Krönika, DI Weekend

Weekend 24 februari

Krönika

Jan Gradvall

Varje tid föder sitt behov av underhållning.

När jag blev pappa 2003 var jag övertygad om att mitt barn inte skulle behöva uppleva krig under sin livstid. Invånare i de länder som till skillnad från Sverige har erfarenheter av krig i modern tid har olika uttryck för den sortens inställning: det pendlar mellan skrämmande naiv och dum i huvudet.

I dag känns den naiviteten som bortblåst. Min son gör en skärmdump från SVT Nyheters app om en undersökning från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som säger att hälften av alla svenskar inte har förberett sig för ett långvarigt strömavbrott. Han vill sedan veta hur många konservburkar vi har hemma.

Andra rapporter säger att det räcker med en enda lyckad cyberattack för att slå ut all elektricitet i Sverige, all uppvärmning, all kommunikation, all nyhetsförmedling och även allt dricksvatten (även vattendistribution behöver el).

Överbefälhavare Micael Bydén sade till Sydsvenskan för två veckor sedan att Ryssland varje dag utsätter Sverige för cyberattacker. Ett nytt ord att lära sig: hybridkrig.

Så när världen ser ut som den gör just nu, vad vill vi titta på? Vilken sorts tv-program lockar oss mest när det är vardagkväll och ett glas vin är upphällt?

Svar: hårda realityserier som ”Elitstyrkans hemligheter”.

I original i Storbritannien heter serien ”SAS: Who dares wins”. SAS är förkortning för Special Air Service, det brittiska specialförband som är särskilt utbildat för lågintensiv krigföring, antiterrorism, fritagning av gisslan. Eller vad som kallas MOOTW, Military Operations Other Than War.

Tv-programmet bygger på att några SAS-soldater som gått i pension startat en utbildning där man låter 25 civila genomgå den tuffaste och tidigare hemliga delen av mönstringsprocessen. Det är hårt. I den andra säsongen som SVT just har sänt så hoppade 8 av 25 av redan efter första avsnittet.

På flera sätt är det en machoserie. Men de som i första hand talat om ”Elitstyrkans hemligheter” – åtminstone i min omgivning och bekantskapskrets – är kvinnor.

Jag vet inte hur många tillställningar jag varit på de senaste månaderna – middagar, födelsedagar, mingel – där ögonpar möter varandra, djupa samtal inleds och man inser vad som skett. Aha, återigen två kvinnor som börjat analysera ”Elitstyrkans hemligheter”.

Det handlar inte bara om SAS-soldaternas utstrålning och utseende och att de har smeknamn som Ant och Foxy – okej, det handlar till viss del om det – utan om att serien är en så intressant studie i psykologi och krishantering.

Den fysiska ansträngning är inte vad som avgör. I dessa hälsotider när så många tränar på gym, när kreti och pleti springer maraton, går det att hitta många som klarar av sju timmars marsch i en djungel.

Vad som avgör är det mentala. Vad händer när man blir pressad? När man blir förbannad? Pressen gör att deltagarna plockar fram egenskaper som de själva inte har koll på. Många mindre smickrande.

Allting som händer i ”Elitstyrkans hemligheter” går att överföra till sig själv. Hur hanterar jag konflikter, i det privata eller på arbetsplatsen? Skulle jag pallat det moment som i program tre fick X att helt bryta samman?

Det är redan klart med en tredje säsong. Soldaterna som leder programmet har startat en sajt, Break-Point.com, där man säljer kurser, tröjor, proteinpulver

”Elitstyrkans hemligheter” har sina rötter i ett program som började som det mest utskällda i modern tid men visat sig bli det som bäst förebådade den nya tiden – ”Expedition: Robinson”.

Hösten 1996 reste Anna Bråkenhielm på Strix ned till tv-mässan i Cannes. Hon var desperat efter att hitta en hit som kunde rädda det just då vacklande tv-produktionsbolaget.

Ett av hennes möten var med tv-bolaget Planet 25 som drevs av ”Live Aid”-profilen Bob Geldof. Halvvägs in i Planet 25:s presentation av ett nytt tv-koncept, som utvecklats av den Oxford-utbildade litteraturvetaren Charlie Parsons, sade Anna Bråkenhielm: ”Vi tar det.”

Sverige blev det första land i världen som sände. Men historien om Expedition: Robinson höll på att bli kort. Förste programledaren Harald Treutiger tog på sig tropikhatt och förkunnade vid en presskonferens: ”Det är en variant av Robinson Kruse, Flugornas herre och Tio små negerpojkar.”

