Krönika, Dagens Industri
Weekend 22 februari
Krönika
Jan Gradvall
Bara en vecka kvar till premiären av årets bästa film. En film som kommer att leva kvar och andas tungt i din hjärna resten av året. Natten till måndag har Bröderna Coens ”No country for old men” också en god chans att hämta hem de tyngsta Oscarstatyetterna.
Under den Oscargala när ”När lammen tystnar” var nominerad till bästa film inledde värden Billy Crystal med att låta sig rullas in fastspänd som Hannibal Lector. Lita på att årets Oscarvärd, Jon Stewart, kommer att göra entré med det syrgastubdrivna mordvapen som Javier Bardem använder i ”No country for old men”.
Det är en oförglömlig skräckvision som – precis som Hannibal Lectors mask – kommer att dominera populärkulturen i decennier.
Filmen ”No country for old men” bygger på en roman från 2005 av Cormac McCarthy. I Sverige är Cormac McCarthy fortfarande ett relativt okänt namn men hemma i Amerikas är han landets just nu mest ansedda romanförfattare vid sidan Philip Roth.
När New York Times i en enkät nyligen bad över 100 ledande kritiker, kritiker och redaktörer att välja ut ”the single best work of American fiction published in the last 25 years” så dök ett namn upp hela tiden: Cormac McCarthy.
Corman McCarthy, 74, skiljer sig från alla andra författare. Han läser inte annan skönlitteratur (”det känns som en så konstig sak att göra”), har aldrig röstat (”poeter borde inte rösta”) reser inte runt på bokturnéer, ger ytterst sällan intervjuer och använder varken mail eller mobiltelefon.
I stället spenderar han sina arbetsdagar på vad som skulle kunna kallas världens ledande think tank, Santa Fe Institute (SFI). Efter att Googles grundare bjudits in och tillbringat några dagar i institutets solbelysta korridorer blev de så imponerade av mixen av ”brains and natural beauty” att de efteråt deklarerade att Googles nya ambition från och med nu är att bli ”Silicon Valleys motsvarighet till SFI”.
Romanen ”No country for old men” inleds med en dedikation där Cormac McCarthy tackar Santa Fe Institute för de fyra år han varit där.
Hans arbete på institutet består av att diskutera de stora frågorna. Varför krascher finansmarknader? Hur formas terroristceller? Hur sprider sig virus? Hur slutar livet? Människor från olika områden samlas för att ta lärdom av varandra.
I ett reportage i Rolling Stone beskrivs en typisk arbetsdag på Santa Fe Institute. Cormac McCarthy sitter i ett rum med en Nobelpristagare i fysik och några andra genier och diskuterar evolutionslära. Samtalet kommer in på ämnet ”Finns det några djur som begår självmord?” och den enda som vet svaret är den 74-årige författaren: ”Ja, delfiner begår självmord”.
Cormac McCarty säger till Rolling Stone att dessa diskusionner, där de sporrar varandras kreativitet med olika ”Vad skulle hända?”-scenarion, är grunden till hans författarskap. ”Det hjälper dig att tänka”.
Även Cormac McCarthys senaste roman ”The road”, som fick Pulitzerpriset i fjol, ska nu bli film med Viggo Mortensen i huvudrollen. När Oprah Winfrey valde ut samma bok till sin bokklubb chockade den skygge Cormac McCarthy det litterära etablissemanget i USA genom att tacka ja till en TV-intervju.
Intervjun finns på YouTube och måste ses. Oprahs öppningsreplik: ”Du ser precis ut som på dina bokomslag”. Cormac: ”Jag vet inte om det är bra eller dåligt.” Oprah: ”Det är väldigt bra.”
+
GRADVALLS VAL
FANZINE
Baby I Love You, nr 5. Tjugo spänn för en fotostatkopierad tidning med artister du aldrig hört talas om men blir nyfiken på att höra? Oemotståndligt.
DVD
”Nico-Icon”. Warhol-utställningen fortsätter i hemmet. Dokumentär om Nico med den spekulativa men korrekta undertiteln ”Cult junkie”. Finns via Amazon.
TRAILER
”Indiana Jones and the kingdom of crystal skull”. Steven Spielberg och George Lucas har gått upp på vinden och packat upp sin barndom.
+
BONUS NR 1:
”You’re a bastard from a basket! You’re a bastard from a basket!” Det är en av flera repliker från ”There will be blood” – biopremiär i dag – som går rakt in i filmhistorien. En annan är: ”I drink your milkshake! I drink it up!”.
Båda yttras av Daniel Day-Lewis. I rollen som oljeborraren Daniel Plainview gör han ännu en av sina klassiska rollprestationer. Söndagens Oscarstatyett för bästa manliga huvudroll är redan hans.
Att det på Wikiquote.se finns en hel avdelning med repliker och citat från Paul Thomas Andersons ”There will be blood” säger en del om filmens dragningskraft.
Det är inte en film för alla, precis som inte ”Apocalypse now” eller ”Chinatown” var det. Men det är en obönhörlig och kolsvart och sadistisk och briljant film som, precis som oljeborrtornen i filmen, borrar sig rakt ned i den amerikanska själen.
Årets Oscar för bästa soundtrack borde även ha gått till Jonny Greenwood från Radiohead. Med sitt ljudspår till ”There will be blood” tar han filmmusiken både 100 år bakåt och 10 år framåt i tiden.
Men på grund av en teknikalitet blev Greenwoods soundtrack diskvalificerat från nomineringsförfarandet. Förutom sin egen musik använder Greenwood nämligen musik av Arvo Pärt och Brahms.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Nyskapande. Banbrytande. Djärvt. Det är den sortens ord kritiker brukar använda för att beskriva alla dessa nya TV-serier som man måste se.
”Back to you” är ingetdera. Det är en gammaldags sitcom – ja, rent av nästan bakåtsträvande i sin vägran att förnya sig – med pålagda skratt och skådespelare som smäller i dörrar.
Men det är så fruktansvärt välspelat och välskrivet, och visar på en sådan kärlek till genren och hantverket, att man inte kan annat än älska det. Ungefär som TV-seriernas motsvarighet till John Fogerty.
Serien utspelas på en nyhetsredaktion. ”Back to you” är en nyhetsankarfras som skulle kunna översättas med ”Över till dig”. I huvudrollerna ser vi två av Hollywoods främsta proffs, Kelsey Grammer från ”Frasier” och Patricia Heaton från ”Alla älskar Raymond”. Att se dem duellera mot varandra är som att se Borg och McEnroe i toppform.
Missa inte andra avsnittet på TV3 i kväll 21.00.
Jan Gradvall