Krönika, DI Weekend
Weekend 13 mars
Krönika
Jan Gradvall
Hur blir man läst? Det är en fråga som alla skribenter ställer sig varje gång man skriver en text.
Eller, rättare sagt, borde ställa sig. Ingen läser nämligen samtliga texter i en tidning. Sannolikheten att du som läsare bläddrar bort den här krönikan är stor.
Det är därför upp till mig som skribent, med min berättarteknik och mitt språk som enda hjälpmedel, att snabbt övertyga dig som läsare om att texten i fråga är värd den tid det tar att läsa.
När man blir förälder och högläser för barn får man en ny ödmjukhet inför hur svårt det är att skriva medryckande texter. Många böcker är tyvärr skrivna utan flyt i språket: meningarna stannar upp, man halkar ur texten, tvingas börja om.
Med tanke på att texten i fråga dessutom har grym konkurrens från allting annat som dagens barn har runt omkring sig – Nintendo, YouTube, Netflix, SVTPlay, japanska kortspel – gör det inte lättare att övertyga om poängen med att läsa böcker.
Att i sådana lägen upptäcka en författare som Jo Salmson är en välsignelse. Hennes barnböcker, särskilt de om drakriddaren Tam, är både ämnesmässigt tillräckligt spännande för att klara konkurrensen från allting runt omkring – fyllda med drakar, riddare, fäktning, magi – samt exceptionellt välskrivna.
Jo Salmson är en pseudonym för Catharina Wrååk. Hon antog en pseudonym när hon började skriva samtidigt som hon var förläggare.
När jag intervjuade Catharina Wrååk på Bokmässan för några år sedan berättade hon att hon lägger så stor omsorg vid framåtrörelsen i texten att hon ändrar ord och meningar, även efter att boksidorna typograferats av en formgivare.
Allt för att öka sannolikheten att läsaren ska vilja vända blad och fortsätta läsa.
Längd på stycken, radfall, disposition på sidan, layout, bildval. Allt spelar roll för huruvida en tidningssida eller en boksida blir läst eller inte.
Ingen jobbar hårdare med detta än Jeff Kinney som skulle kunna kallas expert i ämnet ”Hur blir man läst?”. En amerikansk författare som just nu lockar flest ovilliga läsare i världen att läsa.
Det är inte många vuxna som känner till honom, men för hundratusentals svenska barn är vårens stora litteraturhändelse att det den 10 april kommer en ny Jeff Kinney-bok i serien ”’Dagbok för alla mina fans”
Jeff Kinneys böcker ser inte ut som den sortens litteratur som ansvarskännande vuxna går fram till i bokhandeln. Böckerna ser lite billiga ut. Omslagen utstrålar mer socker transfett än fibrer och näring
Det är dessutom teckningar på varje boksida, något som ur en vuxens perspektiv drar ned nyttovärdet. Det handlar heller inte barnboksillustrationer, gjord av någon med konstnärlig begåvning, utan om simpla streckgubbar som skulle kunna vara ritade av ett barn.
Samtidigt är precis detta som är poängen. Huvudpersonen Greg är runt 11-12 år och detta är hans dagböcker.
Förläggaren Karin Lemon på Bonnier Carlsen berättar att de två första böckerna i serien ”Dagbok för alla mina fans” gick trögt i Sverige, så trögt att förlaget funderade på att de upp.
”Men sedan kom det fram att nästan hela upplagan såldes av typ tre bokhandlare. Det var uppenbart att handlarna fattade vilka läsare som Greg passade för och tipsade vuxna och barn som inte riktigt visste vad de ville ha. Som vi säger i branschen, de handsålde”.
Vid bok tre i serien, släppt i Sverige 2011, började det vända. ”Jag minns när jag var på utvecklingssamtal i skolan med min son som då var 11 år”, säger Karin Lemon. ”När jag kom in i klassrummet såg jag att nästan varje bänk hade en ’Dagbok för alla mina fans’ som läsebok. Böckerna är ett praktexempel på något som föräldrar inte har någon aning om men barn har full koll på”.
Vad många föräldrar, lärare, bibliotekarier och bokhandlare kan vittna om är också något ovanligt: ”Dagbok för alla mina fans” läses av de som annars inte läser böcker.
För min 11-årige son var bokläsning länge något jämförbart med att äta morötter och att borsta tänderna. Man gör det för att man vet att det är hälsosamt, inte för att det är kul.
Men efter att han för några månader sen upptäckte ”Dagbok för alla mina fans” har nu läst alla åtta böcker i serien och har koll på datumet, 10 april, när den nionde släpps.
Böckerna i serien har i dag sålt 150 miljoner exemplar världen över. För några år sedan blev Jeff Kinney, 44, utsedd av Time Magazine till en av ”the most influential people in the world”, just för sin förmåga att få barn att börja läsa.
