Krönika, DI Weekend
Weekend 24 oktober
Krönika
Jan Gradvall
Ett av vår tids stora missförstånd fortsätter att prägla medievärlden och kulturvärlden och kanske även finansvärlden. Missförståndet om att det är enkelt att göra något enkelt.
I själva verket är det precis tvärtom. 99 av 100 kan göra något som framstår som svårt och komplicerat. 1 av 100 kan göra något som framstår som enkelt och självklart.
I kväll är det dags för den femte fredagsfinalen av ”Idol”, ett program som trots sin så kallade enkelhet fortsatt att fängsla tv-tittare i tio år.
Men om det verkligen vore enkelt att göra ett program som ”Idol” skulle naturligtvis en konkurrent för länge sedan ha gjort något bättre.
Efter att TV4 hade sänt ”Idol” i sju år försökte man lägga ned det 2011. Efter två års uppehåll var det tillbaka i rutan igen i fjol.
Förra helgen publicerade Financial Times den längsta och bästa intervju jag läst med Simon Cowell, den mediemogul som slog igenom som domare i först engelska och sedan amerikanska ”Idol”.
Simon Cowell arbetar dygnet runt med att i sitt nya bolag försöka skapa nya underhållningsformat. Till Financial Times reporter sade han: ”Som tur är är det svårt. Om det vore enkelt, skulle alla göra det”.
Det citatet borde nålas upp i fikarummen på alla tv-kanaler och tidningsredaktioner.
Simon Cowell tillade: ”Det måste vara en verkligt bra idé. Vi kommer inte att komma på de idéerna varje månad och det kommer inte heller våra konkurrenter att göra”.
Bred tv-underhållning på 2000-talet domineras fullständigt av två engelsmän i 50-årsåldern som båda heter Simon. ”The Two Simons” har blivit ett grepp.
Det är lite komplicerat att hålla reda på vem är som vem. Det är Simon Fuller (född 1960) som tagit fram koncepten ”Idol” och ”So you think you dance” och skapade Spice Girls. Det är Simon Cowell (född 1959) som tagit fram ”X Factor” och ”Britain’s got talent” och skapade One Direction.
Vad som bidrar till förväxlingen är att Simon Cowell fortfarande är förknippad med sin roll som domare i ”Idol”.
Hans eget koncept ”X Factor” har inte slagit i just USA och Sverige men förblir gigantiskt i England och andra delar av världen. Det sänds just nu i 51 länder.
Simon Cowells andra format, ”Britain’s got talent” (där Susan Boyle slog igenom), köptes av TV4 och sändes 2007-2011 under namnet ”Talang”. Tidigare i år återupplivades det av TV3 under namnet ”Talang Sverige”.
”Talang” görs just nu av 67 länder, senast anslöt Kazakstan och Moldavien. Lägg där till att den amerikanska varianten, ”America’s got talent”, parallellt sänds i 200 länder. Simon Cowell är i dag god för drygt tre miljarder svenska kronor.
Vad är hemligheten bakom hans framgång? En producent som intervjuas i Financial Times-reportaget säger att Simon Cowell ”har förmågan att veta vad en familj i Manchester som sätter sig ned i soffan efter en hård vecka vill se på tv en lördagkväll”.
Hur han uppnår detta är gemensamt för många andra som lyckas med ”enkla” saker: genom att vara noggrannare än alla andra.
Simon Cowell är efter bandning ofta uppe hela nätterna och går igenom varenda detalj i programmen. Han finputsar strukturen på både varje enskilt program, där det är viktigt vad som händer varje femminuterssekvens, till strukturen på en hel säsong.
Under 16 veckor måste vi tittare känna att det hela tiden sänder nya saker för att fortsätta titta. Som Simon Cowell lakoniskt säger om arbetsinsatsen bakom det: ”That’s a lot of content”.
(slut)
GRADVALLS VAL
ZEPPELIN
”Led Zeppelin IV” och ”Houses of the holy” (Atlantic/Warner). Bandets superambitiösa återutgivningsserie fortsätter med album 4 och 5. Slående: hur de vågade satsa på omslag (utvikbar vinyl) utan ett enda ords information.
MUSIKBOK
Řrjan Nilsson, ”Kings of convenience: Quiet is the new loud” (Falck Förlag). Ett av mest inflytelserika popalbum i nordisk pophistoria har 13 år efter utgivningen förärats en hel bok i Norge. Av skribent på utmärkta ENO.
MUSIKBOK
Bernard Sumner, ”Chapter and verse: New Order, Joy Division and me” (Bantam Press). För första gången berättar Sumner om sin barndom. Väldigt underhållande kapitel om inspelningen av ”Technique” på Ibiza.
+
BONUS NR 1:
Aaron Swartz. När det i framtiden kommer att bli dags summera vår tid kommer hans namn att lysa igenom.
Aaron Swartz har kallats digitalerans Che Guevara. Hans namn och uttalanden syns allt oftare på t-shirts. Aaron Swartz var en programmerare (han började som treåring) och nätaktivist som drevs av övertygelsen om att all kunskap som samlas på nätet ska vara gratis och tillgänglig för alla.
2011 laddade han illegalt ned miljontals forskningsartiklar från arkivet på MIT, Massachusetts Institute of Technology. Efter att Aaron Swartz pressades med hot om miljoner i skadestånd och 35 års fängelse, tog han sitt liv i januari i fjol, endast 26 år gammal.
Som någon uttryckte det: ”The old world killed him”.
I februari gjorde magasinet Rolling Stone ett lysande reportage om Aaron Swartz. Nu har det även gjorts en utmärkt dokumentärfilm, förhandstippad till att bli Oscarnominerad. SVT har mycket påpassligt redan sänt den med titeln ”Internets underbarn”. Missa inte på SVT Play där den ligger kvar fram till 13 november.
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
Datavärlden och dess historia är ökänt mansnominerad men den kanske viktigaste datapionjären var en kvinna, Ada Lovelace (1815-52), dotter till poeten Lord Byron
Mer än 100 år innan den första datorn byggdes så räknade matematikern Ada Lovelace fram de algoritmer som ligger till grunden för hur datorer fungerar. Ada Lovelace var världens första programmerare.
Ada Lovelace och vikten av hennes gärning lyfts fram i inte bara en utan två nya böcker om innovatörer, skrivna av två av världens tyngsta auktoriteter på ämnet.
Walter Isaacson skrev biografin om Steve Jobs, en av de mest lästa böckerna i modern tid. Nu följer han upp med ”The Innovators: How a group of hackers, geniuses and geeks created the digital revolution” (Simon & Schuster).
I skildringen av idealister som genom historien kämpat emot företag som vill exploatera och göra business av Internet, för att hålla det fritt och öppet för alla, finns paralleller till dokumentären om Aaron Swartz (se annan notis).
På bokomslaget finns bilder på både Steve Jobs och Ada Lovelace.
Samtidigt släpper den briljante Steven Johnson boken ”How we got to now: Six innovations that made the Modern World” (Particular Books). Ett utdrag från bokens kapitel om just Ada Lovelace publicerades i förra helgens Financial Times.
Walter Isaacson har kallat Steven Johnson för ”teknologins Darwin”.
Jan Gradvall