Krönika, Dagens Industri

Weekend 18 april

Krönika

Jan Gradvall

Efter ett drygt decennium med ständig nätuppkoppling börjar det bli tydligt vad Internet egentligen är för någonting. En gigantisk kopieringsapparat. Allting som hamnar i denna Xeroxmaskin kopieras och kopieras och kopieras tills det slut finns så många kopior att det inte längre går att ta betalt för dem.

Liknelsen är inte min. Den kommer från Kevin Kelly, ledande tänkare inom IT, mest känd för att hans bok ”Out of control” var en av de tre böcker bröderna Wachowski krävde att alla skådespelare i ”The Matrix” skulle läsa innan filminspelningen.

Kevin Kellys nya essä har titeln ”Better than Free” och finns, förstås, gratis på nätet. Kevin Kelly verkar ha skrivit den som en uppföljning till Chris Andersons ”Free”, en artikel i Wired om att gratis kan bli en ny affärsmodell, men Kellys analys är skarpare.

Kevin Kelly skriver att fram till nu har vi byggt vårt västerländska välstånd på att tillverka kopior av olika saker och ta betalt för dem. Men denna världsordning har nu underminerats. För hur kan man tjäna pengar på att sälja det som snart alla kan ta del av gratis?

Svaret är genom att i stället börja ta betalt för det som inte kan kopieras. Kevin Kelly räknar upp åtta värden som inte går att kopiera. Och som vi därmed även i framtiden kan vara beredda att fortsätta betala för.

Dessa värden som är ”bättre än gratis” är enligt Kelly: 1. Omedelbarhet. 2. Individualisering. 3. Tolkning. 4. Äkthetsgaranti. 5. Tillgänglighet. 6. Förkroppsligande. 7. Mecenatverksamhet. 8. Sökbarhet.

Omedelbarhet, att vara ”först i kön”, är något vi alltid kommer att vilja betala för. Det är till exempel därför vi köper en inbunden bok, även om vi vet att vi kan låna den på biblioteket ett år senare.

Tolkning likaså. Även om vi hämtat hem mjukvaran gratis på nätet kan vi bara beredda att betala 10 000 kr för att någon ska lära oss använda den.

Som exempel på förkroppsligande nämner Kevin Kelly livemusik. Även om det går att höra musiken gratis är vi beredda på att betala dyra konsertbiljetter för att uppleva den förkroppsligad.

Och även om skivbranschen är i kris kommer personer som sysslar med PR och A&R (artistutveckling) att vara viktigare än någonsin. Mästerverk som ingen hittar är värdelösa.

Jag tänkte på Kevin Kellys text när jag häromkvällen blev uppringd av ännu en av dessa telefonförsäljare om telefoni och bredband. Länge blev jag bara mer och mer irriterad på alla dessa frågor om mitt abonnemang. Ju oftare Telenor eller Telia ringde, desto mer benägen blev jag att lämna dem.

Nu har jag bytt taktik. När någon nu ringer och frågar vad jag vill göra svarar jag helt ärligt: ”Jag vet inte. Jag har inte tid att sätta mig in i alla detaljer. Vad jag därför skulle vilja är att ni i stället tar över ansvaret och ser till att jag automatiskt hela tiden får bästa möjliga avtal. Är det möjligt?”

Varje gång blir det lika tyst i luren. Det står inget i den frilansade telefonförsäljarens papper hur man ska hantera en sådan situation. Och de ringer aldrig mer upp igen.

Men helt seriöst är detta något jag verkligen skulle vara beredd att betala för. Telefonbolagen tror att vad som lockar mig är möjligheten att välja själv. Men denna valfrihet har jag redan, helt gratis dessutom. Däremot betalar jag gärna för att slippa behöva ta alla egna beslut, dvs en kombination av punkt 2, 3 och 4 i Kellys uppräkning.

(slut)

+

GRADVALLS VAL

BOK

Nick Tosches, ”Hellfire” (Penguin, pocket). Denna 26 år gamla biografi om Jerry Lee Lewis blir regelbundet utsedd till den bästa bok om rockmusik som skrivits. Kommer inom kort på svenska på förlaget Reverb.

HYRFILM
”Fjärilen i glaskupan”. Om chefredaktören för franska Elle som blir totalförlamad och endast kan kommunicera genom att blinka med vänsterögat. Finns att hyra från och med onsdag.

MUSIKSAJT
TheFader.com. Generös sajt som för den som vill ha överblick över ny musik. Förutom provlyssning och videor bjuder Fader på gratis nedladdningar i samarbete med artisterna själv.

+

BONUS NR 1:


Filmen börjar med att huvudrollsinnehavaren The Dude presenteras i speakertexten: ”Sometimes there’s a man – I won’t say a hero, ’cause what’s a hero? – but sometimes there’s a man who, well, he’s the man for his time and place.”

När bröderna Coen gjorde filmen ”The Big Lebowski” kan de inte ha vetat hur profetisk den introduktionen skulle visa sig vara. Tio år efter biopremiären är nämligen ”The Big Lebowski” den film som många tycker bäst fångar tidsandan.

Plötsligt dyker det nu upp referenser till The Dude överallt. Entertainment Weekly har fem sidor om filmen. BBC gör reportage om ”Lebowski Fest”, en årlig festival tillägnad filmen.

Till och med Wall Street Journal uppmärksammar filmens tioårsjubileum. Och, inte minst, ett av Sveriges största rockband har börjat dricka mjölkdrinkar på sin turné, precis som den White Russian-pimplande The Dude i filmen.

”The Big Lebowski” har träffande beskrivits om en ”comedy noir” och utspelas under det första Irakkriget. Det är en anledning till att den känns så märkligt aktuell. En annan är att den närmast radikalt blaserade The Dude, briljant spelad av Jeff Bridges, fyrar av cyniska kommentarer som både känns roligare och klokare för varje gång man hör dem.

I intervju på Salon avslöjar en mäklare på Wall Street att han i anställningsintervjuer brukar slänga in repliker från ”The Big Lebowski”. Om intervjuoffret inte noterar dem blir det inget jobb.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Medan det blir allt tystare om Niklas Zennströms nya uppfinning för att distribuera TV-sändningar, Joost, talar alla i USA just om Hulu, något tekniskt mindre radikalt men ur tittarperspektiv mer begripligt.

Hulu.com är en ”video on demand”-sajt som samlar förbluffande många, rent av de flesta, av världens mest kända TV-serier. Och det mest radikala är att alla kan ta del av av allt detta helt gratis.

Det behövs ingen registrering, inga specialprogram. Vill man se ett avsnitt av till exempel ”The Simpsons” är allt man behöver göra är att klicka på det. Allt man behöver stå ut med är ett par enstaka reklamavbrott, men även dessa är kortare än i reguljära TV-sändningar.

Att den amerikanska TV-branschen tror på Hulu som idé understrykas av att kanaler från jättarna Fox och NBC till alerta uppstickare som FX och Bravo alla lånar ut sina program.

När man som svens försöker surfa in på Hulu.com får man dock ett felmeddelande som börjar kännas allt för välbekant: ”We’re sorry, currently our video library can only be streamed within the United States”.

Och det enda alternativet för oss svenskar som vill uppleva samma sak som amerikanerna blir därför – fildelning.

Jan Gradvall