Skivrecensioner, DI Weekend
Lucinda Williams
Titel: West
(Lost Highway/Universal)
Betyg: 4
Ordet klassiker är rejält missbrukat i musiksammanhang, inte minst av undertecknad. Men i fallet Lucinda Williams album ”Car Wheels On A Gravel Road” från 1998 finns det inget annat omdöme. Ett album som suddade ut skillnaden mellan country och rock, ett album där varenda spår framkallar lika många scener som en novell av Raymond Carver. Efter den skivan utnämnde Time Magazine henne till ”America’s Best Songwriter”.
Nya ”West” är det närmaste den nu 54-årige Lucinda Williams kommit det albumest perfektion. Ingen kan som Williams, med sin nasala röst, sjunga rader som ”I’m learning how to live” och få det att låta som hon just då, i det ögonblicket, verkligen försöker lära sig att se leva. När hon i det förkrossande öppningspåret sjunger ”Are You Alright?” vill man ställa samma fråga tillbaka till hennes själv. Producenten Hal Willner har kallat in proffs som Jim Keltner och Bill Frisell som inte spelar en ton för mycket.
Jan Gradvall
Fall Out Boy
Infinity On High
(Island/Universal)
Betyg: 3
Parallellt med att Mika (se krönikan) kommer att bli vårens bästsäljande artist i England kommer kvartetten Fall Out Boy att bli det i USA. Den här formen av bombastisk och närmast schizofren rockmusik som är lika råkommersiell och extatiskt utlevelsefull som inåtvänd och depressivt självutlämnade existerar ingen annanstans än i USA. Fall Out Boy tycker förmodligen precis lika mycket om Meat Loaf som Joy Divison.
Fjärde albumet ”Inifity On High” radar upp en förbluffande hitkavalkad som kan komma att dominera Billboardlistan året ut. Att första låten heter ”Thriller” känns inte som en tillfällighet, det är Michael Jacksons försäljningssiffror bandet är ute efter. Plus att de låter sin skivbolagschef, Jay-Z, hälsa lyssnarna välkomna. Ingen hade kunnat gissa att två andra spår är producerade av moderne soulmästaren Babyface. Gitarrerna låter lika otåliga även där.
Jan Gradvall
Counting Crows
Titel: Live At Heineken Music Hall February 4-6, 2003
(Geffen/Warner)
Betyg: 3
Öppningsspåret på den här skivan, ”Rain King”, är det starkaste Van Morrison spelat in på över 30 år. Att det sedan inte står Van Morrison utan Counting Crows på omslaget är en formalitet. Adam Duritz i Counting Crows får låten att kännas som något outgivet från Van Morrisons oöverträffade livealbum ”It’s Too Late To Stop Now” från 1974.
Coutning Crows är ett annat band som känns utpräglat amerikanskt eller nordamerikanskt (gruppen har sina rötter i Kanada). Det finns ingen motsvarighet i Sverige eller Europa till den här sortens extremt hårt turnerande band där musiken kommer till sin fulla rätt först i mötet med publiken. Jag har aldrig hört Countng Crows bättre än på detta livealbum som först nu släpps i Sverige.. Andra spåret heter ”Richard Manuel Is Dead”. Där återupplivas The Band.
Jan Gradvall
Yoko Ono
Titel: Yes, I’m A Witch
(Astralwerks/EMI)
Betyg: 3
Året var 1971. Jag och min kompis Sven brukade låna hans äldre syster Elisabeths skivor. En dag hittade vi John Lennons singel”Power To The People”. Men det var B-sidan, Yoko Onos ”Open Your Box”, som vi som åttaåringar gång på gång återvände till. Det var det konstigaste vi någonsin hört. Vi kunde inte fatta att någonting sådant hade getts ut på skiva.
Medan Yoko Ono av Beatles-generationen framställdes som häxan som förstörde allt har hon fått återupprättelse av yngre generationer. Hennes djärvhet och hennes idéer om konst är evigt inspirerade. På denna hyllningsskiva, med den geniala titeln ”Yes, I’m A Witch”, har ett 15-tal artister fått tillgång till hennes gamla mastertejper och lagt på egen ny musik. Jason Pierces från Spiritualized får ”Walking On Thin Ice” att låta som en balansakt över livsfarliga elledningar. Cat Power förvandlar ”Revelations” till underbar liten duett.
Jan Gradvall
Jessic Simpson
Titel: A Public Affair
(Sony BMG)
Betyg: 3
I det animerade mästerverket ”Toy Story 2” finns en scen med sjungande och dansade Barbie-dockor. Det är alltid så man föreställt sig Jessica Simpson. Eller som skivbolaget uttrycket det i pressreleasen till hennes femte album: ”Jessica Simpson has taken the music, fashion, beauty and entertainment industries by storm”. Inte ens hennes skivbolag tror på henne enbart som sångerska.
Men musikvärlden har aldrig varit vare sig rättvis eller logisk: Barbiedockor kan göra bättre popskivor än riktiga sångerskor. Titelspåret på ”A Public Affair” är en av de bästa poplåtar jag hört i år. En elegant uppdatering av soundet på tidiga Madonna-hits som ”Holiday” och ”Angel”. Även flera andra låtar är långt bättre än Jessica Simpsons rykte.
Jan Gradvall
+
3 MP3
Au Revoir Simone, ”The Lucky One”
Tre kvinnor från Brooklyn i förtrollande vacker poplåt. Uppträder i kväll på Debaser i Stockholm.
Flamin’ Groovies, ”Teenage Confidential”
Perfekt pop. Från Rough Trades suveräna samling ”Counter Culture 1976”, året då skivaffären grundades.
M. Ward, ”Headed For A Fall”
Amerikas största talang sedan Tom Waits. Ett av tre nya spår från nya EP:n ”To To Home”. Neko Case i kören.