Krönika, DI Weekend
Weekend 23 december
Krönika
Jan Gradvall
En bild säger mer än tusen ord. Detta gamla talesätt har fått en ny isande innebörd i populismens tidevarv.
Sanning? Det har i dag blivit något många rycker på axlarna åt. En åsikt bland andra.
Det spelar inte längre någon roll om man med ord och siffror kan bevisa att något faktiskt inte är sant. Ryktet överlever ändå på grund av bilden det skapar.
Bilder stannar kvar i våra huvuden av en enkel anledning: bilder triggar känslor. Ord och fakta, däremot, det rinner bort.
Ledare som Donald Trump och Jimme Åkesson är mycket skickliga på att utnyttja detta. De vet att det viktiga inte är om historierna de berättar är sanna eller inte. Det viktiga är att de känns sanna.
En historia om till exempel ett brott som någon ur en invandrargrupp har begått – uppdiktad eller inte – stannar kvar mycket längre än torr statistisk som bevisar att den utpekade gruppen i själva verket begår färre brott än andra.
Att konstatera detta är inget nytt. Debatter om faktaresistens och fejknyheter har totalt dominerat debatten den senaste månaden.
Vad som däremot kanske är en ny insikt är att Trumps och Åkessons sätt att känslokommunicera – skapandet av bilder som känns mer än tusen ord – bygger på vetenskapliga studier gjorda av en israelisk nobelpristagare.
Daniel Kahneman belönades 2002 med Nobelpriset i ekonomi. Eller, som det egentligen heter, Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Kahneman fick priset för sina insikter om psykologisk ekonomi.
De beslut vi tar är inte alltid rationella. De grundar sig på vad som kallas kognitiva fördomar.
Ett exempel. Människor som får uppskatta summan av 8x7x6x5x4x3x2x1 kommer att landa på ett mycket högre tal än en de som får utgå från 1x2x3x4x5x6x7x8. Detta eftersom åsynen av den högre siffran i början påverkas vårt sätt att tänka. Talet känns högre.
Daniel Kahnemans bok ”Tänka, snabbt och långsamt” från 2011 blev en internationell miljonsäljare och fick stor uppmärksamhet när den gavs ut i Sverige.
Samme Daniel Kahneman är en av de två huvudpersonerna i mästerreportern Michael Lewis splitt nya bok, ”The undoing project: A friendship that changed the world” (Allen Lane). Tom Wolfe har kallat Michael Lewis för ”Probably the best current writer of America”.
Om man levt på en öde ö de senaste 20 åren och vill förstå framväxten av den nya världen – ekonomi, teknik – ska man låna och läsa allt av Michael Lewis och Malcolm Gladwell.
Michael Lewis nya bok handlar om vänskapen mellan Daniel Kahneman och Amos Twersky (död 1996), en vänskap som bokstavligen förändrade världen.
Lewis kom historien på spåren genom en negativ recension av hans egen bok ”Moneyball”, en bok om hur statistik förändrat baseboll. Recensenten skrev att det Michael Lewis presenterade som nya upptäckter i sin bok i själva verket byggde på grundarbetet av två unga israeliska professorer i psykologi, Kahneman och Twersky som träffades i Jerusalem på 1960-talet.
Det är en fantastisk vänskapshistoria som Michael Lewis målar upp. En hjärnornas ”Brokeback mountain”, två män som blir förälskade i varandras sätt att tänka.
Kahneman & Twersky var sina varandras motsatser. Introverten Kahneman och extroverten Twersky. Men just därför sporrade de varandra till studier som förändrat synen på hur vårt sätt att tänka och ta till oss fakta.
Den 6 oktober anfölls Israel utan förvarning av Egypten och Israel. Målet var att döda så många israeliska soldater som möjligt så snabbt att hela landet skulle kollapsa. Kahneman och Twersky befann sig på olika platser i USA, men gjorde vad alla israeler utomlands gjorde: åkte hem och försvara desitt land.
Egyptens president Anwar Sadat räknade med detta oc beordrade nedskjutning av alla civila passagerarplan som försökte landa i Israel. Kahneman och Twersky lyckades komma med ett plan som nedsläckt landade mitt i natten på en mörk landningsbana.
Därefter åkte de i jeepar rakt ut till fronten. Deras psykologiska studier av hur soldater reagerar i krig, och vilka underlag generaler använder för sina beslut, blev en viktig del i arbetet att förstå tankeprocesser och beslutskedjor.
