Krönika, Dagens Industri
Weekend 5 maj
Krönika
Jan Gradvall
Håller generationsklyftorna på att försvinna? I mitten på 1960-talet spelade The Who in ”My Generation” med textraden ”I hope I die before I get old”. Den typen av generationsmotsättningar har varit grunden till hela den moderna populärkulturen.
Spelreglerna har varit tydliga. Ungdomen föraktar vuxenvärlden. Och vuxenvärlden förstår sig inte på ungdomen.
Men i dag är de reglerna satta ur spel. När Robbie Williams i en parafras på The Who sjunger ”I hope I’m old before I die” sammanfattar han en bakvänd tid där unga och vuxna har klivit ned från barrikaderna, rökt fredspipa och därefter bytt sidor.
Idag är det de vuxna som vägrar rätta sig efter tidigare generationers krav på hur vuxna förväntas klä sig och leva sina liv. Allt detta medan de unga i allt högre grad ägnar sig åt olika former av nostalgi.
Vad ska man egentligen kalla dagens 30- och 40-åringar som äger fler gymnastikskor än kostymer, klär våra barn i T-shirts med Iggy Pop och Bob Marley, rullar runt dem i sextusenkronosvagnar, och samtidigt lyssnar på färskladdad Gnarls Barkley i våra vita Nano-lurar?
New York Magazine gör ett försök att döpa den nya tidens evigt unga till grubs, en förkortning av grown-ups. Skribenten Adam Sternbergh har plockat uttrycket grups från ett gammalt avsnitt av ”Star Trek”. Kapten Kirk landar på en planet som styrs av barn. Ingen vuxen finns i sikte. Det visar sig att planeten drabbats av ett virus som dödar alla som växer upp.
Om man tittar på hur det ser ut just nu på gatorna i västvärldens storstäder skulle man kunna tro att det är just detta virus – inte fågelinfluensan – som alla är mest rädda för. Ingen vill längre identifieras som medelålders.
Efter hysterin kring Generation X har det gått inflation i att ringa in och namnge nya generationer och subkulturer. Även försöket att lansera termen grups är lite krystat – begreppet unga vuxna är inte heller något helt nytt – men Adam Sternbergh i New York Magazine sätter fingret på något när han konstaterar att detta är första gången i historien som det inte längre går att definiera några tydliga generationsklyftor.
Vad som utmärker gruppen grups är att man vill dra nytta av alla de bra sakerna med vuxenvärlden (bra lön, familj, bekvämt boende) samtidigt som man vill undvika alla de dåliga (ocoola kläder, industrisemester, guldklocka). Därmed handlar det egentligen inte om en ny generation som inte vill bli vuxen, utan om en ny generation som vill omdefiniera hur det är att vara vuxen.
Grups ger utrymme för nya former av konsumtion. Tonåringar må drömma om sönderslitna designerjeans för 4 000 kronor, men det är i första hand grubs som har råd att köpa dem. Svenska tidningar som Mama och Family Living är också utpräglade grupsprodukter.
Grups innebär också en ny definition av status. Pengar är viktigt, men mer som ett medel än ett mål i sig. Sternbergh citerar en enkät i Money magazine där endast 54 procent sade att de skulle vilja ha sin chefs jobb ”oavsett hur mycket mer de fick i lön”.
Än så länge vet ingen hur allt detta kommer att sluta. Historiskt sett har det alltid dykt upp nya och oförutsägbara ungdomstrender som helt förändrat medielandskapet. Men det har aldrig tidigare hänt att de omedelbart hyllas av en ny sorts vuxna som i sin iver att anamma dem till och med tränger sig före tonåringarna.
(slut)
GRADVALLS VAL
MODE
TheSatorialist.blogspot.com. En man med kamera går omkring på New Yorks gator och fotograferar de han tycker klär sig snyggast. Och plötsligt är The Satorialist en maktfaktor i modevärlden.
KORTFILM
Artic Monkeys, ”Scummy Man”. Inte en rockvideo utan en kortfilm inspirerad av bandets låt ”When The Sun Goes Down”. Ännu ett tecken på att Arctic Monkeys samtidens viktigaste popband.
DVD
”Green Wing”. Utländska TV-serier når Sverige snabbare än någonsin, men denna brittiska pärla finns än så länge bara på DVD. Återupprättar hedern i ordet sjukhushumor.