Intervju med mannen som skrev Light My Fire

Varför fortsätter Doors-katalogen att efter 40 år ständigt vara aktuell? Doors-låtar har spelats i alla Entourage-säsonger. Intervju med Doors-gitarristen Robby Krieger. Från DI Weekend 9/3.

Doors

Text: Jan Gradvall

I filmen ”Måndag hela veckan” är det samma dag varje morgon Bill Murray vaknar upp. Om och om igen väcks han av samma sextiotalslåt i klockradion.

Ungefär så måste det vara för tre överlevande medlemmarna i legendariska rockbandet Doors. De inspelningar som bandet gjort under sin korta existens, 1967 till 1971, förföljer dem för evigt. Om och om igen tvingas de återuppleva just de fyra åren.

”Men det är faktiskt inget problem. Det är bara smickrande att nya generationer ständigt återupptäcker vår musik”, säger bandets gitarrist Robby Krieger, 61, på telefon från sitt hem i Los Angeles.

Ingen annan popgrupp i historien, möjligen med undantag för Beatles, har heller varit så skicklig på att förvalta sin katalog som Doors.

I år är det 40 år sedan gruppen skivdebuterade. Den 26 mars detonerar jubileet med en ny samling, ”The Very Best Of Doors”, utgiven i olika två versioner (enkel och dubbel) samt digitalt remastrade och väldigt snygga nyutgåvor av gruppens sex studioalbum.

Men Doors har dammat av sin katalog många gånger förut. 1979 inleddes en första Doors-revival i samband med att gruppens låt ”The End” användes i Francis Ford Coppolas Vietnam-film ”Apocalypse Now”.

Året efter kom biografin ”No One Here Gets Out Alive” där myten om Jim cementerades för evigt. En schaman och sexgud i läderbrallor vars förnedrande död i ett badkar i Paris 1971 plötsligt påstods vara mystisk. Och Jim Morrison har sedan dess varit 27 år för evigt.

Hysterin ledde till att 1980 blev gruppens bästa år någonsin rent försäljningsmässigt. Som tidningen Rolling Stone uttryckte det när den samma år satte Jim Morrison på omslaget: ”He’s Hot, He’s Sexy, He’s Dead”.

När Oliver Stone 1991 gjorde filmen ”Doors” inleddes en andra Doors-revival som egentligen aldrig avtagit. Doors-katalogen säljer i snitt 1,5 miljoner exemplar om året, försäljningssiffror som de flesta nya artister bara kan drömma om.

”Att vår musik visat sig vara så tidlös kan ha att göra med att vi redan från början ansträngde oss för att inte låta tidstypiska”, säger Robbie Krieger. ”Andra band på 1960-talet använde sig av psykedeliska effekter, som wah wah-pedaler, men vi strävade efter att låta så rent som möjligt. Vi var aldrig en del av någon våg.”

Doors unika sound blir ännu mer framträdande på nyutgåvorna. När instrumenten separeras ytterligare i ljudbilden påminner Doors – särskilt på det fantastiska första albumet – nästan mer om jazzband än ett rockband.

”Det är sant. Vi lyssnade väldigt mycket på jazz.”

Minns hur din skivsamling såg ut 1967?

”Oj, bra fråga. Låt mig tänka. Jag hade mycket folkmusik som till exempel Koerner, Ray & Glover och Dave Van Ronk. Även en del jug bands (ungefär skiffle) och blues förstås. Från äldre blues som Muddy Waters till Paul Butterfield Blues Band. Och en hel del jazz. Thelonious Monk, Herbie Hancock och Miles Davis. Men det jag framförallt lyssnade på var flamenco.”

Robby Krieger lärde sig spela gitarr genom att imitera skivor med flamencomästare. Hans säregna och uttrycksfulla gitarrspel, men en helt egen användning av slide, är en annan förklaring till tidlösheten i Doors musik

”Många försökte spela blues rakt av, men jag var inte intresserad av det. Jag försökte göra någonting annat. Det finns nog mycket flamenco i mitt sätt att spela. Jag har också på senare tid gått tillbaka till de rötterna. Jag har nyligen spelat in ett 20 minuter långt stycke som är lite inspirerat av Miles Davis ’Sketches Of Spain’. ”

Många tror i dag att det var Jim Morrison som skrev Doors låtar, men faktum är att det var Robby Krieger som skrev vad som blev bandets största hitlåtar: ”Light My Fire”, ”Love Me Two Times”, ”Touch Me” och ”Love Her Madly”.

