Krönika, Dagens Industri
Krönika i Dagens Industris fredagsbilaga Weekend
28 oktober
Text: Jan Gradvall
Vad är det egentligen för fel på den unga generationen? En skarpsynt analytiker har levererat följande analys: ”Ungarna nuförtiden älskar lyx, de vet inte hur man uppför sig; de visar ingen respekt för äldre och älskar att tjattra i stället för att öva. Dagens ungar är tyranner i stället för att vara tjänarna i sina hushåll. De reser sig inte längre när äldre kommer in i rummet. De motsäger sina föräldrar, skvallrar inför sällskap, snor åt sig bara det godaste på bordet, korsar benen och tyranniserar sina lärare.”
Det enda problemet med denna klockrena analys av dagens ungdom är att den inte är aktuell eller ens i närheten av det. Citatet kommer i själva verket från Sokrates, den gamle greken, och gällde den unga generation som växte upp på 450-talet före Kristus.
Madeleine Thor, analyschef för MTV i Norden, använde Sokrates-citatet när hon förra veckan presenterade ”The MTV Generation”, en omfattande studie av svenska ungdomars värderingar.
Det var en bra presentation av en gedigen studie, men ingenting i rapporten sade lika mycket som just det inledande Sokrates-citatet. Profetior om framtiden tenderar alltid att säga mer om nuet än om framtiden. Och ingen generation har någonsin förstått sig på ungdomar.
En av de saker som i MTV-rapporten sägs vara utmärkande för dagens ungdom är kulturell nostalgi. Som en reaktion på osäkerheten och förvirringen i dagens samhälle söker unga sig tillbaka trygghetskänslan i gammal populärkultur. Men är detta egentligen något nytt?
När jag växte upp på sjuttiotalet, med punk och disco som de två ledande kulturyttringarna, pågick det parallellt en stor femtiotalsrevival. I dag bortglömda grupper som Sha Na Na och The Darts smörjde brylcreme i håret och sjöng doo wop som trängde sig in på listorna mitt bland Sex Pistols och Donna Summer.
Att unga söker sig bakåt i historien behöver inte alls ha med osäkerhet inför framtiden att göra. En mer logisk förklaring är att populärkulturen inte utvecklas linjärt, utan tvärtom ständigt hoppar fram och tillbaka. Alla generationer har roat sig med att gå upp på vinden och låna mammas eller farmors ungdomskläder.
En annan slutsats i MTV-rapporten som verkligen kan diskuteras är att många sociala strukturer sägs ha raserats. ”Faktorer som kön, klass och religion spelar mindre roll än tidigare”, heter det i rapporten. Men är det verkligen så? Tittar man sig omkring kan man snarare konstatera att klassamhälletär på väg tillbaka, fast i en ny skepnad.
I dag är det inte efternamn och arv som markerar klass utan statusprylar. Inga är mer medvetna om det än ungdomar. Det är därför unga tar pendeln till andra stadsdelar och rånar andra unga på täckjackor och mp3-spelare. Debatten om friskolor visar också att religion snarare i dag spelar en ökande roll.
Samtidigt visar Sokrates uttalande att det finns en tendens att alltid vara alltför pessimistisk om ungdomar och deras framtidsutsikter. Vi tycker alltid att nästa generation har förflackats.
Det visar inte minst synen på MTV. Förr beskylldes MTV av 40-åringar för att vara en ytlig kanal för att man enbart visade musikvideor. Numera beskylls MTV – av en annan kull 40-åringar – för att vara en ytlig kanal just för att man inte längre visar musikvideor utan bara dokusåpor.
I själva verket handlar det om ännu ett generationsskifte. Vad som hänt är att det återigen har kommit en ny generation. En generation som den generation som var ung nyss inte förstår sig på. ”Ungarna nuförtiden älskar bara lyx…”
(slut)