Skivrecensioner, DI Weekend

Anna Järvinen
Titel: Anna Själv Tredje
Skivbolag: Stranded/Universal
Betyg: 5

Game changer. Det uttrycket är så svårt att översätta att till och med Aktuellts eminente Mats Knutson använde det i höstas. ”Stadsministerduellen var ingen game changer”.

En game changer är något som totalt förändrar hur man tidigare betraktat någonting. Och som därefter alla måste förhålla sig till.

Anna Järvinens nya tredje album är en game changer i svensk musik. ”Anna Själv Tredje” är ett album så bländande välskrivet, välarrangerat och välspelat att alla som gör musik i Sverige från och med måste förhålla sig till det.

Ja, så här högt går det faktiskt att lägga ribban för ett enskilt album.

Redan med sitt första och andra album – nominerade till fyra respektive tre Grammisar – visade Anna Järvinen att hon är en unik artist. Hon låter som en hög humla. En syster till Stoffe som är hemligt kär i Ted Gärdestad.

Men bakom flummigheten finns en oerhörd precision i både språket och uttrycket. Och bakom sig har hon den mest inspirerade och taggade samling musiker som hört på ett svenskt album sedan Anders Burman producerade sin klassiska album på 1970-talet åt artister som Pugh Rogefeldt och Cornelis Vreeswijk.

Kompbandet på ”Anna Själv Tredje” består till stora delar av musikerna i Dungen, Sveriges just nu i särklass tajtaste band. Vad de åstadkommer kan jämföras med Van Morrisons ”Astral weeks”.

Det nyinstiftade Nordic Music Prize för 2010 gick till en isländsk artist som delvis sjunger på isländska. Svenskfinska Anna Järvinen, som sjunger första låten på finska, seglar här upp som favorit som vinnare av 2011 års Nordic Music Prize.

Jan Gradvall



Frida Selander
Titel: Try again baby
Skivbolag: Amasonora/Border
Betyg: 3

Frida Selander från Umeå har skapat en ny genre som hon döpt själv: queer gubbrock. Hennes kärlekstexter är adresserade till kvinnor. Lyssna på den lysande ”Woman in me” där hon sjunger: ”She walks just like a man/ She’s got the lock and she’s got the key/ Makes love just like man/ To the man, to the woman in me”.

Men samtidigt är musiken traditionell amerikansk rotrock, gubbrock om man så vill, framförd med en pondus som påminner om Johnny Cash och den unge smale Steve Earle. Och även lite om Patti Smith i sina bredaste refränger som ”People have the power”. Den dagen Frida Selander gör ett helt album med låtar lika starka som ”Woman in me” förtjänar hon att ta över världen.

Jan Gradvall

Birgit Bidder
Titel: The life home
Skivbolag: Kerstin Records/EMI
Betyg: 3

Att byta till artistnamn är en poptradition som hade sin storhetstid på 1970-talet men tyvärr håller på att dö ut. För hur mycket tråkigare hade det inte varit om det på skivorna stått Stuart Goddard i stället för Adam Ant? Eller Marian Elliott-Said i stället för Poly Styrene?

Det är därför bara att applådera att Anna Åhman bytt namn till Birgit Bidder. Första gången jag hörde Birgit Bidder var när hon 2009 sjöng refrängen till ”I kväll är vi kungar” med Ison & Fille. Sedan dess har hon turnerat som keyboardist med Veronica Maggio och Oskar Linnros och varit kapellmästare för Erik Hassles band.

Men på sitt debutalbum, producerat av Jari Haapalainen, hittar hon helt egen väg popmusiken. Mer än någon enskild genre påminner Birgit Bidders pop om nattradions särskilda magi. ”Parking lot paradise” har alla förutsättningar att bli en internationell hit.

Jan Gradvall

Poly Styrene
Titel: Generation indigo
Skivbolag: Future Noise Music/Border
Betyg: 3

Musikvärlden hade sett annorlunda ut utan Poly Styrene. Ritar man upp ett stamträd över feministisk ”do it yourself”-punk – från Kajsa Grytt i Sverige till Kathleen Hanna i USA – leder alla rottrådar tillbaka till ”Germ free adolescents”, det epokgörande album som Poly Styrene gjorde 1978 med sin grupp X-Ray Spex.

Polly Styrene lät annorlunda, såg annorlunda ut (hennes pappa var en aristokrat från Somalia) och skrev briljanta, ironiska, rakbladsvassa texter om konsumism, identitet och en värld av plast. Efter att kämpa mot bröstcancer gör nu Polly Styrene, 54, comeback med sitt bästa album sedan debuten. Med hjälp av producenten Youth från Killing Joke, gör hon modern elektronisk, reggeinfluerad, neonfärgad pop som vibrerar av angelägenhet och uttrycksiver.

Jan Gradvall