Krönika, Dagens Industri

Weekend 5 juni

Krönika

Jan Gradvall

Jag är en latent sportfåne. Så många som skriver om musik har också börjat skriva om sport. Det har sannolikt bidragit till att jag inte gjort det. Jag har lärt mig att utåt tygla mina böjelser.

Men vart fjärde år kan jag inte låtsas längre. När det är fotbolls-VM jag släpper allt annat och vill se precis allt. På den tiden jag inte hade familj hände det under ett par VM att jag såg samtliga matcher.

Mitt första VM var Mexiko 1970. Jag var sju år och egentligen för ung för att minnas särskilt mycket av matcherna på vår svartvita tv.

Men i och med att jag samlade på fotbollsbilder (se notis på sidan mitt emot) så minns jag spelarnas dräkter, ansikten och en del matchresultat. Jag skrev in alla matchresultat i blyerts i de färdiga kolumnerna mitt samlaralbum.

Jag bryr mig inte om Allsvenskan, men väck mig mitt i natten och jag kan säga att i VM i Mexiko 1970 så fick Uruguay fick stryk av Brasilien i ena semifinalen (3-1) och i den andra fick Västtyskland fick stryk av Italien (4-3).

Jag minns också en del udda gruppspelsmatcher som Sovjet-El Salvador. Vad är oddsen på att de två ländernas namn någonsin kommer att stå på samma arenaskylt?

Med fingrarna snurrande på jordgloben av 1970 års modell var det omöjligt att föreställa sig att värdnationen Brasilien i 2014 års turnering i öppningsmatchen nästa torsdag skulle möta ett land som heter Kroatien.

Geografi och kartor tillhör magin med VM för mig. Och flaggorna. Jag har alltid älskat flaggor och ritade av med linjal som barn.

När vi åkte till Marocko förra sportlovet och till Israel detta sportlov hade jag redan ländernas flaggor registrerade i minnesbanken: båda länderna var med i VM 1970.

Det är många VM-matcher jag kommer att minnas för evigt, av både bra och dåliga skäl. Jag glömmer aldrig VM i Spanien 1982 då Algeriet inför sista matchen ledde sin grupp. Det enda som hindrade Algeriet från att gå vidare var om Västtyskland slog Österrike med exakt 1-0.

I den minst sportsliga match jag sett så gick Västtyskland och Österrike ut på arenan i Gijón och ordnade just 1-0 – därefter slutade de anfalla – så att båda gick vidare på Algeriets bekostnad. I Tyskland och Österrike kallas den matchen för Nichtangriffspakt von Gijón, icke-aggressionspakten i Gijón. I Algeriet kallas den för Anschluss.

Även FIFA tyckte resultatet var så osportsligt att man ändrade reglerna: numera spelas de avslutade två gruppspelsmatcherna samma dag och klockslag för att undvika uppgjorda matcher.

Jag glömmer heller aldrig VM i Frankrike 1998 då Iran och USA lottades i samma grupp. Iran kallade USA för Den Store Satan. I en av de mest politiskt laddade matcher som spelats så vann Iran med 2-1.

Jag minns till och med hur himlen såg ut den kvällen. Jag var på semester i Tilos i Grekland och såg matcherna i hotellfamiljens lobby eller på restauranger som vände tv-apparaterna ut mot gatan.

Ett liv med VM har också lärt mig att jag faktiskt uppskattar VM-ritualen ännu mer de år då Sverige inte lyckats kvalificera sig. Att man slipper rubriker om att Anders Svensson ska spela eller inte gör att man kan ladda maximalt även för matcher som Honduras-Ecuador (20 juni).

Så vem vinner årets VM? Ett europeiskt lag har aldrig vunnit när VM spelas i Sydamerika. Jag håller tummarna för en klassiker: Brasilien-Argentina i finalen.

(slut)



GRADVALLS VAL

NETFLIX
”Orange is the new black”. På självaste nationaldagen lägger Netflix ut den extremt efterlängtade säsong 2. Inte sedan Monopol har repliken ”Gå direkt i fängelse” haft större populärkulturell laddning.

DVD
”True detective”. För den som inte har HBO Nordic eller C More så släpps årets bästa tv-serie som hyr- och köpfilm den 9 juni. När 2014 sammanfattas i historieböckerna kommer Marty och Rust att vara med.

TV
”Halt and catch fire”, C More. Efter ”Mad men” och ”Breaking bad” så visar kanalen AMC att man fortsätter våga satsa på kvalitet och smala idéer. Om revolutionen med persondatorer tidigt 1980-tal.

+

BONUS NR 1:

Sverige platsar inte i årets VM i fotboll, men inom musiken skulle Sverige gå till VM-final. Båda de två officiella VM-åtar som specialskrivits till årets VM-turnering har haft svenska låtskrivare inblandade.

Vid invigningsceremonin den 12 juni framförs The Official 2014 World Cup Song, ”We are one (Ole Ola)” av trion Pitbull, Jennifer Lopez och brasilianska Claudia Leitte.

Rapparen Pitbull är den kanske allra största artisten i Latinamerika just nu. Född i Miami, som ofta kallas Latinamerikas huvudstad, kubanskt påbrå, rappar både på spanska och engelska, kung på Latin Music Awards.

Bland låtskrivarna till ”We are one (Ole Ola)” finns svenske Nadir ”RedOne” Khayat. Även en dansk producent och låtskrivare är inblandad, Thomas Troelson, som jobbat med Pitbull även tidigare.

På avslutningsceremonin den 13 juli framförs den andra VM-låten, The Official 2014 World Cup Anthem, ”Dar um Jeito (We will find a way)”, av Carlos Santana, Wyclef Jean, Alexandre Pires och Avicii.

Av de åtta låtskrivare som står listade till den låten (modernt poplåtskrivande är lagarbete) så är fyra svenskar: Rami Yacoub, Carl Falk, Arash Pournouri (Aviciis manager) och Avicii själv.

På det officiella VM-albumet finns, ”One love, one rhythm” (Sony) finns en tredje låt med svensk inblandning: en ny VM-version av Shakiras ”La la la” som skrivits av bland andra Max Martin.

Jan Gradvall

+

BONUS NR 2:

Att jag blev besatt av fotbolls-VM började med att jag blev besatt av att samla på fotbollsbilder (se krönikan). Till VM i Mexiko lyckades jag som enda knatte bland radhusen i Berga, Linköping, samla ett fullt album.

Den sista bilden jag kämpade med att hitta var faktiskt en svensk spelare, Roger Magnusson (spelade inte i VM men var uttagen till truppen). Jag minns hur jag bytte till mig Roger Magnusson mot en bunt med 50 dubbletter och sedan sprang hela vägen hem längs med nyponbuskarna.

Via en artikel i The Economist vet jag nu också att 1970 var det första året då den ledande samlarbildstillverkaren, italienska Panini, började med bilder.

För att fylla årets samlaralbum, Panini Brazil 2014, krävs att du samlar 640 bilder. Det är fem bilder i varje dolt paket. The Economist har räknat ut att man i snitt behöver köpa 989 paket för att få ett fullt album.

Det har florerat rykten om att det tillverkas färre bilder av vissa spelare för att göra dem mer åtråvärda, men Panini förnekar bestämt detta: det trycks exakt lika många av varje kort.

Däremot blev det panik bland samlare (varav många är vuxna som vägrar överge sin barndom) när 300 000 paket med bilder stals i Brasilien i april. Samlarbilder är värdehandlingar.

Jan Gradvall