Michael Lewis tänkte sig boken som tidlös, men en studie av känslomässiga beslut och kognitiva fördomar blev högaktuell när boken gavs ut samma vecka som Donald Trump – i trots mot all logik och statistik – vann presidentvalet.
Lewis säger i en intervju i Financial Times apropå Trumps vinst: ”Folk vill inte ha de rätta svaren. De vill ha en historia. De tänker inte i statistiska termer.”
(slut)
+
GRADVALLS VAL
TV
”Skam”, SVT Play. Unisont hyllad norsk ungdomsserie med många paralleller till svenska ”Spung” (2002). Samma ovanliga tonträff i dialog, skådespeleri och soundtrack. Gymnasieelever brottas med svek, alkohol, sex. Skaparna utnyttjar nätets möjligheter med fri avsnittslängd, varierar mellan 14 och 49 minuter.
TV
”Sherlock”, Netflix, premiär 1 januari 2017. Säsong fyra av 2010-talets i särklass mest inflytelserika tv-produktion. Kamerapanoreringar i 360 grader. Visualiseringen av tankar. Sättet att visa sms-konversationer mitt i rutan. Så mycket som i dag blivit standard presenterades första gången i ”Sherlock”.
ARTIKEL
Ta-Nehisi Coates, ”My president was black”, The Atlantic (månadsmagasin, texten finns på nätet). Historien om det första svarta Vita Huset och vad som följde sedan. Coates är en Amerikas skarpaste analytiker. Kanske den allra främste.
+
BONUS NR 1:
En av de vackraste sakerna med populärkulturen: europeiska mods glider just nu omkring på sina vespor i full enighet om briljansen i en singel med Lill-Babs från 1966.
Brittiska återutgivningsbolaget Ace Records har startat en serie med samlingsalbum med kvinnliga vokalister från 1960-talet. Efter att ha gett ut vokalister från Japan, Italien och Frankrike har nu turen kommit till Sverige.
Samlingen ”The girls want the boys! Sweden’s beat girls 1964-1970” presenterar låtar som nog är okända till och med för de flesta svenskar.
Lill-Babs suveräna ”Lite för liten” – en utmärkt northern soul-stompig version av Dusty Springfields ”Little by little” – finns till exempel inte på Spotiify. Texten skrevs av Stig Rossner, en pseudonym för Stikkan Anderson.
Det finns två olika omslag till samlingen, båda pryds av bilder av trion MAK Les Soeurs, en bortglömd trio som inte heller finns på Spotify. Margareta och Karin Hamrefors och Agneta Wigfors jobbade alla tre på Rondo i Göteborg när ägaren upptäckte att de kunde sjunga och spela gitarr.
Öppningsspåren på skivan är solosinglar från 1969 med Agnetha Fältskog respektive Anni-Frid Lyngstad, en koppling till den kommande utvecklingen i svensk pop.
Samlingen är sammanställd av Mick Patrick och svenske Hasse Huss som också skrivit omslagstext.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
I ett klassiskt avsnitt av ”Pang i bygget” – fast vilket avsnitt av ”Pang i bygget” är inte klassiskt? – försöker en fransk antikvitetshandlare, Mrs Peignoir, förföra Basil Fawlty. Peignoir är det franska ordet för negligee.
Vad absolut ingen kunde ana då, och vad 99 % mänskligheten fortfarande inte vet, är att skådespelerskan som speglade Mrs Peignoir, Yvonne Gilan, vid inspelningen hade en 20-årig son som skulle bli en av Englands mest hyllade journalister.
Yvonne Gilans son, A.A Gill, dog den 10 december i cancer, 62 år gammal.
En oersättlig förlust för den som uppskattar formuleringskonst. A.A. Gill blev mest känd som teve- och restaurangkritiker, men till skillnad från alla som försökte kopiera honom satt A.A Gill inte hemma vid sin laptop och tyckte till om saker.
Under sin karriär reste han världen över, ofta till flyktingkatastrofer, och visade upp en helt annan sidan än den dryge dandyn.
Tre veckor innan hans död gavs pocketugåvan av A.A Gills självbiografi ut, ”Pour me: A life”. Efter nyheten om hans död såldes den slut direkt i alla bokhandlar och på sajter som Amason (fler kommer att tryckas). På omslagsfotografiet ser han exakt ut som en ung Jim Morrison. Under sin ungdom var han hippie.
I övrigt rekommenderas boken ”AA Gill is away”, en bok med hans resereportage. Titeln är vad Sunday Times skrev på hans krönikeplats när han inte kunda lämna texter på grund av resor. Nu är AA Gill away för all framtid.
Jan Gradvall