Skivrecensioner, DI Weekend

Jens Lekman
Titel: Night Falls Over Kortedala
(Service/Border)
Betyg: 4

Aktuella TV-serien ”Upp till kamp”, om livet i Göteborg mellan 1965 och 1976, är även något så ovanligt som en trovärdig skildring av betydelsen av rockmusik. En av skådespelarna i första avsnittets rockband är Mattias Bärjed från Soundtrack Of Our Lives som också gjort musiken

Men den verkliga storhetstiden för göteborgsk rockmusik äger rum nu på 2000-talet. Utspridda i lägenheter runt om i staden sitter unga musiker som gör musik utklassar kollegor i Stockholm och resten av Sverige.

En av den moderna Göteborgsscenens största begåvningar, Jens Lekman, har till sitt nya album haft just sin egen lägenhet i stadsdelen Kortedala som tema för skivan. Medan natten omsvept tegelhuset från 1950-talet har han suttit där i sitt eget hem, precis som hans förebild Arthur Russell en gång gjorde i New York, och spelat in hyperromantiska och förkrossade vackra popsånger som inte bara speglar hans eget liv och drömmar, utan ”the ghosts of everyone who’s lived here before me”.

Jan Gradvall

Tom Malmquist
Titel: Fish In A Tear
(Bonnier Amigo)
Betyg: 4

När Huddinges 78:or 1988 slog Nynäshamn med 16–0 gjorde Tom Malmquist tre av målen på nio sekunder. Det är därför inte så konstigt att hans pappa, Expressens dåvarande sportchef Thomas Malmquist, ville att hans tioårige son skulle bli hockeyproffs.

I stället blev det sonens förnams som stakade ut hans framtid. I låten ”The Mighty One” berättar Tom Malmquist att hans pappa döpte honom till Tom efter countrylegenden Tom T. Hall. Det komplicerade förhållandet till pappan präglar flera av låtarna på ett genuint originellt debutalbum.

Förebilderna kan spåras till amerikansk country och rotmusik, men Tom Malmquist grubblande sånger låter som de är framtäljda med kniv i en övergiven svensk sommarstuga. Och hans röst är karismatisk på samma sätt som Tom Waits. En kongenial produktion, signerad bland andra electronicaartisten Sophie Rimheden, låter smutsen vara kvar under fingrarna.

Jan Gradvall

Matts Alsberg
Titel: Two Legs Better
(Elmar/CDA)
Betyg: 3

Musikaliskt sväng kan jämföras med konsthantverk. Även om själva utförandet är detsamma kan man enkelt upptäcka skillnaden mellan en lärlings verk och den som har livslång erfarenhet. Matts Alberg är en av Sveriges mest erfarna basister. Förutom hela den svenska musikeliten har han även kompat Dr John och Wilson Pickett. Musiken på Matts Alsberg andra soloalbum, ”Two Legs Better”, präglas också av en ryggradskänsla och ett sväng som endast den sortens erfarenhet kan ge. Förutom hans egna starka låtar i gränslandet mellan soul och blues är höjdpunkten en fin version av Bobby Blands ”Ain’t No Love In The Heart Of The City”.

Diverse artister
Titel: The Very Best Of Éthiopiques
(Manteca, import)
Betyg: 4

En anledning till att jag aldrig tröttnar på att leta efter nya skivor är att musikhistorien ligger lika öppen bakåt som framåt. Hur många känner exempelvis till att det mellan åren 1969 och 1975 spelades in en massa fantastisk soul, funk och jazz i Etiopien? Ryktet om det 20-talet samlingsskivor som getts ut i serien ”Éthiopiques” har under åren spridits av konnässörer som Elvis Costello till Robert Planet. Regissören Jim Jarmusch har också använt låtar från serien som filmmusik i ”Broken Flowers”. Nu kommer äntligen en mer hanterlig nybörjarintroduktion till etiopisk musik i form av en ypperlig dubbel-CD. Det låter som soulmusik på tre hjul, lite vingligare än vanligt men lika vacker.

Jan Gradvall
+

Veckans 3 MP3

Little Dragon, ”Forever”
Ytterligare ett exempel på att de bästa nya svenska artisterna fortsätter att komma från Göteborg. Bandet Little Dragon är gäst på José González ”Drömkväll på Kulturhusets tak” i Stockholm i morgon, lördag.

The Jam, ”Liza Radley”
I Uncuts hyllningsnummer till Paul Weller, där musiker fått rösta fram hans bästa låtar, kom denna fina ballad, en bortglömd B-sida, så högt som nummer 14. Etta? Givetvis ”Going Underground”.

New Pornographers, ”Myriad Harbour”
Först blir man lite besviken på att nya albumet med Vancouvers supergrupp inte präglas av lika explosiv powerpop