Skivrecensioner, DI Weekend
Kraftwerk
(Kling Klang/EMI)
Autobahn (1974)
Betyg: 4
Radio-Activity (1975)
Betyg: 5
Trans-Europe Express (1977)
Betyg: 5
The Man Machine (1978)
Betyg: 5
Computer World (1981)
Betyg: 5
Techno Pop (Electric Café) (1986)
Betyg: 3
The Mix (1991)
Betyg: 3
Tour De France (2003)
Betyg: 4
Och här har vi nästa års Polarprisvinnare. Med risk för att göra en Maria Schottenius och dumpa Ladbrokes-oddsen: allt talar för att Kraftwerk vinner Polarpriset 2010.
Medan Svenska Akademien i sina val av pristagare möjligen kan kritiseras för att underskatta kulturen i USA och England, så har problemet för Polarprisjuryn snarast varit det motsatta.
Om juryn därför är smart nog att nästa år vända blicken mot Centraleuropa så kan man inte hoppa över Kraftwerk. Ingen annan icke-anglosaxisk popgrupp har haft större inflytande på pophistorien.
Det går till och med att argumentera för att Kraftwerk är den mest moderna popgruppen någonsin. För grundarna Ralf Hütter (född i Tyskland 1946) och Florian Schneider (född i Tyskland 1947) fanns det ingen möjlighet att blicka bakåt.
Deras hemlands kultur låg i ruiner. Framtiden var ett vitt papper. Kraftwerk började om från ett musikaliskt år noll.
Remastringen av Kraftwerk-katalogen innebär ingen lika avgörande ljudförbättring som Beatles-katalogen. Vad man slås av här är snarare hur bra skivorna redan lät från början.
En av få saker i Tyskland som överlevde Tredje Riket var konstruktionen av Autobahn. Det var här Kraftwerk började. Eller, rättare sagt, det har genom den förstummande låten ”Autobahn”, och albumet med samma från 1974, som Kraftwerk hittade sin identitet. (Hütter och Schneider gjorde fyra album innan ”Autobahn” som inte finns med i denna omgång med återutgivningar.)
Uppföljaren ”Radio-Activity” från 1975 gjorde så stort intryck på David Bowie att han i stället för förband på sin ”Station to Station”-turné lät publiken lyssna på hela ”Radio-Activity” medan en filmduk visade ”Den andalusiska hunden”. Vilken annan världsartist skulle våga göra något liknande i dag?
De fyra album som Kraftwerk släppte efter ”’Autobahn” är mästerverk från början till slut: ”Radio-Activity”, ”Trans-Europe Express”, ”The Man-Machine” och ”Computer world”. I princip all popmusik som hörs i dag bär avtryck från dessa fyra album. När Kraftwerk hade en dator på omslaget till ”Computer world” från 1981 fanns det fortfarande inga persondatorer till salu.
På senare år har Kraftwerk mest handlat om att förvalta och detaljförbättra sin katalog. ”Electric café” från 1986 har till exempel fått en bättre titel, ”Techno pop”, som påminner om att Kraftwerk lade grunden till techno, en genre som uppstod i Detroit 1988.
Annars är det mest påtagliga med dessa exemplariska nyutgåvor att det inte finns någon historik i skivorna. Det enda som tillkommit i de utökade CD-häftena är nya bilder. All historieskrivning skulle också oundvikligen datera bandet. I Kraftwerks värld är och förblir det år noll.
Jan Gradvall
Rammstein
Titel: Liebe ist für alle da
Skivbolag: Universal
Betyg: 4
Om Kraftwerk gjorde soundtracket till Bundesrepubliken så har Rammstein gjort soundtracket till det återförenade Tyskland. Alla medlemmarna i Rammstein kommer från betonggrå hyreslängor i det forna Östtyskland. Musiken låter därefter. Som en objuden gäst som ingen kan neka inträde till. Som en kusin för det förflutna som uppträder hotfullt och luktar billig vodka.
Rammstein har alltid varit intelligentare än bandet utgett sig för att vara. Svenska konstnären Annika von Hausswolfs lysande utställning ”Ich bin die Ecke aller Räume” (”Jag är hörnet i alla rum”) fick till exempel sitt namn från en textrad i en Rammstein-låt.
Rammstein provocerar genom att rota fram symboler från germansk historia som ingen vågat röra vid sedan Wagner. Även rent musikaliskt har Rammstein alltid framstått som ett Kiss som framför Wagner-ringen. Tredje låten på nya albumet inleds till och med med valthorn som för tankarna till ”Valkyriornas ritt”.
På nya albumet berikar även Rammstein sin hårdrock med influenser från den stenhårda, fysiska synthpop som tyska DAF var mästare på. Och allt detta har svenskt släktskap. Rammstein hade inte blivit ett av 00-talets tongivande band utan svenske Jacob Hellner som husproducent.
Jan Gradvall