Skivrecensioner, DI Weekend

Animal Collective
Titel: Strawberry Jam
(Domino/Playground)
Betyg: 4

”Been there, done that, tried that”. En slogan från en numera klassisk reklamfilm med Pepsi sammanfattar rätt väl vad man känner när man lyssnar på musik som påstås vara nyskapande. I själva verket påminner nästan allting om något man hört förut.

Det är därför det är befriande att slutligen höra en skiva så udda att man stundtals tror att CD-spelaren håller på att gå sönder. Animal Collective är ett kollektiv med experimentmusiker från Baltimore som numera slagit rot i New York. På ett halvdussin album har bandet tänjt gränserna för det mesta, inte minst lyssnarnas tålamod.

Men på ”Strawberry Jam” utkristalliserar sig bandet kaotiska musik slutligen till något som nästan låter linjär popmusik. Det är att som att höra Lou Reeds ”Metal Machine Music” tränga ur puppan och förvandlas till Beach Boys. Det låter som surfmusik fast introspektiv sådan. Ljudet av hjärnvågorna inuti Brian Wilsons huvud.

Jan Gradvall

50 Cent
Titel: Curtis
(Shady Records/Universal)
Betyg: 2

Skillnaden mellan Otis Redding och dagens rappare är inte så stor som man kan tro. Hiphop är en förlängning av soulmusik. Men vad som slår en när man lyssnar på 50 Cent är att han låter som den första rappare utan minsta koppling till soul. Eller själ överhuvudtaget.

50 Cent visar aldrig den minsta svaghet i sin musik. Kylan är så utstuderad och cynismen så total att den blir nästan omöjlig att stå ut med över ett helt album. Men, precis som med en del hårdrock, är det förmodligen också en del av attraktionskraften. R. Kelly åt juveler och smycken på sitt senaste skivomslagen. 50 Cent äter här en pistol.

Samtidigt har jag lärt mig att aldrig mer underskatta 50 Cent som popmakare. Jag avskydde föregångaren ”The Massacre” men kom på mig själv med att efteråt nynna på singlarna. Redan nu har jag lagt in den Dr Dre-producerade ”Amusement Park” och Justin Timberlake-duetten ”Ayo Technology” på min iPod Shuffle.

Jan Gradvall

UGK
Titel: Underground Kingz
(Jive/Sony)
Betyg: 4

I tisdags utmanade världens två största rappare varandra: 50 Cent och Kanye West släppte nya album samma dag. Men oavsett vem som går segrande ur den drabbningen kan man konstatera att ingen av dem är någon vinnare rent musikaliskt. Lyssnar man på skivorna blir det tvärtom uppenbart att båda artisterna har sina bästa år bakom sig.

Världens bästa hiphop just nu, i konkurrens med New Orleans-rapparen Lil Wayne, görs i stället av Texas-duon UGK. Redan år 2000 var duon nära ett kommersiellt genombrott när de gästade på Jay-Z:s numera klassiska låt ”Big Bimpin’”. Men när Pimp C kort därefter dömdes till fyra års fängelse hamnade karriären på is.

Möjligen är det långa och ofrilliga uppehållet förklaringen till den förbluffande kreativa explosion som den här återkomsten innebär. Ett dubbelalbum fyllt av själfull och introspektiv hiphop, tillbakalutad på det sätt som blivit typisk för musik från Texas. På bästa spåret, hitlåten ”Int’l Players Anthem”, gästas UGK av Outkast.

Jan Gradvall

The Tarantula Waltz
Titel: The Tarantula Waltz
(National)
Betyg: 3

För ett par år sedan fick jag en hembränd CD av en ung expedit på en skivbörs där jag är stamkund. Jag får ganska många sådana demotejper, men den här gjorde mig nyfiken. Expediten såg så ung ut att han skulle få visa leg systemet. Men precis som Kurt Cobain eller Jeff Buckley hade han en resonansbotten i sin musik som vittnade om att han redan levt ett mycket långt liv.

Markus Svensson debuterar nu på skivbolaget National under namnet The Tarantula Waltz med ett album präglat av så mycket livserfarenhet, vemod och smärta det är obegripligt att han bara fyllt 22 år. Svärtan ställer sig stundtals nästan i vägen för låtarna, men förmodligen är det precis den här skivan han var tvungen att göra för att kunna gå vidare.

Jan Gradvall

+

Veckans 3 MP3

Kevin Drew, ”Safety Bricks”
En av profilerna från Kanadas bästa popband, Broken Social Scene, fortsätter att göra popmusik med otagbar underskruv.

Culture, ”I’m Not Ashamed” (12” Mix, med I-Roy)
Ett av tidernas bästa reggaealbum, Cultures ”Two Sevens Clash”, återutges i samband med 30-årsjubileet med fina bonusspår.

Will.i.Am, ”I Got It From My Mama”
Alla fnyser åt Black Eyed Peas, men Will.i.am är en av 2000-talets bästa popmakare. Lika dumbra som ”Beep” med Pussycat