Skivrecensioner, DI Weekend

Brandy Clark
Big day in a small town
Warner
Betyg: 4

Maren Morris
Hero
Columbia
Betyg: 4

Påfallande många av de främsta textförfattarna i dagens musik verkar inom genren country.

Till skillnad från Dylan-traditionen av låtskrivare, där ord är ord och det handlar om textflöden i rakt nedstigande led från Rimbaud, arbetar countrylåtskrivarna i Nashville mer som manusförfattare inom tv och film. De skriver fram karaktärer, ger dem repliker, skriver in scenanvisningar, berättar koncisa historier.

Brandy Clark, 40, och Maren Morris, 26, har det gemensamt att de slipat sitt hantverk genom att även arbeta som låtskrivare åt andra. Brandy Clark har skrivit till exempel Kacey Musgraves lysande ”Follow your arrow”. Maren Morris har skrivit låtar till Kelly Clarkson och tv-serien ”Nashville”.

Men de bästa kortfilmerna och filmscenerna har de sparat till sina egna album.

I låten ”Three kids no husband” – bara den titeln – sjunger Brandy Clark: ”It’s been a 40 hour week and it’s only Tuesday”. I en annan låt är huvudrollsinnehavaren en hårfrisörska där hennes roll i staden blir ”playing shrink to every head of hair”.

Maren Morris gör suverän Håkan Matson-country. Hon älskar bilar och sjunger om det i låtar som ”80’s Mercedes”. I låten ”My church” är det bilradion som hon kallar sin kyrka.

Jan Gradvall


Future
EVOL
Epic
Betyg: 4

Gucci Mane
Everybody looking
Atlantic
Betyg: 4

Om det funnits nutidsorientering inom populärkultur skulle de här två artisterna vara med bland årets frågor. Även om du tror dig vara helt ointresserad av hiphop bör du känna till dessa rappare och vilken roll de har inom musiken.

I flera decennier var det de mest lättlyssnade och bredaste albumen som hamnade överst på Billboard-listan. Så är det inte längre. Musiken på de albumen som ligger i topp är ofta den mest nyskapande och extrema.

I denna uppochnedvända värld har staden Atlanta en nyckelroll. I Atlanta har musikgenren trap utvecklats. Namnet refererar till drogvardagen, lysande skildrad i tv-serien ”The Wire”, där alla inblandade är trapped, fångade.

Musiken karaktäriseras av underjordiskt mullrande bas, hi-hat i dubbelt eller trippelt tempo samt huggande stråkar som låter som någon försöker imitera Bernard Herrmans skräckfilmsmusik från Hitchcocks filmer, fast inte med symfoniorkester, utan billigast möjliga synthesizer av plast.

När Atlanta-rapparen Futures album ”EVOL” släpptes i våras var det tredje albumet med Future som gick rakt upp i topp på Billboard-listan inom loppet av sju månader. Future har varit överallt i USA denna sommar och han är på omslaget till senaste numret av Rolling Stone.

Gucci Mane, även han från Atlanta, gick rakt upp på andra plats på Billboard med sitt nya album, släppt direkt efter att han avtjänat ett fängelsestraff.

Både Future och Gucci Mane gör musik som vänder och vrider på den moderna populärmusiken som den vore en Rubiks kub. Fast inte med ambition att lösa den. Tvärtom är idealet att ha så många kontrasterande färger som möjligt på varje sida.

Det är inte tråkigt en sekund.

Jan Gradvall