Skivrecensioner, DI Weekend
Selvhenter
Motions of large bodies
Eget Vaerelse
Betyg: 4
Bland de allra bästa partierna i Viv Albertines självbiografi – 2014 års bästa musikbok – är när hon beskriver vilken musik hon och de andra kvinnorna i The Slits brukade lyssna på under sina turnéer. När de skulle köra i de långa tunnlarna under Alperna laddade de bergsprängaren med ”Space is the place”, ett experimentellt jazzalbum från 1973 med Sun Ra. Med den sinnestutvigande musiken på högsta volym kör de sedangenom tunneln.
Precis den bilden framkallar det andra albumet med danska Selvhenter, fem kvinnor som verkar i Mayhem, en legendarisk replokal och konsertlokal kombinerat som är centrum för Köpenhamns alternativa musikscen. Bandet har en udda instrumentering med två trummisar samt blås och John Cale-störig fiol i fokus.
Selvhenters debutalbum ”Frk. B. Bricka” blev nominerat till Nordic Music Prize. Andra albumet är ännu starkare. Grunden är fri jazz, fast med ett driv och en tjurskallig uthållighet som påminner om drone. Samtidigt har de en lekfull, funkig känsla som för tankarna till grupper som The Pop Group och just The Slits. På nya albumet släpper Selvhenter även in elektronik och synthesizer.
I dagens eklektiska musikklimat, när alla genrer ständigt korsbefruktas, är det sällan man hör genuint nyskapande musik som trotsar alla genrebeskrivningar, men Selvhenter faller i den kategorin. Det är bara att hålla tummarna för en Sverigeturné.
Jan Gradvall
Pitbull
Globalization
Sony
Betyg: 3
Vet inte du fortfarande inte vem Pitbull är? Du har knappt sex dagar på dig. När den animerade ”Pingvinerna från Madagaskar” har biopremiär på juldagen – med ledmotiv av Pitbull – finns det ingen återvändo längre.
Pitbull ser inte som en typisk popstjärna. Med sin skalliga hjässa och färskpressade kostym påminner han om den ena programledaren i ”Lyxfällan” .
Fast den avgörande skillnaden att ”Lyxfällans” ordinarie stylist blivit sjuk och ersatts av en spansktalande stylist från Miami som älskar glänsande material och har en fäbless för solglasögon större än Jupiters månar.
”Globalization” är årets bäst betitlande album. Globalisering är exakt vad Pitbull håller på med. Denne rappare från Miamis kubanska kultur började med reggaeton (latinsk genre) men har sedan gift bort med den hiphop, pop och framförallt EDM, den elektroniska genre som Swedish House Mafia var affischnamn för.
Att Pitbull fick hojta ledmotivet till sommarens fotbolls-VM i somras säger en del om hur stor han är. Nya albumet innehåller textrader som aldrig kommer bli aktuella för Nobelpris – ”Day drinkin’, sun goes up and drink goes down, ooh, ooh” – men har melodier som alla ställer sig upp på restaurangbord och kräver all uppmärksamhet i rummet. (En av dem är skriven av Max Martin.)
Att en låt heter ”Fireball” är passande. Pitbulls musik är precis som spriten med samma namn. En shot med smak av kanel och whisky som ger smaklökarna ledigt resten av dygnet.
Jan Gradvall
Erik Enocksson
For those in peril
Kning/Warp
Betyg: 4
Brittiska Warp Records är ett av de viktigaste skivbolagen i den elektroniska musikens historia. Att Göteborgsbolaget Kning Disk nu samarbetar med Warp på denna utgåva är ett erkännande både för bolaget och musiken.
Erik Enocksson är en del av filmkollektivet Fasad som ligger bakom filmer som ”Farväl Falkenberg”. Nu har han gjort filmmusik till en skotsk film som fått pris av skotska BAFTA som både årets debutfilm och årets bästa film. Musiken är elektronisk, kyrkoliknande musik, både vacker och illavarslande, som går rakt in i blodomloppet. Enocksson har hämtat inspiration från det fiskarsamhälle där han är uppväxt. Musiken är till största delen instrumental. Den sång som förekommer är på morpekanska, en utdöende halländsk dialekt som talas i hans hemort Glommen.
Jan Gradvall
Charli XCX
Sucker
Atlantic
Betyg: 4
Trots att albumet ges ut först denna vecka ligger detta album på sjätte plats på Rolling Stones lista över årets album. Charli XCX är på hur alternativ och mainstreamkultur bytt plats. Förr sökte sig de mest originella, smartaste unga artisterna till alternativ musik. Nu vill de i stället stå sida vid sida med Rihanna och Max Martin och göra pop med versaler. 22-åriga Charli XCX , som lyssnat lika mycket på Ramones som Beyoncé, är en begåvning av samma dignitet som Lorde och Robyn. ”Sucker” är också ett exempel på hur gränslös den nya popmusiken är. Hennes pappa är skotsk, hennes mamma indisk från Uganda, samtidigt som hon spelar in sin musik i Stockholm. Huvuddelen av detta utmärkta popalbum är gjort i samarbete med Patrik Berger, en av Sveriges minst uppmärksammade men bästa låtskrivare, känd för låtar som ”Dancing on my own” (Robyn) och ”I love it” (Icona Pop) skriven tillsammans med Charli XCX.
Jan Gradvall