”Den första låt jag skrev var ’Light My Fire’”, säger Robby. ”Jim hade skrivit de första låtarna till skivan, men bad oss andra att hjälpa till med resten. Jag kommer fortfarande ihåg exakt när jag skrev den. Jim bidrog med en del av texten. Men vi brydde oss aldrig så mycket om vem så gjorde vad Vi jobbade verkligen hela tiden som en grupp.”

Robby Krieger bor kvar i Los Angeles, den både soliga och skuggiga stad som Doors speglar i sin musik. ”Jag är ju född här”, säger han med en röst som ibland blir så lågmäld att man får trycka luren mot örat för att höra vad han säger.

De tre kvarvarande bandmedlemmarna har haft en del dispyter på senare år. Robby Krieger, 61, och organisten Ray Manzarek, 68, har turnerat och spelat Doors-låtar under namnet Riders On The Storm tillsammans med sångaren Ian Astbury (från The Cult). Men 2003 stämdes de av trumslagaren John Densmore, 62, som vann och förbjöd dem att längre kalla sig något som ens påminner om Doors.

Men alla tre är nästan alltid helt överens om hur de ska förvalta Doors-katalogen. 36 år efter att bandet splittrades träffas de i Los Angeles och har regelbundna bandmöten.

Låtar av Doors har de dykt upp i alla tre säsongerna av Hollywood-serien ”Entourage” (SVT och Canal+), ett kongenialt sätt att understryka att Doors är lika relevanta för 2000-talets Los Angeles som 1960-talets.

”Ja, vi är involverade i alla såna beslut”, säger Robby. ”Alla som vill använda Doors-låtar i långfilmer och TV-serier måste gå via oss. Men det är egentligen sällan vi säger nej. Det är bara om sammanhanget känns helt fel. Att höras på bio och i TV är ett väldigt bra sätt att nå unga lyssnare.”

Doors har dock tackat nej till stora reklamerbjudande om att medverka i reklamfilmer för Apple och Cadillac. Framförallt är det återigen John Densmore som varit negativ.

”Många tror att vi konsekvent säger nej till reklam, men det stämmer faktiskt inte”, säger Robby. ”Om sammanhanget känns rätt så kommer vi att säga ja. Ingen verkar minnas det men på 1980-talet gav vi Tyrell (däcktillverkare) tillstånd att använda ’Riders On The Storm’ i en reklamfilm. Vi fick se filmskiss som fångade precis rätt stämning för låten. Det är också bara att inse att det är en annan tid nu än på 1970-talet. För vad är det för skillnad på reklamfilmer och videor egentligen? En bra reklamfilm kan vara lika bra som en rockvideo.”

Med en katalog så värdefull som Doors är det många som vill lägga vantarna på de gamla klassiska låtarna och göra om dem. Doors får ständigt förfrågningar och har sagt ja till en del lyckade samplingar.

När rapparen Jay Z återanvände Doors-låten ”Five To One” i ”Takeover” var det ännu ett smart sätt att presentera Doors för yngre generationer. Likaså när Fatboy Slim med ”Bird Of Prey” förvandlade en Jim Morrison-dikt från postuma albumet ”American Prayer” till modern dansmusik.

Men skulle Doors kunna gå så långt som Beatles har gjort med nyutgivna ”Love”? Att ge någon utomstående fria händer med de gamla mastertejperna?

”Jag har inte hört ’Love’ än, men jag tror verkligen inte vi skulle gå med på det”, säger Robby. ”Det vore väldigt dumt att riskera det, ’to mess with the magic’. Däremot kommer vi göra det möjligt att göra sitt eget Doors-album på nätet. Vi släppte en box med outgivna låtar och tagningar för ett tag sedan (”The Doors Box Set”, 1997). Från den kan man snart sätta ihop egna skivor. Vi släpper allt vi gjort på nätet.”

Hur förändrar den digitala eran förutsättningarna för band som Doors?

”Oh, man. Jag har ingen aning. Men det kommer alltid att förändras. Det kommer alltid att dyka upp nya tekniker för att sälja skivor eller vad det nu blir. Det viktiga för oss är musiken. Att den fortsätter att låta precis som den gjorde när vi spelade in dem.”

(slut)

DOORS ALBUM

The Doors, 1967
Strange Days, 1967
Waiting For The Sun, 1968
The Soft Parade, 1969
Morrison Hotel, 1970
LA Woman, 1971

Livealbumet ”Absolutely Live” från 1970 har följts av mängder av liveskivor från senare år.