Skivrecensioner, DI Weekend

Zara Larsson
1
TEN
Betyg: 4

Ett av 1960-talspopen största ögonblick är Lulus version av ”Shout”. Knappt en tekopp hög och med lungor större än Skottland sjöng hon sig in evigheten. Det känns därför närmast obegripligt när man får veta att Lulu var endast15 år när hon gjorde den inspelningen.

Musikhistorien innehåller flera exempel på artister som trots sin ringa ålder förmått lägga in overkligt mycket livserfarenhet i sin musik.

Judy Garland var 16 år när hon sjöng in ”Over the rainbow”. Stevie Wonder var 13 år när han fick sin första listetta med ”Fingertips p:t 2”. Michael Jackson var 11 år när han sjöng sin kanske främsta ballad, ”I’ll be there”.

Det är stora namn men Zara Larsson hör hemma i det sällskapet. Zara Larsson var 14 år när hon sjöng in klassikern ”Uncover”, en låt som blivit av de största låtarna i svensk pophistoria med 45 miljoner spelningar på Spotify.

16 år gammal har nu gjort ett debutalbum där de fyra-fem starkaste låtarna cementerar grunden för en framtid som världsartist.

De senaste åren har vi sett många duktiga unga sångare som kommit fram i talangtävlingar. De är tekniskt skickliga men de bottnar nästan aldrig i orden de sjunger.

Vad som gör Zara Larsson unik är att hon trots sin ålder får att det kännas som hon har levt sina låtar. När Zara Larsson sjunger den enorma ”Carry you home” låter hon precis Judy Garland i ”Over the rainbow” och Michael Jackson i ”I’ll be there” som någon som delar med sig av sin livserfarenhet.

Zara Larssons röst har både en V8-motor och repor i lacken. Det känns aldrig för perfekt, för polerat. Hon har en kaxighet och naturlig råhet som för tankarna till Beyoncé och Rihanna. Det hörs att det är dit upp hon siktar.

Jan Gradvakll

Sophie Zelmani
Everywhere
Oh Dear Recordings
Betyg: 4

Sveriges Leonard Cohen.

Jan Gradvall

Jessie Ware
Tough love
Island
Betyg: 3

Brittisk soul har alltid skiljt sig från sin amerikanska storasyster. I jämförelse med amerikansk soul, med sin tydliga förankring i kyrkan och gå gatan, är brittisk soul ofta lite elegantare, mer romantisk, mer karibisk, med prägel av reggaegenren lovers rock och den stilmedvetna modskulturen.

Inom brittisk soulhistoria har en tradition förts vidare från Dusty Springfield och Geno Washington via David Bowie (”Young americans”), Sade, Style Council, Loose Ends, Soul II Soul, Beverly Knight och fram till Amy Winehouse och Adele.

29-åriga Jessie Ware från södra London uppvisar likheter med alla de artisterna. Efter ett lovande debutalbum följer hon upp en ännu starkare debut i gränslandet mellan soul och på, mellan historia och framtid. ”Want your feeling” har legat på min A-lista på Spotify hela hösten.

Jan Gradvall

Bonnie Prince Billy
Singer’s grave a sea of tongues
Domino/Playground
Betyg: 4

I en intervju i Financial Times fick Karl Ove Knausgård frågan om sina favoritartister. Den enda samtida artist av de fyra han nämnda var Will Oldham, känd även under namnet Bonnie Prince Billy.

Will Oldham gör också en slags ”Min kamp”-musik; djupa utgrävningar på samma ställe i sitt eget inre. Nya albumet består till 80 procent nyversioner av låtar från albumet ”Wolfroy goes to town” från 2011. Det är en bisarr idé på pappret men logisk i genomförandet.

Att Will Oldham tolkar sina låtar – nu i lite mer elegantare arrangemang – förstärker intrycket av att de är tidlösa, på väg att bli evergreens, även om everblacks vore ett mer passande namn i detta fall. ”We are unhappy” (nu med fantastiska gospelkörer) är en av de både sorgligaste och lyckligaste låtar jag någonsin hört. Det är lätt att föreställa Knausgård gå upp sin vanliga skrivtid 03.30 på morgonen och börja skriva till den.

Jan Gradvall