Krönika, Dagens Industri
Weekend 28 september
Krönika
Jan Gradvall
I dag öppnar en stor retrospektiv över konstnären Richard Prince på Guggenheim i New York. Den amerikanske konstnären började 1977 med att göra ”rephotographs”, fotografier av andra fotografier. Mest känd är hans bild av en ridande cowboy hämtad från en Marlboro-annons.
Rent tekniskt var genomförandet närmast provocerande enkelt. Allt Richard Prince egentligen gjorde var bläddra i aktuella livsstilstidningar, välja ut olika annonsuppslag och fotografera av dem.
Richard Princes bild av Marlboro-mannen är, för att låna en beskrivning på Metropolitans samlingar, en kopia (fotografiet) av en kopia (annonsen) av en myt (cowboyen). Men vad han därmed lyckades fånga är något som bara fått större relevans med åren.
När auktionsfirman Christie’s för två år sedan ropade ut verket ”Untitled (Cowboy)”, ett fotografi av en cowboy från en Marlboro-annons, såldes det för 1 248 000 dollar, vilket vid det tillfället var världsrekord för ett fotografi.
Men den anonyme köparen visste uppenbarligen vad hon/han gjorde. För varje år som går får verket så mycket ny undertext att det bara blir ännu mer fascinerande. Och därmed, mycket sannolikt, ännu mer värdefullt.
När Richard Prince började fotografera Marlboros cigarrettreklam i slutet av 1970-talet kunde varken han eller någon annan förutse om att rökning skulle komma att förbjudas på restauranger och barer.
Marlboros val att fokusera på cowboys som exempel på manlig frihet och manlig vänskap har med åren också fått en ny undertext. Samma månad som Christie’s auktion hade filmen ”Brokeback Mountain” biopremiär i USA, en film om två cowboys som blir kära i varandra.
Men vad Richard Princes fotografi framförallt påminner om hur påverkade vi är av en modern mytbildning som egentligen är en ren produkt av reklambyråer.
Cowboyen skapades på Madison Avenue. Den kedjerökande, solbrände och kärnfriske machomannen i Marlboro-annonsen har aldrig existerat någon annanstans än i en reklamares huvud.
Det var reklamgurun Leo Burnett (1891-1971) som skapade Marlboro Man. Syftet var att sälja filtercigarretter till män, en typ av cigarretter som på den tid ansågs för feminina.
Madison Avenue i New York, platsen för världens ledande reklambyråer, är en gata som även blivit ett begrepp. Som för att ytterligare understryka inflytandet av Richard Princes konstverk är Madison Avenue är spelplatsen för den bästa TV-serien som just nu rullar på amerikansk TV.
Nya TV-serien ”Mad Men” utspelas i machomännens och cigarrettrökens tidiga 1960-tal. Titeln syftar på både ”Madison Men” och de hämningslösa kreatörer som skapat de amerikanska myter som saluförts över världen. Även den villaidyll som fortfarande är norm, inte minst i Sverige, var från början var en ren fabrikation av Madison Avenues reklambyråer.
TV3 har rättigheterna till ”Mad Men” i Sverige men har ännu inte köpt in serien. I väntan på det finns ett 20-tal klipp på YouTube.
Leonard Cohen har sagt att en bra musik kan få det att kännas som att jorden att för ett ögonblick sluta snurra. Det är samma sak med bildkonst. Vad Richard Prince gjort är att frysa ett avgörande ögonblick i tiden. Skillnaden mellan hans fotografi och en oljemålning från säg 1400-talet är därför inte så stor. Det är motiv som oavbrutet fortsätter att berätta nya saker för eftervärlden.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
DVD
”The Future Is Unwritten”. Julien Temples dokumentär är inte historien om The Clash utan den betydligt mer komplexa historien om Joe Strummer. Finns nu att hyra i enstaka svenska butiker eller som engelsk köpfilm.
DIKT
Rudyard Kipling, ”If”, 1895. Joni Mitchell tonsätter den på sitt nya album. TV-figuren Tommy Saxondale säger att den är hans favoritdikt. Den monumentala dikten finns i sin helhet på många nätsajter.
BOK
Deborah Curtis, ”Beröring långt ifrån” (Vertigo). Boken som Joy Division-sångaren Ian Curtis änka skrev 15 år efter makens självmord ges nu ut på svenska. En glasklar uppgörelse med rockmyten.