Krönika, Dagens Industri
Weekend 1 mars
Krönika
Jan Gradvall
Jag är inte rädd för att bli gammal. Jag är rädd för att bli rädd för att bli gammal. Från essän ”Forever” av Tavi Gevinson, 17 år.
Under de 30 år jag skrivit om populärkultur och media har en sak varit konstant: misstron mot den unga generationen. Gång på gång får vi höra att allt från popmusiken till läskunnigheten bara blir sämre hos dagens tonåringar. Hela tiden samma underskattning. Decennium efter decennium.
Pessimism handlar också om makt. Misstro mot vad som skall komma är ett sätt att skydda sin egen upplyfta position.
Det är därför lika glädjande varje gång som pessimistborgen stormas och en ny kull hypersmarta tonåringar väller in över den mediala vallgraven.
Förra veckan intervjuade jag Lorde, popsensationen från Nya Zealand, belönad med en Grammy för ”Song of the year”. Lorde, 17 år, var en av de mest intelligenta och belästa popartister jag någonsin träffat. Hon pratade initierat om favoritförfattare som Tobias Wolff, Raymond Carver, Lydia Davis och Alice Munro. Intervjun publiceras i nästa veckas DI Weekend.
Lorde talade också om sin allra största inspirationskälla, en 17-årig skribent från Chicago. När Lorde såg att jag såg ut som ett frågetecken när hon nämnde namnet så skrev hon för säkerhets skull även det i mitt anteckningsblock: Tavi Gevinson. ”Kolla upp henne”. Lorde skrev även namnet på Tavi Gevinsons egen tidning, RookieMag.com.
När jag nu kollat upp Tavi Gevison förstår jag vad jag missat. Jag håller med Lorde: ingen skriver som Tavi Gevinson, en unik röst som tränger igenom alla andras.
Tavi Gevinson föddes 1996, samma år som Lorde. Internet är för dem något lika självklart som ström och syre.
Elva år gammal startade Tavi Gevinson en modeblogg. Hennes pappa var inte särskilt intresserad av hennes nya hobby, förrän hon frågade om hans tillstånd för att bli intervjuad av New York Times. Det visade sig att Tavi Gevinsons blogg på kort tid hade fått 30 000 följare. Snart fick hon uppdrag att skriva för tidningar som Harper’s Bazaar.
Hennes intåg i modevärlden var inte okontroversiellt. Äldre modejournalister fnyste åt hennes ålder. En moderedaktör på Grazia klagade på att en stor rosett som Tavi Gevinson hade på sig under en visning skymde sikten under modeveckan.
När hon fyllde 14 år slutade Tavi Gevinson att skriva enbart om mode. I stället började hon skriva mer om identitet, kreativitet och feminism. Hon är en av de intervjuade i kommande dokumentären ”The punk singer” om riot grrrl-ikonen Kathleen Hanna.
15 år gammal startade hon RookieMag som haft gästredaktörer som Lena Dunham från ”Girls” och Joss Whedon, skapare av ”Buffy the vampire slayer”. Den text som Lorde uppmanade mig att särskilt läsa är en essä med rubriken ”A brief history of Forever” som publicerades i december 2013.
Det är det bästa jag läst om att var ung. Tavi Gevinson skriver genomgående Forever med stor bokstav. Hon skriver att Forever är ett tillstånd, exklusivt för dem som är i åldern 13 till 17, då känner man sig både oövervinnerlig och permanent instängd.
I en vindlande och supersmart essä, med infällda hyperlänkar till romaner och låtar, fångar hon exakt hur det tillståndet känns och förklarar varför populärkulturen ständigt återkommer till det.
Nästa gång någon säger något generaliserande om dagens tonåringar: skriv ned namnen på 17-årngarna Tavi Gevinson och Lorde.
(slut)
+
GRADVALLS VAL
APP
4’33”. John Cages komposition med 4.33 minuters tystnad från 1952 finns nu som app. Som användare kan man banda sin egen version, markera på Google, och visa att tystnaden ingenstans i världen är tyst.
NYHETSBREV
Bob Lefsetz Newsletter. 60-årige branschveteranen skickar ut eget nyhetsbrev om musikbranschen som är gratis att prenumerera på. Två tredjedelar kan man deleta, en tredjedel är lysande.
TV
”The Americans”, FX. Amerikansk premiär i onsdags för säsong 2 av fjolårets mest intelligenta nya tv-serie. Om två sovjetiska spioner i USA under kalla kriget på 1980-talet.
+
BONUS NR 1:
Är svartvit film slutligen död som konstart? Kanske. Kanske inte.
Jag älskar svartvit film och vägrar ge upp hoppet. Med vår tioårige son såg vi i helgen två svartvita filmer där han faktiskt slutade klaga på bristen på färg redan efter någon minut: ”Skräcken från svarta lagunen” från 1954 och ”Mumien” från 1932.
I dag är det svensk biopremiär för en lysande svartvit film, den bitterljuva ”Nebraska” av Alexander Payne, med sex Oscarnomineringar. Filmfotot tar andan ur en. Panoreringar över åkrar och bensinmackar som kunde ha frusits till stillbilder och hängts upp på Fotografiska.
Trots att Alexander Payne gjort filmer som ”Sideways” så hatade filmbolaget hans idé med att göra nya filmen i svartvitt, och försökte i det längsta hindra honom. Alexander Paynes lösning blev att skaffa nya finansiärer och göra filmen med minimal budget.
I en intervju i The Guardian säger Alexander Payne om sin kärlek till svartvitt: ”Det lämnade biofilmen av kommersiella skäl – det lämnade aldrig konstfotografi”.
Alexander Payne säger också att han i diskussioner med finansiärer gång på gång hamrat in samma argument: ”Kan ni bevisa att färre människor gick och såg filmer som ’Manhattan”, ’Tjuren från Bronx’ och ’Schindler’s list” för att de var svartvita?”
Jan Gradvall
+
BONUS NR 2:
En miljard dollar i intäkter. En ökad feministisk medvetenhet är inte bara nödvändig för samhället i stort, det kan också visa sig vara lönsamt.
Hela Hollywood sitter just nu och stirrar på siffrorna från ”Frost”, den senaste tecknade Disneyfilmen. En miljard dollar. Vad är hemligheten?
En kan vara kvinnoskildringen. Efter att Disneyfilmer genom historien ofta slutat med att kvinnor gifter sig med män som de knappt känner (”Snövit”, ”Askkungen”, ”Lilla sjöjungfrun”) så har ”Frost” två självständiga kvinnor i huvudrollen, systrarna Anna och Elsa, som vågar vara sig själva och ifrågasätter sina tilldelade roller som goda och tillmötesgående.
Animerade filmer drar i första hand en barnfamiljspublik. Men Time Magazine rapporterar om att ”Frost” även blivit en oväntad framgång bland kvinnor i 20-årsåldern som går och ser filmen om och om igen och till med klär sig som karaktärerna.
Musiken hjälper också till. ”Frost” har det bästa soundtracket en tecknad film haft sen ”Lejonkungen”. Den stora hitlåten, ”Let it go”, har nu passerat över 100 miljoner visningar på YouTube. Bli inte förvånad om den låten på Oscargalan natten mellan söndag och måndag snuvar U2 på statyetten för bästa låt. U2 är nominerat för temat till Nelson Mandela-filmen.
Jan Gradvall