Krönika, Dagens Industri

Weekend 21 september

Krönika

Jan Gradvall

David Bowies ”Five Years” dyker upp i spellistan i min dator: ”We’ve got five years, stuck on my eyes/ Five years, what a surprise”. Det skulle kunna vara signaturmelodin för hela det här jubileumsnumret.

Första tanken när man ska reflektera över att DI Weekends fyller fem år är att det är en försvinnande kort tid. Åren går in i varandra, allt flyter samman ut i svårgreppbart 2000-tal. Då känns ungefär som nu.

Men när man sedan börjar göra research märker man att hela medielandskapet hunnit förändrats under just dessa fem blixtrande år.

När DI Weekend debuterade, hösten 2002, var det fortfarande lågkonjunktur. Den sista luften hade just pyst ur millennieskiftets IT-bubblan. Få tjänade pengar på nätet. Renässansen för Internet låg ännu två år fram i tiden. Begreppet Web 2.0 myntades först 2004 på en konferens av Tim O’Reilly.

Många av de företeelser som just nu dominerar vår vardag var inte ens påtänkta för fem år sedan. I dag går det inte många timmar innan någon börjar prata om nya vänner på Facebook eller MySpace eller mailar över en YouTube-länk.

Men MySpace startades först i augusti 2003, Facebook i februari 2004, YouTube i februari 2005. Vad gjorde folk egentligen på jobbet 2002?

När jag började skriva för DI Weekend fanns det heller ingen möjlighet att köpa musik lagligt via nätet. Amerikanska iTunes Music Store startades i april 2003. Den svenska motsvarigheten kom i gång först i maj 2005, sex år efter Napster, fem år efter Kazaa.

I dag följer jag och de flesta av mina vänner fler TV-serier via datorn än via traditionella TV-sändningar. Men 2002 gick det ännu inte att ladda ned TV-program via nätet. Azureus, en av de i dag mest använda BitTorrent-klienterna, släpptes ut på nätet 2003.

För fem år sedan fanns det heller inga mediebloggar. Jo, det fanns bloggar på nätet, men inga via de stora tidningarna. Först ut på plan var Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P.J Anders Linder som bloggdebuterade hösten 2004. Han följdes 2005 av namn som Fredrik Virtanen, Linda Skugge och Sigge Eklund
.
Även det breda nöjesutbudet har hunnit förändrats förbluffande mycket. För fem år sedan höll Melodifestivalen bara på i en dag, inte i två månader. Momentet med deltävlingar kom till samma år som DI Weekend startade. ”Idol” är också ett nytt fenomen.

David Bowie fortsätter att sjunga i min dator: ”We’ve got five years/ My brain hurts a lot”. Med tanke på det tempo som medievärlden håller i dag – snabbare, snabbare, snabbare – är det inte så konstigt att många får svindelkänslor av allt nytt. Bara tanken på att ens försöka hänga med i allt ger huvudvärk.

Men samtidigt kan man välja att se på det ur rakt motsatt synvinkel. För hur mycket har egentligen förändrats i grunden under de senaste fem åren?

Dygnet är fortfarande precis lika kort. Vi är fortfarande precis lika beroende av samma gamla svåra balansgång mellan arbete och privatliv, mellan mat och motion, mellan karriär och kärlek, mellan intryck och uttryck.

Alla förändringar är inte heller bestående. Det dröjde bara ett och ett halvt år efter bloggexplosionen 2005 innan både tidningar, skribenter och läsare insåg att bloggar inte nödvändigt passar eller angår alla. Den första generationens mest kända svenska bloggare har redan slutat.

Det talas också redan nu om en backlash för både MySpace och Facebook. Många av de som ivrigt registrerar sig, bara för att det känns nytt och hett, tröttnar redan efter några månader.

Förra veckan invigdes utställningen ”Mot tiden” på Bonniers Konsthall med 15 samtida konstnärer som på olika sätt söker vägen framåt genom att blicka bakåt. Curatorn Sara Arrhenius skriver i programmet: ”Början till utställningen ’Mot tiden’ var en nyfikenhet på varför dagens konst är så upptagen av det förflutna, av historieberättande och av upplevelsen av tid.”

”Mot tiden” påminner om att man faktiskt kan välja. Man behöver inte rusa ombord varje gång en högtalarröst ropar ut att dörrarna stängs till framtidståget. Att välja att ibland stå kvar på perrongen och vänta på nästa tåg kan leda till att man upptäcker mer än man missar.

Min ambition för de kommande fem åren med DI Weekend är därför att skildra den accelererande populärkulturen från båda de perspektiven: från tågfönstret och från perrongen.


+

GRADVALLS VAL

BIOGRAFI

Måns Ivarsson, ”Vill du ha din frihet får du ta den” (Ordupplaget). Varför har det inte skrivits någon omfattande biografi om Ulf Lundell? Nu har det det.. Tre volymer med samtidshistoria som angår alla.

BOK

Kirsten Miller, ”Kiki Strike: Skuggornas dal” (Damm Förlag). Perfekt presentbok till barn som letar efter en ny Harry Potter. Eller till vuxna som aldrig slutar fascineras av New York.

DVD

”Saxondale” (import, UK). Parallellt med att andra säsongen just nu rullar på engelsk TV släpps första säsongen på DVD. Steve Coogan är ännu en i raden av komiker som är som bäst när han är som svartast.