Skivrecensioner, DI Weekend

Yung Lean
Warlord
Year0001
Betyg: 3

Rapparen Yung Lean kommer från Sverige men hans verkliga hemland är Internet.

Det är på Internet han hittat sitt sammanhang, sina landsmän, sina landshen. Det är på Internet han skapat sitt sound, hela sin identitet. Med hörlurar och i skenet av en laptop har denne yngling, född 1996, suttit sena nätter på Södermalm och gjort Narnia-hiphop; musik som de senaste åren nått ut till en internationell publik på ett sätt andra artister bara kan drömma om

På onsdag 16 mars i Philadelphia inleder Yung Lean en tre månader lång världsturné. Först 17 spelningar i USA. Därefter väntar 15 spelningar i Europa.

Det är lätt att bli förbryllad av Yung Lean. Hans sätt att rappa kan tyckas nonchalant, ljudbilden kan uppfattas som alltför monokrom. En amerikansk sajt skrev om detta album: ”I wanted something fresh and experimental, but I got this pile of Swedish "skitsnack".”

Samtidigt är det i monotonin som magin finns. Någonstans mitt i albumet, särskilt låten ”Fire”, har man nått en punkt där man förstår vad Yung Leans fans kommer för att uppleva. Musiken uppnår samma effekt som den mest drogliberala karaktären i Djungelboken, boaormen Kaa.

Jan Gradvall

Låpsley
Long way home
XL
Betyg: 4

Ett besynnerligt artistnamn. Allt annat än besynnerlig musik.

Brittiska Holly Lapsley Fletcher, även hon född 1996, precis som Yung Lean, är ett exempel på den nya tidens singer-songwriters. Med en laptop i stället för akustisk gitarr har hon suttit i sitt sovrum och gjort låtar som hon lagt ut musik på Internet.

Jag har i över ett år haft med låtar av Låpsley (bokstaven å har lika lite med Sverige att göra som bokstaven ö i Motörhead) på min A-lista på Spotify.

På debutalbumet kliver hon fram som en fullfjädrad artist. Första klassens låtskrivande i gränslandet mellan soul och elektronisk pop, lika lovande som debuten med Adele.

Jan Gradvall

Hashish
A product of
Woah Dad!
Betyg: 4

Stefan Kéry är eldsjälen bakom Subliminal Sounds. Ett skivbolag som satt svensk progressiv och psykedelisk musik på världskartan genom att ge ut Dungen och återutgivningar av band som Träd gräs och stenar, Älgarnas trädgård, Kebnekajse och Pärson Sound.

För första gången sedan garagerockbandet The Stomachmouths i mitten av 1980-talet gör nu Stefan Kéry återigen musik på egen hand. Att lyssna på Hashish är som att bläddra genom lp-skivor med fem decennier av sinnesutvidgande filmmusik. Samtidigt finns det ett groove som placerar musiken i samtiden.

Jan Gradvall

Freddie Wadling
Efter regnet
Warner
Betyg: 5

Löven blev inte brända
grenarna blev inte brutna
Dagen är tvättad som ett fönster
Men det är inte nog

Text av poeten Arsenij Tarkovskij, pappa till filmregissören Andrej Tarkovskij. Nyskriven musik av Stina Nordenstam. Sång av Freddie Wadling med Håkan Hellström i kören.

En osannolik ansamling av talang i en enda sång. Låten heter ”Det är inte nog” och är bara ett av många exempel från ett album som kommer att räknas till de stora i svensk musik.

Om det gick att väga röster på våg skulle Freddie Wadlings vara en av de som väger tyngst. Vad han möjligen saknat är en välkänd albumkatalog, men 64 år gammal har han slutligen gjort det album som kommer att definiera hans konstnärliga gärning.

Från 1970-talet har Freddie Wadling grävt fram sin egen underjordiska väg rakt under samtiden. Vad han skapat, från Liket Lever och framåt, kan liknas vid katakomber. Aktiva gravplatser där dödskallar lyses upp av oljelampor.

”Efter regnet” är en katakomb framgrävd tillsammans med Stina Nordenstam, som varit delaktig i mer än hälften av sångerna. Alltsammans superbt producerat och arrangerat av Sebastian Öberg, känd från Fläskkvartetten.

Att det nyskrivna blandas med gamla låtar av Owe Thörnqvist och Peter Himmelstrand lär höja en del ögonbryn men det är exakt där Freddie Wadling och Stina Nordenstam lagt sig med sina texter.

Plötsligt inser man att ”Alla har glömt”, ursprungligen skriven för Towa Carson i Melodifestivalen 1967, alltid låtit som en Freddie Wadling-låt.

I ”Nu lyfter vi från marken” – en blivande svensk klassiker – låter det som textförfattaren Stina Nordenstam inspirerats av Peter Himmelstrand.

Det kunde vara värre,
kan alltid vara värre
tänk på det
Och om det är svårt,
kan det alltid bliva bättre,
tänk på det

Jan Gradvall