Det fiktiva tragediscenariot blev dock alltför verkligt när den deltagare som först blivit utröstad kastade sig framför ett tåg vid hemkomsten till Sverige. Den bortgångnes änka bad om att programmet skulle stoppas, men SVT sände i alla fall.

Vid premiären kallades programmet unisont för fascist-tv. Nöjeschefen, danska Pia Marquad, tvingades avgå två veckor senare.

Men både svenska folket och kritiker hann ändra sig. När polisen Martin Melin vann finalen var Expedition: Robinson uppe i tittarsiffror på 2,3 miljoner.

Den amerikanska varianten, ”Survivor”, började sändas först 2000. En som sannolikt såg dessa utröstningsprogram var Harvard-studenten Mark Zuckerberg.

I februari 2002 lanserade han en sajt som byggde på s.k Face Books, bilder på alla som bodde i studentkorridorerna. Mark Zuckberg lät sedan sajtens besökare rösta mellan eleverna: de snyggaste gick vidare.

En ny era hade inletts.

(slut)

GRADVALLS VAL

OSCARDOKUMENTÄR
”Det 13:e tillägget”, Netflix. En av årets nominerade finns på svenska Netflix. Stenhårt debattinlägg av Ava DuVernay om fängelseindustrin i USA. 1972 hade USA 300 000 fångar. I dag är det 2,3 miljoner. De som drabbas överlägset mest – svarta.

JAZZMODE
”10 living legends of jazz”, GQ.com. Modespecial i amerikanska GQ med 10 levande jazzlegender, bland dem årets Polarpristagare Wayne Shorter. På frågan om stil citerar han Miles Davis som hävdade att han kunde avgöra om någon kunde spela baserat på hur de såg ut.

TIDSKRIFT
The New Statesman. Med den bästa slogan i tidningsvärlden just nu – ”Enlightened thinking in dark times” – och litteraturrecensenter som Julie Burchill och Tracey Thorn. Den senares lysande ”Read old books for all the answers” finns på nätet.

+

BONUS:


Oscar

Natten mellan söndag och måndag avgörs Oscarsgalan, den 89:e i ordningen sedan starten.

Traditionsenligt samlas vi hemma hos vänner mitt i natten och tippar vilka som vinner. Alla pålästa till tänderna. Ska man vinna måste man även ha sett åtminstone trailers även till kortfilmerna.

Vanligaste frågan: vad är egentligen skillnaden mellan sound mixing and sound editing? En bra beskrivning från Dolbys sajt. Editors arbetar som kompositörer, skapar ljuden. Mixare är som dirigenter, hittar den bästa balansen mellan ljuden.

Nedan listar jag båda vilka jag tror vinner och vilka jag personligen tycker ska vinna.

Bästa film
Vinner: La La Land
Gradvalls favorit: Moonlight

Bästa regissör
Vinner: Damien Chazelle (La La Land)
Gradvalls favorit: Barry Jenkins (Moonlight)

Bästa filmfoto
Vinner: Linus Sandgren (La La Land)
Gradvalls favorit: Linus Sandgren (La La Land)

Bästa originalmanus
Vinner: Manchester by the sea (Kenneth Lonergan)
Gradvalls favorit: The Lobster (Efthimis Filippou, Yorgos Lanthimos)

Bästa manus baserat på en förlaga
Vinner: Moonlight (Barry Jenkins, Tarell McCraney)
Gradvalls favorit: Moonlight (Barry Jenkins, Tarell McCraney)

Bästa manliga skådespelare
Vinner: Casey Affleck (Manchester by the sea)
Gradvalls favorit: Denzel Washington (Fences)

Bästa kvinnliga skådespelare
Vinner: Emma Stone (La La Land)
Gradvalls favorit: Emma Stone (La La Land)

Bästa manliga biroll
Vinner: Mahershala Ali (Moonlight)
Gradvalls favorit: Dött lopp mellan Lucas Hedges (Manchester by the sea) och Mahershala Ali (Moonlight)

Bästa kvinnliga biroll:
Vinner: Viola Davis (Fences)
Gradvalls favorit: Naomie Harris (Moonlight)

Bästa klipp
Vinner: La La Land (Tom Cross)
Gradvalls favorit: Moonlight (Nat Sanders and Joi McMillon)

Bästa låt
Vinner: City of stars (La La Land)
Gradvalls favorit: City of stars (La La Land)

Bästa soundtrack
Vinner: La La Land (Justin Hurwitz)
Gradvalls favorit: La La Land (Justin Hurwitz)

