Krönika, Dagens Industri

Weekend 1 juni

Krönika

Jan Gradvall

Tastemaker är ännu ett nytt medieord som saknar vettig svensk översättning. En tastemaker är en person som skapar eller influerar nya trender. Världens ledande tastemaker just nu är Hirsoshi Fujiwara, en 40-årig japan i keps som kallas Gudfadern av hela Harajuku-kulturen. Vad han plockar upp i dag är vad amerikanska, engelska och svenska tastemakers plockar upp i morgon.

När Hirohsi Fujiwara på sin japanska blogg Honeyee.com nyligen presenterade en handburen ny musikspelare kallad Pacemaker gick det därför ett sus genom medievärlden. Bilden på Pacemakers prototypmodell – kolsvart och hypnotiskt snygg – spreds sedan vidare på internationella sajter som Wireds blogg, Gizmodo och Engadget. För att förstå vilket inflytade dessa prylsajter har kan nämnas att Engadget samma dag som Apples iPhone presenterades hade fler besökare än New York Times.

Om iPod är en stereoanläggning förminskad till något som en ryms i en handflata kan Pacemaker beskrivas som en hel disjockeyanläggning, med samma funktioner som dubbla skivtallrikar och ett mixerbord, förminskad till något nästan lika litet. Vilket japanskt företag är det då som ligger bakom detta högteknologiska underverk?

Men när man följer tråden från Pacemaker.net leder den inte till Tokyo utan till Ölandsgatan i Stockholm. Företaget heter Tonium och har i dag nio anställda. I två år har ett team med unga svenskar i största hemlighet jobbat fram denna musikmaskin.

Vad det gäller industridesignen har Toniums creative director Martin Renck, som jobbat med musik, form och mode i 15 år, samarbetat med svenska No Picnic, kända för sitt nära samarbete med Sony Ericsson. Den första färdiga spelaren har precis just anlänt från fabriken i Sydkorea till Ölandsgatan. Försäljningen börjar i höst.

”Alla vi som jobbar med det här är i grund och botten musikfanatiker”, säger Jonas Norberg, bolagets grundare, VD och innovatören bakom Pacemaker. Förutom ingenjörsexamen från Kungliga Tekniska Högskolan har han en bakgrund som professionell discjockey med inriktning på house. Daniel Wallner, utvecklingsansvarig, även han från KTH, sitter tyst bredvid och har dödsmetall som sin passion. Marknads- och säljdirektören Ola Sars, från Harvard Business School, är inne på hiphop. Även styrelseordföranden Björn Modé, från MTG och Yahoo, är musikfanatiker.

”Med en Pacemaker kan du bära med dig hela din skivsamling och dessutom göra din egna musikmixar”, säger Jonas Norberg. ”Förutom själva apparaten kommer att det att finnas en sajt där alla kan lägga ut sina mixar och själva bli tastemakers.”

Potentialen i Pacemaker-projektet som en ny samlingsplats för musikintresserade har inte undgått finansvärlden. För att kunna utveckla musikspelaren har Tonium AB tagit in 15 miljoner som investerats av Industrifonden, Arvid Svensson & Ekstranda Media AB, Lundena AB, Maratone AB och Rami Production AB.

”Musik fungerar i dag som en slags social valuta”, säger Martin Renck. ”Något man knyter kontakter med och vill dela med sig av. Och det är egentligen det som är huvudidén med Pacemaker.net. Att göra det möjligt för alla att tipsa om musik och dela med sig av sina favoritlåtar på ett lagligt sätt.”

Exakt hur det ska gå till är en affärshemlighet som Tonium vill vänta med att avslöja tills premiären i höst.

(slut)

GRADVALLS VAL

TV

”Project Runway” (TV3). En tävling mellan modedesigners. Tredje omgången, som just börjat rulla på TV3, är den mest välgjorda och lärorika dokusåpa som gjorts. Tim Gunn är en förebild för alla lärare.

DECKARE

Robert Crais, ”The Watchman” (Simon & Schuster). Efter elva skamlöst underhållande deckare om privatdetektiven Elvis Cole är det nu hans partner, muskelmaskinen Joe Pike, som har huvudrollen.

MUSIKBLOGG

Keep The Coffee Coming. Medelålders kvinna i USA som tänker tillbaka på sitt liv till tonerna av sina favoritlåtar. ”The evens of childhood do not pass, but repeats themselves like seasons every year”.

+

BONUS NR 1:


I går kväll, torsdag, intervjuades Bill Buford på Kulturhusets författarscen. Det betyder att världens matskribent denna morgon äter frukost någonstans i Stockholm. Efter att ha läst boken ”Hett”, som nu ges ut på svenska, vill man veta exakt vad Bill Buford äter.

I augusti 2002 skrev Bill Buford en artikel i tidningen New Yorker om kocken Mario Batali, känd från sina hyllade italienska krogar i New York.

Bill Buford kunde inte glömma sina matupplevelser på Batalis krogar. Två månader efter att artikeln publicerades chockade Bill Buford den intellektuella världen genom att säga upp sig från sitt redaktörsjobb för att i stället börjar jobba som kockslav, ”kitchen bitch”, på heltid.

Det är resultatet av den matodyssén, det livsstilsbytet, som Bill Buford beskriver i boken ”Hett” (Bonnier Fakta)

Att läsa Bill Bufords bok är som att smaka en perfekt italiensk ragu. Allt är nedkokat till själva essensen. Om man lyckas få fram så bra råvaror som det här serveras här – karaktärerna, miljöerna, historierna – behöver man inga språkliga persiljekvistar.

Bill Buford bestämmer sig för att lära sig hantverket från grunden. Han åker till Italien och jobbar oavlönad som lärling hos kockar och slaktare. Till slut köper han en hel gris, kör hem den på sin vespa, släpar in den i hissen till sin New York-lägenhet och styckar den sedan själv i köket.

Bill Bufords insikt blir att ju närmare man kommer matens ursprung, desto bättre smakar den. Har man en gång lärt sig hantverket från grunden är det omöjligt att fortsätta köpa i alla bemärkelser smaklöst lågpriskött som kommer från inspärrade kor i en köttfabrik.

Att enbart köpa dyrt kött från en utvald slaktare kanske kan kallas höjden av matsnobberi, men det kan lika gärna kallas respekt för naturen och ursprunget.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2.

Volvo får oväntad PR-hjälp av regissörerna Quentin Tarantino och Roberto Rodriquez.

I USA visades deras filmer ”Death Proof” och ”Planet Terror” tillsammans under rubriken ”Grindhouse”, en hyllning till sjuttiotalets sunkigaste B-filmsbiografer. I pausen mellan de bägge långfilmerna visades mycket underhållande fiktiva trailers till andra B-filmer.

Eftersom ”Grindhouse” dock spelade in mindre pengar än förväntat har man, tyvärr, övergett konceptet i Europa och visar här i stället filmerna separat. I dag är det svensk biopremiär för Tarantinos ”Death Proof”, först i slutet av september visas Rodriguez ”Planet Terror”.

Quentin Tarantino har sagt att han fick idén till sin film efter att han börjat köra Volvo för att bättre värna om sin egen säkerhet. Tankarna om en säker bil fick honom att ta steget till en bil som till och med var ”Death Proof”.

I Roberto Rodriguezs kommande film är en Volvo inskriven i handlingen. Efter att en flicka i en Volvo får motorstopp på en öde väg kommer ett gäng radioaktiva zombies och äter upp henne.

Jan Gradvall