Gwen Stefani för nio år sedan

Konsertrecension av No Doubt på Solnahallen. Från Expressen i mars 1997.

KONSERT

No Doubt
Solnahallen, Stockholm

No Doubt är ett ovanligt tydligt exempel på hur snabbt det går i dagens
rockvärld. För många svenskar är nog No Doubt tämligen okända, men ändå är
det här just nu - just denna vinter - ett av världens absolut största
rockband.

När No Doubt var i Sverige i somras hade deras aktuella album "Tragic
kingdom" sålt i 800 exemplar. Knappt ett år senare har skivan sålt över
125 000, vilket placerar dem i samma superdivision som Tomas Ledin och
Smurfarna. Lägg där till svindlande åtta miljoner sålda skivor i bandets
hemland USA.

Vad har då No Doubt som andra band saknar?

Framför allt har de sångerskan Gwen Stefani.

Hon ser ut som den sortens playboypinuppa la Hollywood som dyrkades av
soldater under andra världskriget. Skillnaden är bara att denna blondin
klivit ned från flygplansvingen och sedan tagit en promenad på Melrose
Avenue i Los Angeles och storhandlat i de hippaste skateboardaffärerna.

Som koncept (populärt branschord) är det klockrent. No Doubt ser ut som
Madonna varit sångerska i punkbandet Green Day. Bandet lyckas därmed
förmedla en aura av sex och glamour samtidigt som de ändå behåller sin
åtråvärda "cred" och gatuförankring.

Genom två enormt framgångsrika videor till "Just a girl" och "Don"t
speak", vilka båda visats oavbrutet på MTV och Z-TV, har No Doubt slagit
igenom över en natt. Det bör dock påpekas att den natten varat i nio år.
Före succén "Tragic kingdom" gjorde Kalifornien-bandet No Doubt två album
som floppade fullständigt.

Kanske är också denna långa ökenvandring förklaringen till den spelglädje
No Doubt visar på scen. Låtmaterialet brister ibland, men de bjuder på en
bra show - och publiken älskar dem. Hundratals små Gwen Stefani-wannabees
studsar upp och ned och kan texten till "Don"t speak" utantill.

Musiken är annars mestadels ska framförd med punkattack. Det är rätt
märkligt hur denna bastardgenre, som uppfanns i England runt 1979, lyckats
överleva i tjugo år. No Doubt spelar också en snutt av Specials "Ghost
town" samt gör Beatles "Ob-la-di, ob-la-da" i skatempo.

Det är dock synd att dagens unga publik inte fått chansen att uppleva ett
Madness eller Specials i högform.

Fast deras sångare var förstås avgjort fulare.

Jan Gradvall