Skivrecensioner, DI Weekend

Skivrecensioner
2 december

Text: Jan Gradvall

New Pornographers
Titel: Twin Cinema
(Matador/Playground)
Betyg: 4

TV-predikanten Jimmy Swaggart fördömde på 1950-talet rock’n’roll som ”the new pornography”. Repliken från kanadensiska bandet New Pornographers kan närmast liknas en predikan om den helande kraften med popmusik. Det är sällan så många gudomliga popmelodier samlas på en och samma skiva.

Om det finns något som binder samman den nya vågen av kanadensiska band är det att banden i regel har anmärkningsvärt många medlemmar (sex, sju, åtta) och en närmast bohemisk struktur. Många musiker är med i flera olika band samtidigt. New Pornographers är en slags supergrupp med medlemmar från flera andra Vancouver-band, med den rödhårige låtskrivaren Carl Newman som mittpunkt.

Men om det finns något förvirrande med själva bandstrukturen så är musiken fullständigt självklar. New Pornographers utgår från 1970-talets mest melodiösa radiopop och erbjuder fler hakar än Clas Ohlson. En genialiskt komprimerad produktion gör att musiken ändå låter helt ny med en förbluffande resonansbotten. Spela högt.


Neutral Milk Hotel
Titel: In The Aeroplane Over The Sea
(Domino/Playground)
Betyg: 4
Fire Engines
Titel: Codex Teenage Premonition
(Domino/Playground)

På torsdag spelar världens just nu kanske mest inflytelse rika popband i Stockholm. Precis som att Outkast påbörjade en bro mellan R&B och samtida pop med fjolårets ”Hey Ya” så har skotska bandet Franz Ferdinand börjat bygga från andra hållet med sina två album. Efter att ha mer än tiodubblat intäkterna till sitt skivbolag Domino har även medlemmarna i Franz Ferdinand tagit rollen som ett slags kuratorer inom popfältet. Domino ger nu ut den ena udda utgåvan efter den andra med Franz Ferdinands favoritartister.

Neutral Milk Hotel är ett märkligt amerikanskt band som aldrig sålde några skivor när det var aktivt. Men såväl i sin struktur, ett löst kollektiv, som sitt sound, maniskt akustiskt, har Neutral Milk Hotel varit en stor inspirationskälla för inte bara Franz Ferdinand utan framförallt de nya kanadensiska banden som Arcade Fire. Gruppens album ”In The Aeroplane Over The Sea” från 1998 är en modern klassiker där ordet spretig blir något positivt.

Skotska Fire Engines gjorde knappt några skivor överhuvudtaget under sin korta existens 1979-1981. Men bandets vision fortsätter att inspirera. Fire Engines konserter varade bara i 20 minuter – allt därutöver ansågs förväntat och meningslöst – och kvartetten var bland de allra första att kombinera punk och funk. Franz Ferdinand har inspirerats så mycket av Fire Engines att de gjort en gemensam vinylsingel där de tolkar varandras låtar. Samlingen ”Codex Teenage Premonition” innehåller inte Fire Engines rått producerade skivor utan ännu mer primitiva demotejper och liveinspelningar.


Kip Boardman
Titel: Hello I Must Be… Kip Boardman
(Mesmer/Dotshop.se)
Betyg: 4

Musikjournalisten Barney Hoskyns gav för en månad sedan ut boken ”Hotel California: Singer-Songwriters and Cocaine Cowboys in The LA Canyons 1967-1976”. Kip Boardman var inte ens född under Los Angeles-scenens storhetstid men han återskapar den genom sin musik. Att lyssna på ”Hello I Must Be.. Kip Boardman” är som att köra runt på serpentinvägarna i de lummiga kullarna ovanför Sunset Boulevard. Var det inte här Randy Newman bodde? Var det inte här Harry Nilsson söp med John Lennon? Unge Kip Boardman lyckas fånga precis det mellanting mellan soltrött nonchalans och storslagna pretentioner som präglade Los Angeles-scenen. Han har lyckats övertala Van Dyke Parks att arrangera en låt och gör en fin version av Steely Dans ”Dirty Work”.


Teddy Thompson
Titel: Separate Ways
(Universal)
Betyg: 4

Sorgligt bortglömda Hansson de Wolfe sjöng en gång: ”Var kommer barnen in?” Svaret är att det är nu som rockens första barngeneration håller på att ta över musiken. På måndag och tisdag spelar Martha Wainwright i Stockholm respektive Malmö. Martha Wainwright är syster till Rufus och dotter till musikerna Loudon Wainwright III och Kate McGarrigle. Som förartist på konserterna har hon med sig Teddy Thompson som i sin tur är son till Richard och Linda Thomson. Och precis som Martha har Teddy inget behov av att göra uppror mot sina föräldras musik, utan fortsätter att utveckla deras långsamt distillierade folkrock.

Teddy Thompson är född 1976. I en intervju sagt att han innan 16 års ålder inte lyssnade på någon musik efter 1959. Den känslan av att ta timeout från samtiden präglar hans andra soloalbum. Det är noggrant utmejslade sånger, ledigt och elegant framförda. Pappa Richard spelar gitarr på fem spår, mamma Linda sjunger på ett: en cover på Everly Brothers. Som gäster finns även Garth Hudson från The Band, Dave Mattacks från Fairport Convention och just syskonen Martha och Rufus Wainwright.