Bästa animerade film
Vinner: Zootopia
Gradvalls favorit: Zootopia

Bästa dokumentär
Vinner: OJ: Made in America
Gradvalls favorit: OJ: Made in America

Bästa visuella effekter
Vinner: Djungelboken
Gradvalls favorit: Djungelboken

Bästa makeup och hår
Vinner: Star Trek Beyond
Gradvalls favorit: Star Trek Beyond

Bästa sound mixing:
Vinner: La La Land
Gradvalls favorit: Hacksaw ridge

Bästa sound editing
Vinner: Hacksaw ridge
Gradvalls favorit: Hacksaw ridge

Bästa production design
Vinner: Jackie
Gradvalls favorit: Arrival

Bästa kostymdesign
Vinner: Jackie
Gradvalls favorit: Jackie

Bäst utländska film
Vinner: Toni Erdmann
Gradvalls favorit: Sett för få här men iranska ”The Salesman” (svensk biopremiär i dag) verkar mycket lovande. ”En man som heter Ove” ingen vinstchans – tyska ”Toni Erdmann” storfavorit, ger knappt pengarna tillbaka – men Fredrik Backman ska vara mycket stolt över sin nominering.

Bästa kortfilm
Vinner: Ennemis intérieurs (Frankrike)
Gradvalls favorit: Ennemis intérieurs (Frankrike)

Bästa dokumentärkortfilm
Vinner: Joe’s violin (USA)
Gradvalls favorit: De vita hjälmarna (finns på svenska Netflix)

Bästa animerade kortfilm
Vinner: Piper (USA)
Gradvalls favorit: Blind vaysha (Kanada)

+

Ingresser till de stora klasserna:

Bästa film

Historiskt sett är det två filmgenrer som har störst chans att få Oscar. 1. Filmer om Förintelsen. 2. ”Hollywood om Hollywood”. Musikalen ”La La Land”, om kämpande skådespelerska och musiker i Los Angeles, är ett klockrent exempel på det senare. ”La La Land” är charmig, magiskt vackert fotograferad av Linus Sandgren (vinner sin klass), men ”Moonlight” är starkast. Regeländringen som infördes 2009, då man utökade antalet nominerade i Bästa film från fem till tio, kan ifrågasättas. Svagt startfält.

Bästa dokumentär

En effekt av streaming få hade räknat med: det enorma uppsvinget för dokumentärer. Från att ha varit en smal genre är det i dag, via tillgänglighet på t.ex SVT Play och Netflix, ofta fler som sett dokumentärerna än biofilmerna. Den dem delar långa ”OJ: Made in America”, ett journalistiskt mästerverk, låg länge på SVT Play (släpps på dvd 20 mars). Intressant intervju med regissören Ezra Edelman i podcasten Longform. Den pitch han fick från ESPN specificerade längden (”vi vill ha minst fem timmar”), inte ämnet.

Bästa regissör

32-årige regissören Damien Chazelle har en unik känsla för rytm och sväng. Missa inte heller hans förra film ”Whiplash”, om en jazztrummis, nominerad 2014. Samtidigt har ”Moonlight”-regissören Barry Jenkins ett poetiskt handlag i sätt att berätta som förtrollar och förstummar. Glädjande här att Mel Gibson (”Hacksaw ridge”) inte döms för sitt privatliv, briljant på action och intensitet. Fransk-kanadensiske Denis Villeneuve (som gjorde ”Sicario”) skulle gärna få vinna för science fiction-diamanten ”Arrival”.

Bästa kvinnliga skådespelare

Meryl Streep med igen. Med 20 nomineringar sedan 1979 är hon den överlägset mest nominerade i Oscarhistorien. Jack Nicholson och Katharine Hepburn delar andra platsen med 12 nomineringar vardera. Samtidigt är det Natalie Portman som i ”Jackie” gör årets old school Meryl Streep-presentation: samma sätt att nästan maniskt exakt fånga uttal, manér, rörelser. Varför Emma Stone ändå vinner: scenerna när hon gör auditions för andra roller.. Behärskar precis allt.

Bästa manliga skådespelare

”Manchester by the sea” är en skådespelarfilm. Det finns ett möte mellan Casey Affleck och Michelle Williams, en hastig återförening efter en tragedi som resulterade i skilsmässa, som tillhör det mest drabbande och autentiska man någonsin sett på film. Denzel Washington har 62 år gammal en auktoritet och frihet i sitt spel som för tankarna till Jack Nicholson. Eller Sonny Rollins eller Wayne Shorter. När han regisserar sig själv i ”Fences”, byggd på en klassisk pjäs, spelar han ut hela sitt register.

(slut)