Skivrecensioner, DI Weekend
Oasis
Titel: Dig out your soul
Skivbolag: Big Brother/Bonnier Amigo
Betyg: 4
Den korta summeringen av Oasis karriär lyder så här: Oasis var världens bästa band på album ett och två, världens sämsta band på album tre och fyra och ett ganska lovande band på album fem och framförallt album sex.
Oasis sjunde album, ”Dig out your soul”, fullföljer de förväntningar som väcktes av ”Don’t believe the truth” från 2005. Genom de två nya medlemmarna Gem Archer och Andy Bell har Oasis växt till ett både tyngre och svängigare och framförallt mer mångfacetterat band.
Sånger som ”Bag it up” och ”Waiting for the rupture”, där Noel gör sin bästa sånginsats hittills, låter strålande på hög volym och påminner om varför man faktiskt en gång blev förälskad i det här bandet.
Men i övrigt är det som vanligt Liam Gallaghers album, den ende sångare i världen som tror att vocals är detsamma som vokaler. En låt som ”High horse lady” blir i hans mun ”Hiiiiiiigh hooooorse laaaaaady”. Man kan inte annat än le brett när man hör det.
Jan Gradvall
Bob Dylan
Titel: Tell tale signs: Rare and unreleased 1989-2006
Skivbolag: Columbia/Sony BMG
Betyg: 4
Innebär det inte ett totalt underkännande av dagens rockmusik att ännu en arkivrensning från Bob Dylan kan framstå som ett av höstens bästa och intressantaste album?
Samtidigt kan se det ur ett annat perspektiv och jämföra med till exempel målarkonsten. Ingen har något emot att museum världen över fortsätter att anordna retrospektivutställningar med det senaste seklets främsta bildkonstnärer.
Vad Dylan ställer ut denna gång är inte oljemålningar utan akvareller och skisser i blyerts. De alternativa tagningarna av förbisedda låtar som ”Mississippi” och ”Dignity”, som här presenteras i två olika versioner vardera, kan jämföras med det bästa han spelat in. För att inte tala om liveversionen av ”Ring them bells” från 1993.
Agnetha Fältskog
”My very best”
(Sony BMG)
Genre: Pop
Betyg: 4
Allt det som under snart ett halvt sekel utgjort magin och mytologin kring Agnetha Fältskog fanns där redan på hennes debutsingel ”Jag var så kär” från 1968. Med en röst som på samma gång låter både glasklar och oändligt sorgsen sjunger hon rader som ”En gång var jag lycklig… men nu så går jag ensam”.
Allt detta samtidigt som hon på skivomslaget poserade som en 17-årig femme fatale.
Dubbla samlingsalbumet ”My best of”, med urval och förord av Agnetha Fältskog själv, täcker in hela hennes solokarriär. Från hennes tidiga framgångar på Svensktoppen via hennes engelskspråkiga album på åttiotalet och fram till hennes senaste album ”My colouring book” från 2004.
Vad som binder samman alla dess egentligen vitt skilda låtar, med en spännvidd över fyra decennier, är precis den utsatthet och den längtan hon gav uttryck för redan på debutsingel.
Bland höjdpunkterna finns flera låtar från ”Wrap your arms around me”, ett i dag bortglömd album hon gjorde med Mike Chapman 1983. Australien-födde Mike Chapman är en av pophistoriens dolda genier. Som låtskrivare har han legat bakom allt det bästa med Sweet, Mud och Suzi Quatro samt har producerat popklassiker Blondies ”Heart of glass”, The Knacks ”My Sharona” och Toni Basils ”Mickey”.
Särskilt titelspåret från Mike Chapman-skivan, ”Wrap your arms around me”, åttiotalspop av bästa sort och låter i dag som en bortglömd Blondie-ballad. Den utmärkta ”If I thought you’d ever change your mind” från 2004, med en av hennes bästa sånginsatser någonsin, påminner också om att Agnetha Fältskog kan ha sina bästa inspelningar framför sig.
Jan Gradvall
+
Veckans 3 MP3
Duke Ellington, ”Blood count”
En av de inspelningar man fastnar med i timmar efter att läst Lennart Perssons nya bok ”Sånger om sex, Gud och ond bråd död” (Reverb).
Iggy Pop, ”Sister midnight”
Här föds det sound som David Bowie och Iggy Pop utvecklade under ett år i Berlin på fyra klassiska album. Låter majestätiskt på flygbussen in från Tegel.
Rebecka Törnqvist, ”While you hesitate”
Nya albumet ”The cherry blossom and the skyline rising from the street” börjar mer och mer framstå som en svensk motsvarighet till kd langs ”Ingénue”.