Krönika, Dagens Industri

Weekend 24 juni

Krönika

Jan Gradvall

För den oinvigde måste scener från en rockfestival föra tankarna till Gustav Dorés illustrationer av Bibeln. Lera. Trängsel. Knutna nävar. Förvridna ansikten. Har de fallna änglarna samlats inför sin slutgiltiga dom?

Men faktum är att det brukar vara mindre bråk på en rockfestival än utanför en korvkiosk i en svensk småstad en lördagkväll. Rockmusik föder inte frustration, det förlöser och avleder den.

Den fredligaste och mest sympatiska rockfestival jag varit på är Roskildefestivalen i Danmark som nästa torsdag drar i gång igen. För många av besökarna börjar festivalyran redan på midsommardagen då campingen öppnar.

Men trots att totalt 100 000 människor varje år samlas på det slakthusområde där tälten spänns upp – varav 70 000 är betalande publik – har jag nattetid alltid känt mig tryggare på Roskilde än jag gör på Stora Torget i Linköping.

Efter att ha träffat eldsjälarna bakom festivalen förstår man också varför.

Roskildefestivalen leds sedan starten 1971 av en ideell organisation. Alla intäkter går till att stödja musik, kultur och humanism. Av de 100 000 på området är cirka 21 000 volontärer.

Den gamla danska hippieanda som fortfarande genomsyrar festivalen gör att de som arbetar med den själva aldrig skulle använda moderna managementuttryck som ”living the brand”, men det är precis vad de gör.

En kväll i Köpenhamn för några år sedan var jag ute med två av eldsjälarna bakom festivalen, Rikke Řxner och Marianne Ifversen.

Rikke Řxner är chef för hela festivalen. Hon tillträdde som chef efter dödsolyckan för tio år sedan då nio personer klämdes ihjäl under en konsert med Pearl Jam.

Den katastrofen fick till följd att Roskildefestivalen i dag är den förmodligen säkraste festivalen i världen. En uppdelning av publiken med hjälp av staket gör att det aldrig mer kan uppstå samma massiva publiktryck bakifrån.

Rikke Řxner bor i Köpenhamn och är en av få i organisationen som jobbar heltid med festivalen året runt. Men ett par veckor innan festivalen flyttar hon ut till festivalområdet och bosätter sig där.

Först sover hon i en husvagn. På invigningsdagen flyttar sedan till ett litet tält på campingen, mitt bland de andra 70 000 besökarna.

Rikke säger att hon gör det för att kunna göra ett så bra jobb som möjligt. Om hon inte känner exakt vad festivalbesökarna känner – ”Tänk om det ösregnat i tre dygn och alla är irriterade?” – kan hon inte vara helt säker på att i alla lägen ta rätt beslut.

Hennes kollega, Marianne Ifversen, är en av fyra personer i den bokningsgrupp som ser till att Roskilde har ett artistutbud som är överlägset alla svenska festivaler, möjligen med undantag för Way Out West i Göteborg.

Årets artistutbud på Roskilde är välbekant för den som läst DI Weekend det senaste året: Gorillaz, Dirty Projectors, Vampire Weekend, Beach House, Drake, Ikonika, LCD Soundsystem, Pavement, Miike Snow, Teddybears, Robyn och – det verkliga trumfkortet – Prince.

Men för Marianne Ifversen är bokandet av artister bara en hobby. Hennes riktiga jobb är att vara barnläkare i Köpenhamn.

När Marianne Ifversen kommer hem på från sjukhuset på kvällarna – och har lagat mat och nattat sitt barn – sätter hon sig med hörlurar och lyssnar på nya skivor för att hålla sig ajour med det senaste. Även semestrar och lediga dagar viger hon åt rockmusik.

Den kärleken till musik genomsyrar festivalen.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

TV
”Ingen bor i skogen”, SVT. Låt geniala humorgruppen Klungan ta över hela Umeås kulturhuvudstadsår 2014 och det blir det bästa året någonsin.

KONVOLUT
Devo, ”Something for everybody” (Warner). Albumet är inte dåligt men allra bäst är bilderna som gjorts i samarbete med Paul & Linus på Mother.

TV
”Entourage”, premiär för säsong sju i amerikansk tv 27 juni. Trailern oroväckande bra. Vince gör actionfilm! Ska man återigen bli fast?