Vad är hans trick? Att se till att varje boksida är rolig att läsa. Att aldrig tappa ödmjukheten inför svaret på frågan om hur man blir läst.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
BOK
Kim Gordon, ”Girl in a band” (Faber and Faber)
En musikerbiografi att sortera in i bokhyllan mitt emellan Patti Smith och Viv Albertine. Ett amerikanskt original berättar om sin konst och sitt liv. Allra finast, kapitlet om hennes schizofrene bror.
TV
”Hitlåtens historia”, SVT, onsdagar 21.30. Magnus Bronis utmärkta serie fortsätter, denna säsong med fokus på svenska hitlåtar. Apropå veckans recensioner: missa inte onsdagens program om Ace of Base.
NETFLIX
”Unbreakable Kimmy Schmidt”, premiär i dag. Tina Fey och Robert Carlock skrev tillsammans ”30 Rock”, min favoritkomediserie i modern tid. Därför skyhöga förväntningar på denna nya serie, även den i New York-miljö.
+
BONUS NR 1:
Den som trodde att Netflix är nöjda med sin position hade fel. Mars 2015 kommer att gå till historien som Netflix mest offensiva månad hittills.
Efter den tredje säsongen av ”House of Cards”, vilken känts ännu mer påkostad än de tidigare, och dagens premiär på geniet Tina Feys nya komediserie ”Unbreakable Kimmy Schmidt”, så är det nästa fredag premiär för ännu en ny Netflix-storsatsning på drama.
”Bloodline”, där hela första säsongen läggs ut 20 mars, är ett mörkt familjedrama som utspelas i Florida Keys. Det första och andra avsnittet är regisserat av svenska Johan Renck.
Med sin cv håller Johan Rencks medverkan på att bli en kvalitetsstämpel för nya amerikanska tv-serier. Johan Renck har regisserat avsnitt till säsong 2, 3 och 4 av ”Breaking Bad”, de tre första avsnitten av ”Vikings” samt även avsnitt av ”Waking dead”, ”Bates Motel” och ”Halt and catch fire”.
”Jag tackade ja till ’Bloodline’ av flera anledningar”, säger Johan Renck, ”Det kändes som ett annorlunda projekt, då den i grunden handlar om något så enkelt som en familj, men som, under seriens gång, avkläds och därigenom blottar en massa mörker. Sedan är det ju en fantastisk cast. Sissy spacek, Sam Shepard, Chloe Sevigny, Ben Mendelsohn, Kyle Chandler. Det hjälpte ju till i beslutsprocessen.”
Johan Rencks nästa tv-projekt efter ”Bloodline” är ”The Last Panthers”, med bland andra John Hurt och Samantha Morton, där han regisserat samtliga sex delar samt är exekutiv producent.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
”God is in the details”. Gud bor i detaljerna. Det är ett något slitet citat, ofta tillskrivet Mies van der Rohe, men som passar perfekt för den aktuella bioversionen av ”Cirkeln”, första delen av boksuccén Engelsforstrilogin.
Det är inte ofta man ser svenska filmer där precis varenda detalj övertygar, från scenografi till musikval, men så känns verkligen ”Cirkeln”.
När den mobbade eleven öppnar sitt skåp på skolan ser den uppmärksamme att han har två spelkort från det japanska kortspelet Yu-Gi-Oh! upptejpade på insidan av skåpsluckan. Min 11-årige bioföljeslagare intygade om att korten också är valda med omsorg. ”Kolla, det är Witch of The Black Forest! Jag förstår varför!”
Matbordsscenerna i ”Cirkeln” känns också igen för alla som vuxit upp i mindre svenska städer i arbetarklass- eller medelklassmiljöer.
När det serveras potatis syns en burk Aromat på bordets plastduk, kryddblandningen från Knorr som aldrig Mästerkocken skulle använda. På köksborden står syns alltid en brödkorg med färdigskurna skivor från en sirapslimpa trevligt utlagda i formation.
När den mest bokslukande av de sex unga kvinnliga huvudpersonerna sitter hemma och plockar bland böcker – böcker hon uppenbarligen hämtat från sina föräldrar – syns en roman av Lars Widding, en av Sveriges mest lästa och produktiva författare under andra halvan av 1900-talet, i dag bortglömd.
Att ljudlägga en lägenhetsfest med ”Kids” av Style of Eye vittnar också om att man kan läsa av samtiden.
Benny Anderssons filmmusik kompletteras av låtar av Anna von Hausswolf och Fever Ray, artister vars musikaliska aura, gotiskt hotfull, överensstämmer med känslan i filmen.
Med Miranda Frydman har svensk film också fött en stjärna som lyser upp varje scen med sin rastlösa energi på ett sätt som påminner om Jennifer Lawrence.
Jan Gradvall
OBS! De texter jag lägger ut på hemsidan är mina okorrade Word-dokument. Skrivfel som rättats till av DI:s utmärkta redigerare kan vara kvar här. Maila gärna om du ser konstigheter. Hinner sällan gå igenom själv.