Blyghetens revansch
Efter att i hundratals år ha ansetts som ett socialt handikapp visar den senaste tekniska utvecklingen att blyghet tvärtom kan vara en tillgång. Lyssna bara på The XX, Englands just nu bästa och blygaste popband. Krönika i DI Weekend, 15 januari 2010.
Weekend 15 januari 2010
Krönika
Jan Gradvall
Kommer 2010-talet att bli decenniet då blygheten slutligen får sin revansch? Efter att i hundratals år ha ansetts som ett socialt handikapp visar den senaste tekniska utvecklingen att blyghet tvärtom kan vara en tillgång.
Och i frontlinjen för det blyga 2010-talet finns de som formar sin identitet via sociala medier.
På tisdag inleder engelska bandet The XX en turné i Sverige. Publiktrycket på konserten i Stockholm är så stort att arrangören först tvingades byta lokal. När inte heller det räckte, släppte man även biljetter till de som är beredda att följa konserten via videoskärm i en annan lokal.
Unga London-bandet The XX är inte bara Englands just mest omtalade och bästa popband. The XX är förmodligen också världens just nu blygaste band.
Frontfigurerna Oliver Slim och Romy Madley Croft har varit vänner sedan treårsåldern och lärde känna varandra genom sin blyghet. ”Ingen av oss vågade någonsin prata inför de andra i klassen” säger Romy Madley Croft till Rolling Stone, samtidigt som tidningens reporter noterar att hon inte vågar titta honom i ögonen under intervjun.
Oliver och Romy i The XX började skriva låtar genom att skicka låtutkast till varandra via mail. ”Internet gör det enklare – man kan gömma sig bakom datorn.”
De vågade aldrig sjunga offentligt. I stället lär de sig sjunga genom att nynna in i sina duntäcken innan de somnade. Detta har skapat The XX:s unika sound, med en närmast viskande och sensuell sångstil, präglad av åtrå och längtan.
I november hade Svenska Dagbladet en mycket intressant artikelserie om blyghet. Blyga barn har i alla tider skapat skuld och oro hos föräldrar. Föräldrar vill ha utåtriktade barn som, som det så populärt heter, ”kan ta för sig”.
Men blygheten behöver inte vara ett handikapp. Som den intervjuade barnpsykologen Marie Carlsson sammanfattar det: ”Föräldrarnas oro är ofta ett större problem än blygheten i sig.”
Anna Lagerblad skriver: ”Ett vanligt missförstånd är att blyga barn är mindre sociala och har sämre social kompetens. Men de här barnen kan vara minst lika sällskapliga som sina jämnåriga. Umgänget ser bara lite annorlunda ut. De föredrar kanske att fördjupa leken med en kompis i taget, i stället för att rusa runt med halva dagisgänget. Eftersom det blyga barnet ofta står lite i utkanten och iakttar sina kompisar, utvecklar de också en stor förståelse för det sociala spelet.”
Och detta sociala spel har aldrig varit viktigare än i dag, när vi i allt större utsträckning umgås digitalt. När man kommunicerar med varandra via tangentbord gör det inget om man är ”blyg, tyst eller försynt”, tre ord brukar sätta igång varningsklockor.
I Svenska Dagbladets artikelserie gjordes inte den kopplingen, men ironiskt nog är det så kallat asociala egenskaper som gynnas främst av sociala medier som Facebook och Twitter.
Författaren och serietidningsredaktören Jessica Kolterjahn berättar i samma artikelserie att hon i skolan ofta blev stående lite vid sidan av medan de andra barnen lekte på skolgården. Samtidigt hade hon tillgång till ett stort inre rum, där hon var allt annat än passiv. ”Där flödade fantasin och Jessica kunde leka tyst för sig själv timme efter timme utan att tröttna.”
I den nya digitala världen är det precis den sortens fantasi och inre aktivitet som behövs för att bli sedd och hörd. Lyssna bara på The XX.
(slut)