Krönika, Dagens Industri
Krönika i Dagens Industris fredagsbilaga Weekend
21 oktober
Text: Jan Gradvall
Drutten & Gena har kommit på DVD. Den nyheten är allt som behövs för att tusentals föräldrar med minnen från sjuttiotalets barnteve ska ta en omväg via DVD-affären på väg hem från jobbet. Förevändningen är att vi köper filmen till våra barn, men givetvis är det vi själva som är mest ivriga att trycka på playknappen.
Att se om Drutten & Gena, med en storögd tvååring bredvid sig i soffan, är en omtumlande upplevelse. Dessa två sällsynt aparta och egensinniga figurer påminner om vilken radikal förändring Sverige genomgått de senaste 30 åren. Det är som hela vår avlånga landmassa ryckts loss ur grunden och glidit västerut – allt i ett försök att bryta oss loss från vodkabältet.
Dagens barnkullar får sina leksaksfigurer från USA (Toy Story) eller England (Teletubbies). Men vi som växte upp på sjuttiotalet fick dem från Sovjet och det forna östblocket.
Drutten heter egentligen Tjeburasjka. I filmen får vi se krokodilen Gena och det oidentifierade gulliga lilla djuret Tjeburasjka sjunga ryskklingande visor och värna om kollektivet.
Sverige har flera gånger i efterhand försökt retuschera vårt kulturarv. Båda mina föräldrar läste tyska som förstaspråk i skolan, inte engelska. Men efter andra världskriget är det som vi försökt sudda ut alla våra språkliga och kulturella likheter Tyskland.
Likadant är med arvet från öst. Ingen ung människa som växer upp i Sverige i dag vill kännas vid några kulturella influenser österifrån. Men på samma sätt som Jan Johanssons just återutgivna ”Jazz på ryska” så påminner Tjeburasjka & Gena om hur mycket som i vårt kulturarv som i själva verket kommer från det forna östblocket.
Det loja tempot och den absurda humorn i ”Drutten & Gena” är långt, långt från Disney. Jag höll på att skriva befriande långt. Jag är uppväxt med Kalle Anka och har trott att jag är helt amerikaniserad, men när jag nu ser DVD:n inser jag hur mycket de TV-program jag såg som barn har påverkat min fantasi.
Under det kalla kriget köpte västländer få TV-program från östländer. Neutrala Sverige köpte massor. Professor Balthazar var från Jugoslavien. John Blund var från Östtyskland. John Blund var så populär att även västtyska barn hellre såg på östtysk TV. Västtyska myndigheter tyckte det var så pinsamt att de förgäves lanserade en kopia av John Blund på samma sändningstid.
DVD:n med Drutten och Gena, som fått titeln ”Drutten & Krokodilen”, innehåller inte inslagen från sjuttiotalets caféprogram ”Sveriges Magasin”, utan de originalfilmer med sovjetiska dockanimationer som få i Sverige har sett.
Figurerna kommer ursprungligen från barnboksförfattaren Eduard Uspenskji som är något av en rysk Tove Jansson. ”Krokodilen Gena och hans vänner” utkom 1966 och är en rysk klassiker.
Barnböckerna filmades och har visats i svensk TV, men Drutten och Gena slog igenom i Sverige först när svenska TV-producenter under en inköpsresa i Sovjet såg dockorna och köpte dem med sig hem. Därefter byggdes det upp ett svenskt program kring de två handdockorna. Tjeburasjka fick flytta in i en bokhylla och blev Drutten med en pipande Agneta Bolme-Börjefors som röst. En rosslig Sten Carlberg blev Gena. Från 1975 och framåt sändes över 600 program.
De två dockorna lever numera ett tillbakadraget liv hemma hos Sten Carlbergs änka. Men när dagens barn växer upp – indoktrinerade av sina DVD-köpande föräldrar – kanske kompisarna från öst får göra oväntad comeback.