Krönika, Dagens Industri

Weekend 8 augusti

Krönika

Jan Gradvall

Det blir uppenbart när jag står inför att köpa en ny dator: ännu ett musikformat är dött.

Till den hög med kasserade format där vi redan lagt stenkakor, rullband, Stereo 8 (som 8 track hette på svenska), singlar och lp-skivor (vinyl har fått en revival på senare år men majoriteten sålde all vinyl i slutet av 1980-talet), kassettband, Minidisc och cd-skivor kan vi nu även lägga även MP3, digitala ljudfiler.

För varför ska jag egentligen slösa lagringsutrymme med att föra över mitt iTunes-bibliotek och alla MP3:or till min nya dator? Allt jag vill lyssna på finns ju på Spotify eller YouTube (Beatles finns på YouTube).

Branschanalytikern Bob Lefsetz skriver i sitt nyhetsbrev att ett musikformat lever i snitt i 18 år. Bob Lefsetz liknar att lagra MP3 vid att lagra hieroglyfer, ett uråldrigt format som snart ingen kan avkoda. 2018 kommer MP3 att vara historia.

Resonemanget är förstås aningen tillspetsat. Vi är ett antal entusiaster som kommer att behålla en del av våra iTunes-bibliotek. Vi har musik där som ännu inte finns på streamingtjänster.

Men hur många är vi? Fem procent? Förmodligen ungefär samma fem procent som också har kvar all vinyl samt även stenkakor och kassettband och aldrig missar ett avsnitt av ”Antikrundan”.

Resterande 95 procent kommer nöja sig med streaming.

Hur länge sen var det du såg någon på stan använda en iPod? För tio år sade var vi alla, inklusive jag själv, övertygade om att iPod var musikens framtid. Minns Newsweek-omslaget från sommaren 2004 där Steve Jobs höll i en vit iPod med rubriken ”iPod, therefore I am”.

Den som i dag halar fram en sådan stor vit iPod ur fickan – en telefon man inte kan ringa med – framstår som Michael Douglas i ”Wall Street”, scenen där han går på stranden och pratar i en mobiltelefon stor som en duschkabin.

Formatet MP3, som använder en algoritm för destruktiv komprimering av ljud, låter också lika illa som cd-skivan. Ljudet i streaming är heller inte optimalt – Wimp har bättre ljud än Spotify – men förbättras gradvis.

Övergången till streaming innebär också ett radikalt skifte i hur hela branschen är uppbyggd. Som jag skrivit om tidigare så försvinner momentet försäljning av musik. Eller, det försvinner förstås inte helt, men kommer att betraktas som ett kuriosainslag vad det gäller inkomst, underordnat t-shirts.

En artist som sålde sin låt på stenkaka eller cd-skiva fick bara betalt en gång, oavsett hur många gånger kunden spelade låten. I den nya streamingvärlden får artisten betalt för varenda spelning.

Det är i streaming pengarna kommer att ligga, i takt med att streaming blir lika stort i resten av världen som det redan är i Sverige.

Försäljningssiffror säger ingenting om en låt är populär. Det är antal spelningar som är intressant.

I dag är streaming i första hand liktydigt med Spotify, men det är inte självklart att det kommer att förbli så. Samtidigt som det står klart att streaming vinner musikkriget så ger sig fler och fler in och vill försöka ta marknadsandelar.

Apple köpte Beats av precis den anledningen. Även Apple har insett att ingen snart kommer att vilja köpa musik via iTunes. Google, som också vill hoppa på tåget, köpte i början av juli streamingappen Songza.

Precis som Bob Lefsetz påpekar sker det hela tiden också uppköp och rockader. Google köpte (och sålde) Motorola, Microsoft köpte Nokia. Tänk om Facebook eller Apple eller Microsoft köper Spotify? Eller tvärtom?

Vilket företag det blir vet ingen, men lyssnarna har bestämt sig för streaming.


(slut)

BONUS NR 1:

Parallellt med Way Out West i Göteborg har dansmusikfestivalen Dans Dakar i Stockholm i år sitt starkaste startfält någonsin. För den som vill uppdatera sig om vad som händer i samtida musik är det utmärkt tillfälle på Riddarholmen i morgon 9 augusti.

Bland höjdpunkterna:

Die Antwoord

Sydafrikansk duo som sticker ut både med sitt utseende och sin musik (raverytmer möter pop). Die Antwoord har också samma management i Los Angeles, Ciulla Managment, som First Aid Kit och Karen O och Yeah Yeah Yeahs, ett tecken på att duon står nära världsgenombrott.

Kygo

Norskt dj-underbarn som gör sin första festivalspelning i Sverige. Hela världen rycker just nu i Kygo, riktigt namn Kyrre Gřrvell-Dahl, efter hans mixar av The xx, M83, Ellie Goulding och Seinabo Sey (Kygos remix av hennes ”Younger” har passerat 15 miljoner spelning på Spotify).

Skrillex

Ljudet av dagens USA. Time Magazine beskrev träffande hans musik som om stormtroopers från ”Star Wars” brutit sig in på en klubb och börjat skjuta med sin lasergevär. Slog igenom 2010 genom att släppa sitt album ”My name is Skrillex” gratis på nätet.

PS. Nyligen gick föreningen Jämställd Festival ut med könsfördelningen på svenska festivaler och kunde konstatera att nästan tre av fyra akter är mansdominerade. Men de missade Dans Dakar: på årets festival är 40 % kvinnliga, 45 % manliga och 25 % mixade. Det gör festivalen till en av årets mest jämställda.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Under hela början av 2000-talet fanns danska poeten Inger Christensen, år efter år, med på vadslagningslistorna om vem som skulle få Nobelpriset i litteratur. Om hon inte gått bort den 2 januari 2009, 73 år gammal, hade hon förmodligen fått det.

Hennes poesi har hyllats unisont. Inger Christensen har också upptäckts av en ny generation läsare och är en av ytterst få samtida poeter man regelbundet ser citeras och refereras till i till exempel skivrecensioner och modekrönikor.

Bland hennes mästerverk räknas ”Alfabet” (Modernista) som nästa vecka ges ut i en nyöversättning av Ida Linde och Marie Silkeberg.

När en bokklubb i Norge tog fram ”Århundradets bibliotek” fanns ”Alfabet” med i urvalet.

Som Johan Croneman sade i sitt ”Sommaprogram”: nyckeln till att börja läsa poesi är att strunta i att försöka förstå och bara läsa.

Jan Gradvall