Skivrecensioner, DI Weekend
Chrissie Hynde
Stockholm
Kobalt
Betyg: 4
När jag var i de sena tonåren, en tid då vinylsinglar fortfarande var rockmusikens pulsålder, brukade jag lägga ut mina singlar på golvet mellan sängen och stereon och se vilken artist som hade gjort den längsta sviten med perfekta singlar i rad.
Konkurrensen var stenhård. Artister som The Jam, The Clash och Elvis Costello var i toppform. Men vid sidan av Buzzcocks var det ingen som slog Chrissie Hynde och hennes The Pretenders. Mellan 1979 och 1986 radade The Pretenders upp följande svit på min heltäckningsmatta:
”Stob your sobbing”, ”Kid”, ”Brass in pocket”, ”Talk of the town”, ”Message of love”, ”Day after day”, ”I go to sleep”, ”Back on the chain gang”, ”2000 miles”, ”Middle of the road”, ”Thin line between love and hate”, ”Don’t get me wrong”, ”Hymn to her”.
Jag ryser bara jag tänker på det. 13 äss i följd.
Sen gick det som gick. Hårt turnerande, några utspridda pärlor här och var. Hennes senaste äss, som vi nog många trodde var det sista, var ”I’ll stand by you” från 1994.
Men på nya albumet, hennes första album under eget namn, låter den 62-åriga Chrissie Hynde hungrigare än på tre decennium. Albumet ”Stockholm” är skrivet och inspelat på Södermalm tillsammans med Björn Yttling. Musiken är distinkt, modern pop med pophistorien i backspegeln; långt där bort skymtar girl group-singlar som The Angels ”My boyfriend’s back”. Samtidigt är gitarrljudet torrt, stramt på ett sätt som påminner om Eagle-Eye Cherry.
Och ingen sjunger som Chrissie Hynde, hennes unika kombination av soulmusikens innerlighet och punkens ”I don’t give a fuck”-nonchalans.
I videon till ”Brass in pocket” från 1979 spelar hon en kaxig servitris som sjunger medan hon delar ut menyer och rakar hem dricksmynt (låttiteln). Så känns alla hennes sångtagningar.
Jan Gradvall
First Aid Kit
Stay gold
Columbia
Betyg: 5
Ni vet redan.
Jan Gradvall
Robyn & Röyksopp
Do it again
Warner
Betyg: 3
”Kan jag få extra betänketid?” För Robyns del känns denna EP med norska duon Röyksopp som en musikalisk gestaltning av den frågan. Ett lovande utforskande av nya ljudlandskap, lite som musikalisk bergsbestigning. Men inte en enda av de låtar som gjort att Robyn är Robyn.
Jan Gradvall
Howling Bells
Heartstrings
Birthday Records
Betyg: 3
Bleka australier som flyr surfarna i sitt hemland och bosätter sig i skuggornas London. Det har resulterat i bra musik förr, minns Nick Cave och hans Birthday Party. Australiska Juanita Stein hennes Howling Bells är samma andas barn. Fjärde albumet indikerar också att hon är på väg att bli en stjärna. Mullrande, hypnotisk rock, i fyra nyanser av kajal, där Juanita Stein beskriver både sig själv och sin musik när hon sjunger ”I’m a slow burner”.
Jan Gradvall