ”Born in the USA”-konceptet med den mänskliga kameleonten Cindy Sherman och hennes fotografier där konstnären och konstverket blir samma sak.
Men i en rockvärld som präglas av en av en övertro på autenticitetsbegreppet, så finns det fortfarande lyssnare som efter det albumet på fullt allvar tror att den intellektuelle och bokläsande Bruce Springsteen är en bilmekaniker som plockat upp en gitarr.
Påverkar kroppen även hur musiker spelar? En historisk tillbakablick på kända gitarrister talar för det.
Ju mer vältränad eller åtråvärt benig överkropp, desto större benägenhet har en gitarrist att ställa sig längst fram på scenen och spela solon.
I ett alternativt rockuniversum, där Slash och Joe Perry haft kroppar som Bantar-Björn, hade Guns ’N Roses och Aerosmith kanske spelat indiepop eller experimentell jazzrock.
Det var heller ingen som gissade att Red Hot Chili Peppers album innehöll akustiska ballader efter att bandmedlemmarna trätt tubsockor på snopparna.
Rockartister klär sig nästan alltid som de låter.
Det är till exempel sällan kvinnliga singer-songwriters klär sig i bikini på omslaget. Ser man en bild på Joni Mitchell kan man också göra en bedömning av hur Joni Mitchell låter.
Ingen har gått så långt i att förena rocken och kroppen som Kraftwerk. Inspirerade av sina cykelturer i Dolomiterna skapade Kraftwerk konceptet och albumet ”Die Mensch-Machine”.
När en människa cyklar förenas kropp och cykel till en gemensam fysisk maskin. Denna förening är också essensen av Kraftwerk, den perfekta harmonin mellan människa och maskin.
Som Ralf Hütter sagt på sin medvetet robotstela EU-engelska: ”Sometimes we play the machines and sometimes the machines play us”.
Kraftwerks robotröster ligger också till grund för att den rullstolsburne kosmologiforskaren Stephen Hawking, 69, blivit en ikon inom technovärlden.
I rockvärlden har datorn sedan länge tagit över som den nya elgitarren.
Stephen Hawking är människan reducerad till – eller upphöjd till – enbart en briljant hjärna. Helt enkelt människan som hårddisk.
Precis så jobbar också majoriteten av de musiker i dag som gör dansmusik.
Med hörlurar sitter de blick stilla vid sina laptops och gör, helt utan fysisk ansträngning, musik som sedan får tusentals kroppar att bli genomsvettiga på dansgolv.
Die Mensch-Machine. En förening av människa och hårddisk, rock och kropp.
(slut)