Krönika, Dagens Industri
Weekend 18 mars
Krönika
Jan Gradvall
Det sämsta med svensk press? Att svara på det kräver en avhandling. Men att utse de sämsta sidorna i svensk press är lättare – dagstidningarnas tevetablåer.
Vi upplever just nu den mest omfattande förändringen i tevemediets historia. Vi följer livesändningarna från utvecklingen i Japan genom våra mobiltelefoner och datorer. Att behöva leta upp en kanal på teveapparaten för att se på tv är inte längre nödvändigt. Surfar man in på BBC News pågår ju direktsändningen i en ruta där på hemsidan.
Med tanke på hur cyniskt Viasat och Canal+ mjölkat sina kunder genom åren, med påhittade kortavgifter, påtvingade kanalpaket och låsta 24-månadersbabonnemang, är det också många som längtar efter den dag då allting går att streama via datorn.
Att det mesta som sänds på teve blir tillgängligt dygnet runt gör också att gamla föreställningar om breda och smala program vänds upp och ned. Det är till exempel i dag fler svenskar som ser som ser så kallat smalt program som ”En idiot på resa” på SVT Play än som följer ett så kallat brett program som ”Big Brother” i direktsändning.
Vad som framförallt skett de senaste åren är att tevemediet slutligen blivit interaktivt, men inte på det sätt tevekanalerna själva trodde.
På 1990-talet trodde man att interaktivitet skulle bestå av att man skickade in sms till programmen. Men genom Twitter och Facebook har den interaktiviteten tagits över av oss tevetittare. Vi behöver inte gå genom kanalen, vi diskuterar själva programmet medan det pågår.
Och vi berättar till och med för varandra när vi byter kanal. Jag hade missat den suveräna dokumentär om reklamlegenden David Ogilvy som Kunskapskanalen nyligen sände om inte någon i mitt Twitterflöde nämnt den.
Behovet av en kvalificerad tevejournalistik, som guidar genom det oöverblickbara utbudet och i förväg tipsar om det som vi inte får missa, har därför aldrig varit större än i dag.
Men hur har svenska dagstidningar valt att bevaka den omritning av hela tevelandskapet? Svaret är att genom att ge upp alla journalistiska ambitioner – och i stället lägga ut tablåsidorna på entreprenad.
Gemensamt för Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Sydsvenska Dagbladet, Metro och flera dussin lokala dagstidningar är att inge av dem längre gör ett eget urval av tablåutbudet. Alla köper i stället färdiga tablåpaket från en och samma leverantör: TT Spektra.
Morgontidningarnas kultursektioner är numera besvärande tunna måndag till torsdag. Ändå väljer redaktionerna att slösa bort mellan två och fyra sidor av detta värdefulla spaltutrymme på okommenterade tablåsidor.
Varför till exempel ägna utrymme åt alla långfilmer som betalkanalerna TV1000 och Canal+ sänder den dagen? Den minoritet av läsarna som abonnerar på de kanalerna har redan fått den informationen hemskickad i tryckta tablåtidningar.
Inte ens pensionärer utan dator behöver längre dagstidningstablåer för att få reda på vilka program som sänds. All den informationen får man genom att trycka på en knapp på fjärrkontrollen som ofta heter EPG, Electronic Program Guide.
Tänk en del av tablåsidornas utrymme i stället frigjordes till att guida till det bästa man inte får missa, både på kanalerna och SVT Play. Ett urval av dagens mest intressanta program gjort av tidningens egna profilerade journalister.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BIO
”Exit through the gift shop”. Hemlige street art-konstnären Banksy går ett steg längre än Andy Warhol: gör fejkdokumentär där fejkad figur kopierar hela hans konstnärskap.
RADIO
”Klang!”, P2, start måndag 12.00. Ny utmärkt programserie av prisbelönta Birgitta Tollan. Musiker diskuterar kring frågan: ”Hur påverkar själva livet musikens uttryck?”
ARTIKEL
Höjdpunkten i nya välgjorda modemagasinet Style By: Jonna Bergh får exklusiv entré till och skriver lysande om Marie Fredrikssons garderob. Alla skinnjackor finns sparade.