Krönika, Dagens Industri

Weekend 12 oktober

Krönika

Jan Gradvall

Sex & Våld. Det kunde ha varit titeln på Sveriges bästa rocktidning under sjuttiotalet. Kjell Alinge kom med förslaget, chefredaktören Lennart Persson sade ja, men resten av redaktionen röstade mot. Tidningen fick i stället heta Larm.

Sex & Våld kunde även vara rubriken på en rapport om vad som kommer att bli höstens vinterns stora trender inom film och TV.

Vi lever i en upplyst tid där vi värnar om klimatfrågor, bär cykelhjälm och ger cyberkramar till varandra på Facebook. Trots det, eller kanske just på grund av det, har Hollywood fått vittring på att våra innersta känslor är betydligt mer primitiva. Eller kanske bara lika primitiva som de alltid varit.

Inom TV är sex den nya stora trenden. Nya amerikanska serier som ”Tell me you love me” (HBO) och ”Californication” (Showtime) innehåller de mest vågade och närgångna sexscener hittills i TV-historien.

Varför så mycket sex just nu? En enkel förklaring är att kabelkanaler som HBO och Showtime insett att sex är en konkurrensfördel. Marksända kanaler som CBS, NBC och ABC är fast i censurregler från 1950-talet och kan inte haka på.

Inom filmen är det våld som gäller. Filmkritiker på både Rolling Stone och Entertainment Weekly, som kunnat ta del av förhandsvisningar, har skrivit att den stundande filmvintern kommer att bli blodigare än någonsin. Sällan eller aldrig har få många breda Hollywood-produktioner varit så utstuderat våldsamma.

Blodet börjar flyta i november med filmer som Ridley Scotts ”American gangster” och bröderna Coens ”No Country For Old Men”. Kulmen nås sedan på annandagen med USA-premiären av Paul Thomas Andersons nya film som heter just ”There will be blood”. En film med Daniel Day-Lewis i huvudrollen som redan är omtalad både som potentiell Oscarvinnare och för sina våldsscener.

Till och med vinterns obligatoriska musikal är blodig. I filmversionen av ”Sweeney Todd” tar regissören Tim Burton och Johnny Depp fäste på vad historien egentligen handlar om. Som medskådespelerskan Helena Bonham Carter beskriver filmen: ”Det handlar om en man går runt och skär halsen av andra.”

Många i Hollywood anger det för USA allt mer traumatiska Irak-kriget som orsak till alla nya våldsskildringar. Manuslegenden Paul Schrader säger: ”Vi lever i en rasande tid. Människor känner sig impotenta och det manifesterar sig i dessa våldsamma fantasier”.

Det räcker också med att gå till sig själv för att inse hur grumligt ens undermedvetna är. Medan jag känner att jag borde kritisera denna utveckling – typ skriva något om Hollywoods cyniska spekulationer – inser jag att det är precis de här våldsamma filmerna jag längtar efter att se.

Hela veckan har jag slukat allt jag kommit över om ”There Will Be Blood” och kollat på trailern till ”American Gangster” om och om igen. Vem vill inte se den slutgiltiga duellen mellan Denzel Washington och Russell Crowe?

Jens Lapidus, författaren till ”Snabba Cash”, skrev i en krönika i Expressen i somras träffande om vårt fascination för våldsamma filmer: ”Vi lever i ett relativt välordnat välfärdssamhälle. Våra liv är för det mesta lugna, rutinmässiga, socialt accepterade. /…/ Och där, mitt i tryggheten, föds kanske fascinationen för dem har hamnat på utsidan av der normala och skötsamma. De som på sätt och vis är friare än oss som stöpts i systemet. /…/ Kanske fascinationen för de kriminella och våldsbenägna helt enkelt bottnar i att vi själva i miss mån vantrivs i civilisationen”.

(slut)

GRADVALLS VALL

BLOGG

”Jonas joggar”, www.cafe.se. Jonas Cramby har förvandlat en blogg om löpträning till den just nu stilistiskt bästa i Sverige. Och han är inte elak mot någon annan än sig själv.

LEMARXISM

Sökord på YouTube: Lemarc, Morgongänget. Peter LeMarcs medverkan i Göteborgs närradio blir en oförglömlig upplevelse både för honom själv och programledarna. Koffeinspeedad pophistoria.

KORTFILM

”Hotel Chevalier”. En av vår tids bästa regissörer, Wes Anderson, har lagt ut sin nya kortfilm på nätet. (Finns b.la YouTube.) Vem sade att biograferna är det enda sättet att sprida så kallad kvalitetsfilm?

+

BONUS NR 1:

En av mina favoritböcker är ”Hitchcock om Hitchcock”, Francois Truffauts intervjubok där han i fråga/svar-form går igenom Hitchcocks filmer i kronologisk ordning. Vad som skulle kunna blivit överkurs för cineaster blir något mycket mer. Den infallsrika och vetgiriga samtalen mellan Truffaut och Hitchcock är inspirerande även för dem som inte sett alla filmerna. Varje gång jag öppnar boken hittar jag något nytt som nystar in mig och väcker min egen upptäckarlust.

Samma sak gäller för boken ”Östergren om Östergren” (Albert Bonniers Förlag). Förläggaren Stephen Farran-Lees intervjubok med författaren Klas Östergren är upplagd på samma sätt. De vindlande samtalen ger inte bara nycklar till Östergrens alla böcker utan ger nya insikter om de miljöer där de utspelas och om tillståndet i Sverige när de skrevs.

Boken blir en hyllning till skrivande och läsning överhuvudtaget. Precis så här önskar jag att min svenskundervisning hade varit i skolan.

Jan Gradvall